Nu har jag myst så mycket med den här underbara, ljuvliga, fantastiska, übervackra ongen i 16 dagar att det börjar bli dags att göra lite vardag av det hela. Faktiskt. Inte så att jag tänker sluta mysa upp lill-Räkan så mycket det går även framöver - men ska jag liksom må mitt bästa så behöver jag helt enkelt komma ut lite mer. Röra på kroppen, andas frisk luft och träffa folk! Det är inte helt lätt att vara nybliven rookie-mami (och inte helt lätt att vara yttepytteliten heller, och inte lätt att vara papi heller, antar jag). För mig har allt liksom varit lite lättare när papin är med. Åka bilen, rulla omkring med vagnen, hälsa på folk. I helgen har vi njutit av långa sovmornar (jag ska absolut inte klaga på sömnen! Må hända den är något uppstyckad, men antalet totala timmar är mycket bra!), gemensamma frukostar, små utflykter och goda middagar, men nu är det måndag ånyo och vi är solo igen jag och Räkan. Det var vi faktiskt förra veckan också, papin i det här huset var "bara" hemma från sitt jobb i en vecka. 

 

• Komma ut med vagnen en sväng varje dag. Det räcker med att vi kommer ut i friska luften alltså, men varje dag ska det ske!
• Ta ett par lite längre vagnprommisar. Gärna =/> 5 km. För mig just nu är det en "lagom" bit.
• Åka på någon liten utflykt med bilen bara jag och Räkan. Det gjorde vi förvisso ett par korta gånger förra veckan också och det gick himla bra.
• Börja träna enligt appen "MammaMage". Törs inte ha som mål att göra det varje dag, har inte provat ännu så vet inte hur liksom tidskrävande det är. Återkommer!
• Äta frukost - lunch - middag och nåt mellis. Hinner inte med tre mellisar per dag längre, får se till att det är bra med energi i de mål som blir av istället. Och att lunchen blir en äggmacka eller en diger yoghurttallrik får man helt enkelt ha överseende med.
• Byta ut lite av allt dagligt fika mot frukt. Jag kommer dock fortsätta fika ett par gånger i veckan än så länge...
• Veckoplanera veckans middagar och se till att allt finns hemhandlat. Det gör vi såklart gemensamt jag och papin och OJ vad det kommer underlätta att allt finns hemma! Ambitionerna gällande måltiderna är att de ska vara snabblagat, bra med energi och näring. Jag är fortfarande rätt så inne på husmanskost och svårt sugen på typ stuvade makaroner och falukorv... 
• Handla på ica med Räkan själv. Ja, jag vet att det förstås låter busenkelt (särskilt om man vet att vi bara har 200 meter till ica...), men det är ett litet stressmoment för mig faktiskt. Ja, jag är helt klart fessigare än jag trodde jag skulle vara som morsa!

Nu har värmen kommit åter. De senaste dagarnas regn har verkligen känts som en slags befrielse! Jag har njutit, minst lika mycket som gräsmattan, häcken och de stackars grödorna i mitt lilla lilla köksland. Förra året ruttnade växtligheten bort däri, i år har den torkat!

 

Jag tänker ta vara på den här supersoliga helgen som om det vore de sista högsommardagarna för året! Dricka iskall lemonad och saft i skuggan med nån tjejig tidning varvat med föda-barn-bok, äta grillat med vräkig sallad varje kväll, packa kall tjockpannkaka, hjortronsylt, grekisk yoghurt och massa vattenmelon i kylväskan och hänga vid vattnet. Sola och bada massvis! Hålla tjockiskroppen så sval det går och tanka solenergi och d-vitamin i så överdrivna mängder att hela långa vintern känns som den enklaste nedförsbacke, trots ett liv utan rutiner, med vakna nätter och tidiga mornar. 

 

U n d e r b a r a sommar! Och det är så fantastiskt att få längta till hösten också...

 

Nu: en promenad!

 

Idag är ingen sån där sprudlande energidag direkt, så Räkan får gärna stanna kvar inombords till åtminstone i morgon. Jag orkar helt enkelt inte föda barn at the moment ;-). Har sovit dåligt och ser ut som sju svåra år, är uppsvullen trots att ett par skönt svala dagar i backspegeln och känner mig allmänt sliten. 

