Eftersom vi har gjort IVF (går inte in på hur det går till, läs gärna mer här!) så visste jag himla tidigt att jag var på tjocken. Typ åtta dagar efter att man pluttat tillbaka ägget, faktiskt. Trots att strecket på stickan då var så oerhört svagt att det nästan krävdes både förstoringsglas, linser och glasögon för att upptäcka det så har jag inte varit orolig sedan dess. Visste på en gång att det skulle gå bra och fick påminna mig om att liksom "inte ropa hej". Sa till min älskade att "Vi kanske inte borde vara så här glada, än..."."Men om vi inte ska vara glada nu - när ska vi då vara glada?" frågade han. Och det kan man ju undra, vad som helst kan ju gå åt skogen precis när som helst egentligen, så är allt bara bra nu är det bäst att vara jäkligt glad nu. Så ja, sedan dess har vi mest bara varit jäkligt glada, faktiskt. Och att träning skulle innebära något negatvit för mig eller bäbisen - näe, nåt sånt har jag inte oroat mig för en sekund.

 

Jag hade den stora turen att aldrig må illa och inte blev jag nämnvärt trött heller. Dock hade jag en hel del besvär med magont i begynnelsen, nåt som inte är minsta konstigt om man blivit så välpreparerad med hormoninjektioner som jag blev. Fortplantningsapparaturen går bananas kan man säga, det är den enkla versionen. "Inget farligt alls, men kan hålla i sig fram till vecka 16 ungefär" sa doktorn. "Lev som vanligt". Och det försökte jag verkligen göra också och ambitionen var att springa på precis så som jag "alltid" gjort (fast undvika de saftigaste intervallerna och de längsta långdistansarna såklart - nu skulle jag ju inte bli snabbare och fitare utan istället slow och härligt tjock!), men riktigt så blev det inte. Det var inte bekvämt. Så det blev mer PWs och spinning istället. Men jag lufsade på löpbandet på gymmet en del också, trots att det inte var skitskönt direkt. Varvade gång och jogg. Nämnvärt för övrigt är väl att jag upplevde att jag liksom "tappade flåset" väldigt tidigt - långt innan man kunde se några fysiska förändringar på kroppen. Jag kunde (och kan såklart fortfarande...) bli flåsig bara av att ta trappan till övervåningen. Dock kom systemet igång bara jag var ordenligt uppvärmd, så träna kunde jag ju.

 

På gymmet körde jag som vanligt, typ tre pass i veckan. Lade inte på någon tyngd men höll i den jag hade kört med tidigare och kände mig stark. Körde både fria vikter, maskiner och mot kroppen. Det enda jag slutade med på en gång var utfall, detta då jag lyckats läsa någonstans att det kanske inte var jättebra för...vad det nu var, men mest faktiskt för att jag tycker att det är jäkligt tråkigt och jobbigt, hehe. Nu är jag dock astaggad att ge mig på det igen, för rumpan har minnsann (förutom att den blivit snäppet större...) ramlat ner något hack och det tänker jag råda bot på! Fy tusan vad jag ser fram emot utfall och squats nu!! Situps/crunches gjorde jag under hela första trimestern och hade förmodligen kunnat göra det hela andra också. Det tog lång tid innan mina magmuskler separerades.

 

Det finns många tips och trix på hur man ska träna när man är gravid, såväl böcker som proffsbloggar och, allra mest, från kreti och pleti som typ aldrig tränar... Själv har jag förlitat mig helt upplevelsen av dagsformen och mitt sunda förnuft. Ja, förutom det där utfallstipset då ;-). 

 

Här åkte vi på en tvåveckorssemester som, trots att det var den absolut lugnaste och mest händelsefattiga resa vi någonsin gjort, var en av de allra bästa! Två veckors lyx bara vi, så jäkla vackert och härligt och SÅ mycket tid att prata om oss och framtiden. Jag ler och blir varm i hela kroppen av tanken på dessa veckor och vill bara göra om allt... Hoppas verkligen att vi kan åka tillbaka innan våren, då i utökad styrka ;-).

 

Här försvann iallafall magontet helt, precis så som doktorn hade förutspått. Jag tränade på hotellgymmet alla dagar utom en (då vi bodde hos vänner en natt...) och det var SÅ skönt att starta de för övrigt jäkligt lata dagarna på det sättet. Det var löpbandsjogg och styrka 13 dagar av 14 alltså. När magontet försvann fick jag till lite distanser igen och kom upp i mot 50 km/vecka. Innan var det 30-40 km (och innan jag blev gravid alltså uppemot 70 km löpning, man ska komma ihåg det när man jämför!).

