Men man kan inte få allt
Eftersom jag låter så präktigt självgod när jag hela tiden förtäljer om mitt happy life, ledig och lycklig i sommarsolen, och uppträder lite skrytsamt duktigt liksom, som tränar så flinkt och bekymmerslöst trots födas-färdig bäbis i magen, så tänkte jag berätta som saker jag saknar faktiskt. Jag saknar:
- Att springa snabbdistans. Ja fy FAN säger jag bara, vad superjäklajätteljuvligt att få springa fort (med mina mått mätt) med lätta steg på snabb asfalt! Ligga liksom precis där på gränsen och ändå känna att man pallar tempot bra länge än och att den där sub 45-tiden på milen nog inte bara är en dröm. Dit är det långt nu.
- Att springa intervaller. Alla sorter har sin charm! De korta, tvåhundringarna (200 meter x skiiitmånga, kanske 20 eller fler?) är en riktig nära-döden-upplevelse för hela kroppen - men en sån sjukligt skön lyckokick när det väl är avklarat!! Tusingarna (1000 meter x typ 6-10?) är annars favoriten! Bra måttstock på formen och riktigt vässande. Backintervaller...älskade hatade. Kan inte se en backe utan att tänka på syra, svidig svett och onda ben...eller såklart farmför allt välbefinnandet etterpå. MITT KNARK!
- Att sprina långdistans. Att riva av en dryg halvmara en lördag eller söndagmorgon, gärna med min vapendragare Ida vid min sida. Löpa på i lagom tempo, prata om allt och inget och känna att benen liksom bara vill fortsätta typ hur länge och långt som helst. Stretcha gemensamt i gräset efteråt med en varsin iskall cola light (i knowe - meningslöst...men liksom vår grej!). Efter nyår hoppas jag vi gör det igen - med en ny mara i sikte!!
- Att springa över huvud taget. Det är liksom inte skönt längre. Inte för att jag testat på ett tag men jag känner mig ändå hyfsat säker ;-).
- Att gymma jäkla-skit-hårt och liksom känna hur musklerna bygger på sig. Att inte palla att tvätta håret efteråt eftersom armarna helt enkelt inte går att lyfta. Nu har musklerna runnit av ordentligt. Men jag saknar springeriet mer. Way mycket mer.
- Att bli lullig på rödtjut. Eller för all del rosé/sangria/tinto de verano. Jo, jag saknar det faktiskt. Inte för att jag direkt varit nån partyprisse det senaste...decenniet (annat var det before twenty...ojojoj ni skulle INTE känna igen mig!), men en eller ett par bläckor om sommaren hör ändå till för mig. Men jag saknar det inte jätteskitmycket, ärligt talat. Hehe.
- Blodiga biffar. Fast det har jag tjuvätit (don´t tell...) för visso.
- (Att tjuvröka. Nä, nu börjar jag visst hitta på...saknar nog inte så mycket mer helt enkelt. Chévre kan man ju äta bara den är upphettad (t.ex. på pizza - try it!!), till exempel.)
Om ni vill reta mig och göra mig riktigt jäkla skitavis nu så knyter ni förstås på er dojorna och springer en sväng - företrädelsevis ett kvalitetspass. Här har ni några låtar förresten som gör mig gråtfärdig av intervallabstinens, några riktiga keepers:
Min bästa klassiker...
Tröttnar aldrig!
Grym. Bäst vid snabbdistans.
Jösses ja. Nä, nu pallar jag inte dela med mig mer alltså...
Volymen ska förresten vara sådär nublirjaghörselskadad-hög. Ut och spring nu ni som kan (så åker jag till plajan så länge...)!! Jo - en sak till jag saknar förresten:
- Att ligga på mage på stranden och läsa en tidning. Nu måste jag hela tiden sitta i brassestolen och baksidan är helt blek, hehe. Ska prova att gräva ett bellyhål i sanden idag kanske? Off we go!
Etiketter: Allmänt,
Skrivet av: Snorkkis
Det där att kunna ligga på mage är lustigt faktiskt. Var tvungen att testa igår - och jo, det gick :) . När magen nu är borta kan maken och jag tom kramas utan att man måste stå jätte krokigt för att magen är emellan.
Svar:
Pregg&Fit
Skrivet av: Andréa
Jag kom på att det går att ligga på sidan, med ryggen mot solen. Då blir en iaf inte riktigt lika likblek. Bra att ha 2,5-åring som ska bada konstant också, då kan en stå med ryggen mot solen :)
Svar:
Pregg&Fit