 

Jag vet att jag har hört/läst (kan vara en Hannah & Amanda-pod faktikskt?) att det är när man är som allra allra fulast det är dags för förlossning och det bådar inte gott en dag som denna, haha. Fast mycket beror det nog på mitt "genidrag" i förrgår, att färga ögonfransarna och ögonbrynen (eftersom jag kanske inte kommer orka/bry mig om att sminka mig den närmast kommande tiden...). Jag ser fasen inte klok ut! Ögonbrynen är som två svarta streck. Bäbis kommer bli livrädd om hen ser mig såhär!

 

Sedan ett par dagar har jag iallafall haft mycket förvärkar/sammandragningar och det är väl på tiden. Det säger ingenting om huruvida förlossning är på gång eller inte - väldigt väldigt många jag känner har haft såhär sedan jättetidigt (typ iallafall före vecka 30) av graviditeten så det känns verkligen about time att jag får känna nåt nu. Uterus tränar - jag vilar! 

 

 

Ja, en prommis alltså - inget barnafödande i sikte ännu om ni hade hoppats på det ;-).

 

Vilket totalljuvligt väder! Varmt (runt tjugan), men ändå friskt och med lite extremt välbehövligt regn hängade i luften! I need this so bad. Njuter av en avsvullen kropp med ringar på fingrarna, vardagskänslor med sug efter spagetti & köttfärssås-middag (äntligen husmanscravings istället för grill och sallad liksom!) och grym energiboost i form av häng med mor & far i dagarna tu...och strax också av en halvmils spatserande, alltså. Faktiskt tog jag en halvmil igår också. 

 

Jag vilar vidare i sommarhettan och känner mig faktiskt ganska så stolt över det, på nåt vis. Ja det må låta skadat men det är så det är, jag är så van sedan tidigare att liksom alltid "lyckas få till" träningspass trots enorm tidsbrist eller 20 minusgrader eller 35 plusgrader eller snöstorm eller...ja, ibland även när jag inte är helt piggelin. Och tanken poppar liksom upp flera gånger om dagen fortfarande; "jag hinner med en prommis innan middagen", "i morgon ska jag upp i tid för en sval PW", "om jag drar till skogs är det nog inte så farligt varmt", men nix, det blir inget med det så länge det är så här varmt och jag har den här kroppshyddan och förväntas föda barn any day....men det säger ju lite om vilken addict jag faktiskt är. En tillfälligtvis ganska så klok addict i, iallafall.

 

Dagarna rullar på och det är mycket besök, glass och turer till stranden. Trots att jag har börjat svälla nu (den ettåriga förlovningsdagen var sista dagen jag bar min ring på ett tag) och saknar att komma ut och röra på mig glädjs jag åt solen och värmen! Nu ska jag dock baka (igen) och när ugnen ska upp i 200 grader glädjs jag minst lika mycket åt vårt svala tegelhus, att vi faktiskt AC och tanken på svalt vatten i badkaret... Och jag erkänner att jag ser fram emot morgondagen då det ska vara åtminstone en aning svalare ute! Det vore inte dumt för tjockiskroppen med en prommis, trots allt.

 

 

Pju. När man trodde att det inte kunde bli varmare så...ja, så blev det det, helt enkelt. Och plötsligt känner jag mig rätt så gravid, liksom. Tänk; jag har likom trott att jag gått och väntat på en regnig, kall och blåsig dag för att jag ska få nåt gjort inomhus - men så var det någon slags touch på tropisk värme som gjorde det! Hur som, en innedag behöver både huset och min kropp (hurra för svalkande tegelhus!) och faktiskt är det som så nu, för första gången under de TVÅ ÅR vi har bott här, att samtliga rum är beboeliga!! Jippie! Alltid har det varit nåt rum som huserat en uppsjö av kartonger och annat skräp, men not anymore. Ljuvligt skönt! Dessutom är det hyfsat rent här hemma, mina saknade kollegor har fått massa gofika, mina vita kläder är vita (heja klorin!) och strax är allt hemhadlat inför helgen också.