 

När vi kom till SveaRike hem hade jag nästäppa och trodde först att det berodde på en liten sedvanlig post-air-condition-förkylning...men jag är fortfarande i skrivande stund täppt! Det har varit min "jobbigaste" gravidgrej faktiskt, tillsammans med magonten i början och den då också jäkligt tröga tarmen. Förutom att jag hade blivit täppt hade jag också blivit lite tjock, minnsann, men är lite komiskt att tänka tillbaka på hur jag resonerade innan resan "Åh - nu kan vi ta fina gravidbilder på mig på stranden och i solnedgången och...." ja, så såg jag ut såhär:

 

Det började synas så smått under den här tiden (även om vissa på jobbet inte såg det förrän i vecka 30, haha). I vecka 21 kände jag med säkerhet de första små kickarna i mig...ljuvliga känsla! Jag fick ett put tidigt, men den riktiga gravidmagen lät sig väntas på och det gjorde mig verkligen inte nåt, för jag visste att jag skulle få smaka på den med besked ändå, så småning om.

 

Förresten ska jag väl nämna också igen, att jag tappat så galet mycket hår under den här tiden! Utan överdrift halva kalufsen. Nu har jag dock slutat tappa och jag hoppas amningen är snäll mot mina hårsäckar sen, annars kommer jag nog bli lite ledsen faktiskt.

 

Jag fortsatte så som tidigare med joggar, gym och corepass. I vecka 24 sprang jag för sista gången milen utomhus, men fortsatte lufsa på bandet ett gäng gånger i veckan och joggade faktiskt en 6-kilometare i det kuperade spåret i vecka 30 också - bara för att kroppen tillät det just då. Till och med uppför joggade jag! Helt avvikande dagsform just den dagen. Våren kom och jag ville gärna promenera i skogen så jag köpte stavar för att liksom maximera effekten av mina power walks. I början var det lite skämmigt att gå med stavar faktiskt, men man liksom vänjer sig. Jag kan varmt rekommendera stavgång, och allra helst i kuperad terräng!! Fast inte lika mycket som jag rekommenderar löpning såklart, men cardiomässigt är det typ second best om man vill syssla med någon utomhusaktivitet, och för gravida är det toppen (och har man inte sprungit innan preggo ska man såklart inte börja med det då...men greppa stavarna bör man nog göra!)! Att staka milen i skogen har varit min själsliga räddning den här våren!

Då mitt jobb inte är kompatibelt med att vara höggravid fick jag ju ganska så förväntat graviditetspenning beviljad på heltid från vecka 32. Det känns såväl nödvändigt som skitlyxigt!! Fatta att jag har varit ledig i åtta veckor nu - bara kunnat göra vad jag vill! Inget jobb, ingen unge att ta hand om, en ljuvlig och helt fantastisk sommar! Alla borde få prova på det här lyxlivet någon gång. Det är såklart också en väldigt viktig aspekt att ha med om man är typen som jämför - jag kunde träna ett 120-minuters kombipass med spinning och styrka (om än inte så hårt som pre preggo, givetvis!!) i vecka 36 och sen gå hem och vila resten av dagen...måste man jobba och/eller ta hand om familj så behöver man så klart prioritera annat med sin ork.

 

I vecka 35 joggade (lufsade) jag iallafall för sista gången på bandet. Sedan dess har det varit PWs/prommisar (skillnaden dessa är alltså såklart tempot - hur pass flåsig jag blir) och lite spinning. Distansmässigt har jag gått sammanlagt drygt 40 km/vecka tillochmed vecka 38 och jag är så jäkla nöjd och glad för det. Är helt säker på att det, förutom att ha gjort min graviditet enklare, även kommer göra nytta fortsättningsvis. Att senor, muskler och ligament kommer vara starkare i framtiden av detta.

 

Gymmässigt var ambitionen var att fortsätta ett par gånger i veckan, med många reps (12-15) och rätt så lätta vikter. Köra igenom alla muskelgrupper med fria vikter och maskiner och även fixa lite core. Dock blev det inte riktigt så då vi var bortresta en del under den här tiden, men några pass fick jag såklart till och det var inte minsta svårt att anpassa (= lätta på...) vikterna! Här på slutet har jag varit så himla mycket klenare än vanligt, särskilt i armarna!!

