I bubblan (men med come back-planer...)

Min come back
Räkan är helt klart m y c k e t intresserad av löpning som ni ser! När han hänger med farsan och "ser på" fotboll så sover han mest. Jag förstår honom ;-)
 
Här rullar dagarna på och även om den ena dagen är den andra väldigt lik så stavas förstås den nya rutinen Inga Rutiner. Vi myser och har det gott, sover lite när som helst när tillfälle ges (men inatt har nog rookie-maman sovit säkert sju timmar totalt iallafall - tjoho!), äter det som dyker upp och försöker komma ut genom dörren en liten sväng varje dag. Men ibland tar det faktiskt heeela dagen att komma ut, haha! Men är man blott elva dagar är det inte så lätt alla gånger...
 
Jag hade tänkt ge oss de här två första veckorna till att bara landa, läka och tokmysa innan jag försöker återfå viss koll och kontroll på andra saker, så som fysisk aktivitet och kost till exempel. Som sagt var så äter vi det som dyker upp just nu och trots att det kan betyda en hel del thekakor med mycket bregott och mycket ost blandat med en hel massa gofika så är jag osäker på om jag får i mig den energi jag behöver. Jag ska ju föda den lille också, och vill som sagt var inte att den lilla muskelmassa jag fått behålla under graviditeten ska rinna ut genom tuttarna. Och hur rådande kosthållning ligger till näringsmässigt vågar jag inte ens tänka på... Vidare skulle det ju vara skönt om man kom igång lite med att promenera längre än runt kvarteret, och så vill jag såklart påbörja återuppbyggandet av corestyrkan och skaffa mig ett bra fundament att bygga min maratonvänliga springkropp på! 
 
Räkan fyller två veckor på lördag, men startar om gör man ju som bekant bäst på måndagar. Så får det bli, då ska vi lååångsamt ut ur den här bubblan. Det blir en jättesnäll supermjuk liten nystart då och jag återkommer med lite fler detaljer...
 
(Förresten så håller jag på att skriva en förlossningsberättelse men den blir nog sjuuukt lång och kommer nog publiceras i minst ett par omgångar. Och igår bölade jag så mycket (av lycka alltså) att jag inte såg skärmen tillslut - och då hade jag inte ens kommit till delen på sjukhuset ännu.... Och förresten igen, idag kommer BVC hit och väger Räkan och det är det ska bli så sjuuukt spännande! Det mest exciting den här veckan förmodligen! Låga pretentioner? Ja, kanske, men så är det är i bebisbubblan och det är underbart!!)

En vecka idag

Räkan
 
För exakt sju dagar sedan vid den här tiden varvade jag nåt slags kvidande golvkrypande aktivitet med att undrande flanera omkring här hemma. Knäppte igång nån tvätt och disk mellan smärtgenombrotten och var ju så oerhört opåverkad då (precis som jag såklart läst och hört att man är mellan värkar...) - näääe, det var nog inget va?! En fis på tvären bara säkert? Men när jag inte ens pallade att stå på alla fyra utan att råma som nåt slags kreatur och det hände sig regelbundet åtminstone tre gånger per tio minuter såg K till att förlossningen telefonerades och en knappt timme senare infann vi oss där. Och ja, på den vägen är det. Ungefär 12 timmar senare kom han äntligen och jag kan inte ens skriva det här utan att tårarna tränger fram. Lyckan! K ä r l e k e n!! Well, låt säga att känslorna är all over the place, helt enkelt. 
 
Jag hade först inte tänkt att berätta mer om förlossningen då det liksom känts så privat, men då det var en så väldigt genompositiv upplevelse (men ja, jag ville såklart dö också mellan varven) kommer jag nog göra det ändå, så småningom. 
 
Det här är ju ändå en blogg som ska handla om fysisk aktivitet och sånt och jag kan säga att kroppen min återhämtar sig fint. Även om jag såklart inte får på mig mina gamla smaljeans än på ett tag så känner jag mig nästan sjukligt smal ;). Magmusklerna har gått ihop helt redan och knipet känns starkt och lovande! Det har blivit några varv runt kvarteret med vagnen, men jag ger mig själv en vecka till innan det blir några längre (och även då såklart initialt väldigt korta...) strapatser.
 
Vi tränar på annat nu. På att lära känna vår nya älskade familjemedlem (framsteg varje dag! Det blir nog ordning på oss till slut...) och att slappna av i det nya livet. Förresten så är snippgympamotivationen en hel annan nu och jag tränar flitigt minst två gånger om dagen! Perfekt att tabataintervalla då man ammar!
 
Återkommer, men kanske ganska sporadiskt en tid framöver. Såväl prion som datormotivationen är verkligen en helt annan nowadays. Träningssuget är dock konstant, haha!
Etiketter: Räkan,

Räkan is here!

Räkan

Med massa mörkt hår och pliriga ögon, den mjukaste lenaste rygg, sötaste minstaste lilla rumpa, håriga öron, pussig mun, en mage man bara vill gosa i och en näsa man inte kan sluta stryka över, landade han i min famn igår strax innan midnatt.

Han är helt perfekt och vi är så fantastisk stolta och lyckliga!! Jag skulle kunna föda ut honom varje dag om det var vad som krävdes för att få ha honom kvar (men jag är hyfsat nöjd med att det inte är nödvändigt, så att säga...)!

Rätt lovande springben, eller hur? Pappan ser dock mer en hockeyrumpa ;-)...

 

Etiketter: Räkan,