 

Bara en kaka som ska bakas innan jag intar vågrätt läge framför min idol (/Gud) Ernst (uppdate: var ju ingen Ernst! Var fotboll - vilket i onsdags plötsligt blev ganska så ointressant, igen...) tillsammans med massa plommon, platta persikor och vattenmelon i afton, MUMS! Just det ja - middag! Blir ugnspannkaka idag faktiskt, tro det eller ej. Ska äta den kall med massa grekisk yoghurt och hemmagjord hjortronsylt från Hälsninglandet.

 

I morgon får vi efterlängtat finbesök från norromdalälven igen! Dagarna rusar verkligen nu, men jag mest bara njuter med. Och vilar mycket - det lovar jag!!

 

För ett år sedan blev jag, heeelt oförberedd och därmed extremt överraskande, friad till! Det var verkligen en helt perfekt dag och vi befann oss på en liten weekend i Barcelona. Dagen inleddes med en gemensam morgonjogg genom Ciutadellaparken, längs stranden Barceloneta... 

 

 

Vi hängde på stranden någon timme efter det, men redan vid lunchtid infann vi oss vid (Barcelonas bästa ställe!) la Champangeria där vi delade på typ ett par-tre flaskor cava, inmundigade ett par hamburgare och inledde ett firande som fortsatte heeela dagen och natten! Lyxdrinkar på Eclipse bar (uppe på hotell W med fantaaastisk view!), pizzamiddag (strax efter midnatt) på la Locanda och avslutningsvis dans ända till gryningstimmen på Opium. Jag kommer ihåg varje minut av dagen och jag kommer komma ihåg det tills jag trillar av pinn! Fy fan så roligt vi hade, bara vi två!

 

Vi blev inte gifta inom ett år, men vi blev iallafall äntligen välsignade på det sätt vi allra helst önskade. Bröllop och gifteri är inte jätteviktigt för mig egentligen - men jag hoppas ändå att vi kommer kunna ställa till med en rejäl kärleksfest någon gång om inte allt för lång tid.

 

Förresten så har vi kvar ett par flaskor cava från champangerian än minnsann. Ska lägga en på kylning redan nu så vi kan korka och fira när kommer hem tre personer här snart... Längtas!

 

Med (mycket) mer eller (mycket) mindre två veckor till due date inleder jag nu operation formtoppning! Alltså - det här med barnafödsel liknas ju ibland hjälpligt med just min favvodistans maraton (eller som tre maror följt av direkt höjdhoppningstävling väl inne på station = misson impossible!) och även om jag nog törs påstå att många färre är i skick att springa en mara kontra hur många som faktiskt presterar en förlossning (typ hälften av jordens befolkning, that is!) så tror jag nog att det här med förlossning är snäppet mäktigare, coolare, tuffare och...ja, värre än just 42 195 meter skuttande framåt. Faktiskt.

 

How ever. Trots att det är totalt jäkla omöjligt att veta 1. När det blir och 2. Hur det blir så tänkte jag göra vad jag kan för att vara i så bra form (skick?) som möjligt när det väl beger sig. För det kommer bege sig i n o m en månad - hur jäkla fantastiskt ofattbart omöjligt underbart jäklaskitkonstigt det än må kännas!!

 

Planen:

• ...nattsudd! Kom inte i säng före kl tre varken fredag eller lördag relaterat till häng med kompisar och har helt ärligt fått lida rätt ordenligt av det såväl lördag dag som söndag. Värt då, men inte längre.
• ...inplanering av "måsten" i kalendern! Kan hända garderoben förblir kaos och några av kökslådorna är skitiga nåt tag (år?) till. I värsta fall får jobbet köpefika på torsdag...men det tror jag inte.
• ...gym! Faktiskt. Tänkte på det när jag nöjt träningsvärk efter senaste passet - fasen så dumt om jag har ont och är trött i halva kroppen relaterat till banal träningsvärk när jag väl ska föda Räka! Sjukt onödigt liksom.
• ...spinning! Och det kommer jag nog sakna. Men det tar också på krafterna ju, nu mer än någonsin tidigare. Känns onödigt att toppa ett spinpass med en två dygn lång förlossning och toppa det med ett akut kejsarsnitt (jodå - bäst att räkna med det värsta...).
• ...milslånga PWs i skogen med stavarna! Nix, från och med dags dato blir det max åtta kilometer och i skönt tempo. 