 

På spinningpassen på mitt gym använder man pulskklocka på alla pass som är längre än en halvtimme, men jag valde att ta med min egen pulsklocka även på de korta passen. Ville inte ligga på mer än 70-75 % av maxpuls vilket alltså för mig skulle motsvara 140-150 s/m, och det är inte så enkelt att uppskatta pulsen när man är gravid har jag märkt. Den sticker lätt iväg! I vecka 37 körde jag sista spinningpasset och det var helt problemfritt - jag kunde stå och trampa precis som alla andra. I kombination med detta körde jag även sista styrkepasset. Ujuj så svag jag var ;-).

 

Min  plan var hela tiden att träna så som orken medgav och successivt trappa ner och jag hoppades kunna köra på hyfsat ända till 38 fulla veckor. Jag är så enormt tacksam över att jag fick göra det också!! För mig är träning så oerhört viktigt. Rekreerande, uppiggande, skönt, glädjande! Jag blir en SÅ mycket mer glad och harmonisk person om jag får hålla igång. 

 

Från vecka 38 var planen att trappa ner och liksom formtoppa lite (spara mig inför förlossningen..) och det är alltså precis vad jag håller på med just nu. Man vet ju aldrig om det är noll eller tre veckor kvar typ, men jag vilar mycket, rör på mig varje dag i form av prommisar (eller förresten inte så mycket mer än typ 20 simtag när det varit som varmast...), tränar avslappning och andning varje kväll och äter bra grejer (vilket innefattar fikabröd säkert sex dagar i veckan, hehe) i lagom mängd. Försöker peppa mig själv inför förlossningen, men känner mig ändå ganska så oförberedd, liksom. Men rätt så cool ändå. Jag vet att jag är stark och uthållig såväl psykiskt som fysiskt - men man vet så lite ändå om vad som väntar. Jag har ju aldrig ens haft ont någon gång? Det blir som det blir.

 

Det är så galet jäkla skitspännande just nu så ni fattar inte! Eller jo, det kanske ni gör. Det är så overkligt också fortfarande, att jag har en bäbis i magen som snart ska komma ut till oss och som vi ska ta hand om! Jösses ja. Any day now...

Ja, alltså min träning då, utifrån mina förutsättninar och min motivation. Även om jag väl egentligen har varit i den sista här delen av graviditeten i typ en månad nu snart så är det först nu jag börjat känna mig mer liksom gravidklumpig sådär. Nåt sånt här tänker jag just nu...

 

Styrketräning:

• Lättare vikter/motstånd. Många reps, precis som tidigare. Lite mer "köra igenom kroppen lätt-tänk" med kanske en till två övningar per muskelgrupp då jag kör lite mer snyggionellt än funtkionellt: alltså typ bi- & triceps, axlar, bröst. Ett snyggtionellt pass i veckan!!
• Rygg & core med stabilitet & balansfokus. Kommer fortsätta att ha latsdrag, rodd och ryggresningar som major ryggövningar (dessa i maskin). Dissar nog såväl TRX:en som vissa av övningarna på pilatesboll som jag brukar köra - detta då jag helt enkelt börjar bli lite klumpedunsig och inte vill trilla och slå mig ;-). Ska sätta ihop ett preggokompatibelt corepass snart, outar sen! Ett funktionellt pass i veckan!!
• Bäckenbottenträning. Rekommenderar det här inlägget för er andra som kanske också behöver lite kom-igång-pepp och knipmotivaiton. Jag kan dock inte ha som mål att träna tre ggr om dagen märker jag - det blir aldrig av - men en (till två) ggr om dagen iallafall. Ska börja knipa när jag borstar tänderna från och med NU!

 

• Stretch. Jag blir SÅ himla stel framåt kvällningen så att sitta på golvet framför teven och draaaa och töööööja är så jäkla skönt!! 
• Yogaövningar? Ska kika lite efter någon bra skiva att klicka hem!
• (Simning.) Kanske eventuellt alltså. Faktum är att badbassänger är det absolut äckligaste jag vet (och då vet jag mycket äckliga grejer - jobbar trots allt på akuten you knowe...) och jag är (kanske lite) allergisk mot klor så på badhuset sätter jag aldrig någonsin mina fötter. Dock ska vi väl hänga en del i lilla Stugan på lilla Ön i Hälsninglandet senare i sommar och DÅ kan jag simma i sjön. Brukar simma tur och retur fastlandet där vilket blir en kilometer och kombinera detta med en milslång löptur i skogen...nu blir det stavgång istället. Och kanske simringar eller flytväst där i vattnet.