Njuter lugnet och ensamheten till max denna eftermiddag. Fixar små viktigheter som gör mig lugn och harmonisk, glädjs åt välmåendet, ledigheten, sommaren, långPWn i skogen, kroppen, kärleken, den ljuvligt söta och saftiga vattenmelonen och de yttepyttesmå kläderna som hänger på tork i barnkammaren. Törst knappt tro att det är sant och håller andan när jag går förbi rummet med den lilla, lilla färdigbäddade sängen och de tiny tajny nytvättade bodysarna, små tightsen, mössorna och strumporna. Finns det verkligen där på riktigt? Står det kvar om jag går förbi och kikar in en gång till? Och vem är du, som bökar och stökar hejvilt om kvällarna men vilar stilla så länge om mornar och förmiddagar? Galet kvällspigg och extremt morgontrött som far din, kanske? Ganska snart får vi veta.

 

 

Härliga soliga lördag! Baby är iväg på golfbanan och jag sitter i sedvanlig ordning ute på däcket med frukostbrickan. Sovmorgon som vanligt, väldigt välbehövligt den här gången då det blev sent igår. Konserten var skön, men det bästa var extranumren då de klämde några gamla rockiga dängor varav Gloria, min MandoDiao-favvo, var en. Skönt att få skaka rumpan lite! Vi rundade av (med en cola light...) på stan sen, mycket trevlig utekväll!! Kanske en av de sista på jäkligt länge? 

 

Nu ska jag mjuka upp lederna en smula med en PW i skogen och sen bara chilla heeela dagen. Ikväll middag hos vänner  och av tidigare erfarenhet vet jag att risken/chansen att det blir ytterligare en mycket sen afton är stor. Ett eftermiddagsnap är spikat!

Oj vad dagarna går fort nu plötsligt! Dater och aktiviteter varje dag minnsann och skitkul är väl det, men ibland känner jag liksom att jag inte hinner med att sväva omkring i min boa-bäbis-bubbla ordentligt, i lugn och ro. Att jag inte kommer hinna bli tillräckligt förberedd, liksom. Men det blir man väl inte how ever, är det inte så? Hur jag än gör och tänker så fattar jag inte att det är en bäbis som tacklar mig invärtes stup i kvarten och snart kommer ut.

 

Idag är vädret lite svalare och det blåser på ganska ordenligt. I kalendern står egentligen inte så mycket mer än grillmiddag med vänner mot kvällningen följt av konsert med Mando Diao. Ska bli jättekul - jag älskar inte bara grillmiddagar med goda vänner utan även den där infruset-skivan! Den får lov att bli bakgrundmusiken på dagens PW runt stan. Bra warm up!

 

Sen hinner jag städa lite också, jäkligt välbehövligt. Har verkligen prioriterat solen de senaste dagarna (veckorna?!) vilket såklart känns helrätt, men dammtussarna börjar likna små hundar här nu. I morgon ska jag nog bäbisfixa lite mer. Tvätta tiny tajny kläder och ömsint hänga på tork och kanske börja få till den där BB-väskan en gång för alla. Mysa omkring i bubblan med bara mig själv ett tag. Det är egentligen det bästa jag vet just nu.

 

Eftersom jag låter så präktigt självgod när jag hela tiden förtäljer om mitt happy life, ledig och lycklig i sommarsolen, och uppträder lite skrytsamt duktigt liksom, som tränar så flinkt och bekymmerslöst trots födas-färdig bäbis i magen, så tänkte jag berätta som saker jag saknar faktiskt. Jag saknar:

• Att springa snabbdistans. Ja fy FAN säger jag bara, vad superjäklajätteljuvligt att få springa fort (med mina mått mätt) med lätta steg på snabb asfalt! Ligga liksom precis där på gränsen och ändå känna att man pallar tempot bra länge än och att den där sub 45-tiden på milen nog inte bara är en dröm. Dit är det långt nu.
• Att springa intervaller. Alla sorter har sin charm! De korta, tvåhundringarna (200 meter x skiiitmånga, kanske 20 eller fler?) är en riktig nära-döden-upplevelse för hela kroppen - men en sån sjukligt skön lyckokick när det väl är avklarat!! Tusingarna (1000 meter x typ 6-10?) är annars favoriten! Bra måttstock på formen och riktigt vässande. Backintervaller...älskade hatade. Kan inte se en backe utan att tänka på syra, svidig svett och onda ben...eller såklart farmför allt välbefinnandet etterpå. MITT KNARK!
• Att sprina långdistans. Att riva av en dryg halvmara en lördag eller söndagmorgon, gärna med min vapendragare Ida vid min sida. Löpa på i lagom tempo, prata om allt och inget och känna att benen liksom bara vill fortsätta typ hur länge och långt som helst. Stretcha gemensamt i gräset efteråt med en varsin iskall cola light (i knowe - meningslöst...men liksom vår grej!). Efter nyår hoppas jag vi gör det igen - med en ny mara i sikte!!
• Att springa över huvud taget. Det är liksom inte skönt längre. Inte för att jag testat på ett tag men jag känner mig ändå hyfsat säker ;-).
• Att gymma jäkla-skit-hårt och liksom känna hur musklerna bygger på sig. Att inte palla att tvätta håret efteråt eftersom armarna helt enkelt inte går att lyfta. Nu har musklerna runnit av ordentligt. Men jag saknar springeriet mer. Way mycket mer.
• Att bli lullig på rödtjut. Eller för all del rosé/sangria/tinto de verano. Jo, jag saknar det faktiskt. Inte för att jag direkt varit nån partyprisse det senaste...decenniet (annat var det before twenty...ojojoj ni skulle INTE känna igen mig!), men en eller ett par bläckor om sommaren hör ändå till för mig. Men jag saknar det inte jätteskitmycket, ärligt talat. Hehe.
• Blodiga biffar. Fast det har jag tjuvätit (don´t tell...) för visso.
• (Att tjuvröka. Nä, nu börjar jag visst hitta på...saknar nog inte så mycket mer helt enkelt. Chévre kan man ju äta bara den är upphettad (t.ex. på pizza - try it!!), till exempel.)

  

Tröttnar aldrig!

   

 

Volymen ska förresten vara sådär nublirjaghörselskadad-hög. Ut och spring nu ni som kan (så åker jag till plajan så länge...)!! Jo - en sak till jag saknar förresten:

• Att ligga på mage på stranden och läsa en tidning. Nu måste jag hela tiden sitta i brassestolen och baksidan är helt blek, hehe. Ska prova att gräva ett bellyhål i sanden idag kanske? Off we go!

 

God Måndag! Idag börjar hjärtat jobba igen efter en sin semester och det känns lite konstigt faktiskt. Det har verkligen varit helhärligt att vakna tillsammans varje morgon och bara ta dagen som den kommer, och allt som oftast har den ju kommit med strålande solsken också. Vår sista semester på tu man hand på vääääldigt lång tid och oj vad vi har njutit. 

 

Tänkte få till lite vardagsrutin själv också från och med idag men det började med att klockan inte ringde och jag vaknade seeent. Vidare har jag kommit in i ett rejält pensionärstempo vilket gör att jag sällan planerar mer än en date/aktivitet (förutom träning) per dag. "Måndag? Nej, jag kan inte då - ska till frissan!" Så låter det minnsann. Och så får det väl fortsätta låta då. Chill i första hand!

 

Förresten ska jag faktiskt till frissan idag och det tar halva eftermiddagen. Känns lika vältajmat som absolut nödvändigt iallafall - det lär ju dröja sen innan man kommer iväg. Jag har slutat tappa så extremt mycket hår nu (tror och hoppas jag!) men tyvärr rök nog nästan två tredjedelar av min gamla härliga kalufs. Det ger ytliga mig lite ångest, men jag vet ju så väl att det finns viktigare saker i livet än en välhängd fripp.

 

Med killen på grabbiga äventyr i storstan och ingen girlfriend att roa mig med så tar jag helt enkelt bara hand om mig själv den här helgen. Himla skönt det med ju, faktiskt! Det ständigt återkommande rådet "passa på att SOOOOVA!!!!" från alla småbarnsföräldrar till alla preggos rimmar ju rätt så bra med just det - att ta väl vara på den så kallade "egentiden". Den lär ju bli rätt så stympad inom kort om jag fattat det hela rätt. Och även om man absolut inte kan lägga den här tidens "onödiga" sömntimmar på något konto för framtida bruk, och även om brunfärgen jag pimpar mig själv med nu kommer rinna av innan jag ligger naken och kvidande i ett sterilt sjukhusrum och manikyren har falnat redan i morgon och mitt tafflande trädgårdsfix antagligen inte kommer att rädda någon växt i realiteten så kan jag se tillbaka på den här ljuvliga tiden och kanske åtminstone glädjas över att jag verkligen var snäll mot mig själv v a r j e dag där på slutet, innan Räkan kom och tog över chefsskapet här hemma.

 

Idag har jag sovit lääänge (snoozar till 9 varje dag nu - grymt för att vara mig!), ätit en smarrig filtallrik toppad med jordgubbar, kiwi och nektarin...

 

Jamen gudars alltså vad jobbigt det ÄR, att vara höggravid såhär mitt i sommaren! Precis sådär plågsamt hemskt som de förutspådde, de där uppmuntrande gökarna (ja, ganska många personer faktiskt) när jag berättade att vi skulle kläcka unge i augusti. Det här med att slappa i eftermiddagssolen med en virgin mojito och en god bok, att ta tidiga (??) powerwalks i skuggande skog, sitta på uteserveringar och se fotboll med en kall öl som man inte blir det minstaste klen av (dock nödigare än nödigast...) även om man dricker ett kvarts flak eller mer, att sno ihop smoothies på smakrika frukter till frulle om mornarna och slänga ihop snabba matiga sallader till såväl lunch som middag, att packa kylväskan full med vattenmelon och styra kosan mot närmaste plaja med brassestolen över axlen och bada, bada och b a d a som man inte gjort inom landets gränser på nästan 20 år.

 

Asjäkla skitjobbigt I tell u, verkligen, att vara ledig och lycklig när det är strålande sol och man kan gå omkring nästan-naken varje dag. Jag får lov att återkomma igen ordentligt här när vädret blivit sådär svenssonsommar-normalt igen, med max 15 plusgrader och hällregn och stormvindar. Ujuj vad skönt det ska bli :-/.

 

...när man: 

 

  

  

 

3. Hulkar till varenda sommarprat (t.ex. det med Filip Hammar när han berättar om föräldralyckan när Linda gick för första gången vid tre års ålder!), värvetintervjun med Ernst (alltså - han var min idol tidigare...nu är han min GUD!) och till den här låten (med många många flera....):

  

• Sovmorgon & utomhussolskensfrukost
• Milslång PW runt stan
• Strandhäng med bokläsning och massa (?) bad!!
• Hemmachill med grill och (förhoppningsvis) smarrig home made yoghurtglass

 

Ja, trots att jag är tokledig nu sedan en HEL månad tillbaka så känns det liksom lite extra som semester bara för att hjärtat är ledig, och särskilt när man befinner sig i mitten av ingen stans på en (typ) öde ö såklart! Vi har haft helt fantastiskt sköna dagar!

 

 

 

...blev en långPW i skogen, äntligen. Det är lite småvarmt åt en rätt så (fram)tung kropp som min nu, så fysiska utomhusaktiviteter avklaras helst bland skyddande lummiga träd sådär strax före lunchtid (var tänkt att det skulle vara morgon ja, men se det har blitt lite ändring på rutinerna på senaste tiden...som sagt). Annars känns vecka 35-kroppen himla behändig faktiskt. Var hos morskis härom dagen och inte för att skryta, men det verkar inte bättre än att jag är ett riktigt praktexemplar gällande samtliga mätningar minnsann. Och fint som snus mår jag ju.

 

Kanske lever jag mitt livs gladaste dagar just nu? Långledig i (oftast) finfint väder, pigg och stark (inte som förut, men helt okej!), lycklig in i märgen, nykär (trots stundande nioårsdag), poandes och boandes hemma (har till&med en symaskin jämte mig nu...återkommer i ämnet!) och med tankar och drömmar om en enbart ljus och lycklig framtid där Räkan ploppar ur i lagom tid helt komplikationsfritt, äter med god aptit från välmående tuttar och sover gott på nätterna ända tills hen flyttar hemifrån.

 

Japp, de är ganska så enkla och glada dagar för mig nu alltså. Ska bli oerhört spännande att se hur allt ska bli. Inte minst symanskinsprojekten...