 

• PWs. Med eller utan stavar, ute i den vackra kuprerade terrängen så lång det är möjligt och längs gångvägarna i stan när jag är mer sugen på att spana. Som max går jag 10 km nu, kanske lite drygt. Jag går sällan kortare än 8 km. Nu går jag drygt 40 km i veckan och det hoppas jag kunna fortsätta med ett tag till, men walksen kommer antagligen bli lite kortare med tiden. 
• Spinning. Ja, nu får det vara slut på springeri, faktiskt! Distansspinningpassen på gymmet helst en gång i veckan får bli svettsubstitutet. Finns både 30 och 60-minuterspass, perfekt att kombinera med lite styrketräning.
• Crosstrainer. Ingen skitkul apparat men himla snäll mot leder och tjockiskroppar! Tänker mig väl mer som uppvärmning innan gym kanske än regelrätt kondisträning, men vem vet...i min fantasi är det den här man kör ända in i vecka 42-kaklet, liksom.

 

Kan betyda såväl...

• en skön promenad som
• absolut sängläge med fötterna högt eller
• ett svalt bad.

 

I gårdagens morgontidning publicerades i vanlig lördagsordning ett produkttest och igår var det gåstavarnas tur att grillas! Gillas!! När jag blir för heavy för att lufsa fram (och när vädret blir lätt-klätt-vänligt så det syns att jag använder stavar för att jag är på tjocken, hehe) planerar jag nämligen att köpa mig ett par sånna och dundra fram genom sommaren! Intressant och noterbart är att att de näst billigaste stavarna föll ut som vinnare i det här testet. Ett par Asaklitt 34-9260 skrivs därmed upp på preggots wish list! Finns på Clas Ohlson av alla ställen.

 

Egentligen borde jag komma över min stavgångsskämmighet och shoppa ett par typ nu ju. 

 

 

Jag läste i någon av mina preggoappar att man skulle vara lyhörd för hur kroppen beter sig över dagen - med trötthet, hunger etc - och strya sina förehavanden efter detta. Komplett omöjligt hemmavid med mina knepiga arbetstider och stressiga jobb, men perfekt såhär på semestern, såklart!!

 

Som sagt tidigare: det är om mornarna/förmiddagarna jag är som mest piggelin rent fysiskt och i den här (extreeema!!) värmen blir det såklart än mer tydligt. Efter 7-8 timmars skön sömn i sval hotellsäng är jag på alerten för träning och det utnyttjar jag såklart varje dag! På med träningskläder, i med en näve katrinplommon för att väcka tarm och hjärna och off till gymmet!

 

De första dagarna gjorde jag precis som hemma och sprang (läs lufsade) 2 km varpå jag stretchade och körde lite styrka och sedan avslutade med ytterligare 3 km jogg, men då gymmet, trots att det såklart finns AC, är väldigt varmt och fuktigt så känner jag mig osundt överhettad av det. Den nya taktiken är istället att varva PW och jogg: 500 m PW följt av 500 m jogg i en timmes tid. Upplägget känns perfekt: jag får ju ändå lufsa en hel del mellan varven och löpsteg = glädje för mig! 

 

Skrotet har jag inte varit sugen på att lyfta sen jag kom hit så jag hoppar det helt enkelt; lyssna på kroppen var det ju. Istället kör jag ett par plankor samt push ups (sistnämnda på knä nowadays...kändes först superfail men alltså - lyssna på kroppen var det ju!), övningarna som ligger 1:a och 2:a på min funktionell-träning-topp.

 

 

Med en dylik svettig endofrinkicksstart på varje semesterdag smakar tallriken med exotisk frukt och kaffet från den dignande frukostbuffén fågelsång och himmelrike akompanjerat av sval havsbris och vågors brus, hehe. En hög solkräm, en god bok och en stekhet brunbränd hunk på det och...nej, den här semestern kan inte bli bättre!!

 

Såväl som på förra veckans yogapass som dagens 45:a core har jag faktiskt känt att vissa övningar inte längre är helt bekväma för min nya kropp. Tilläggas ska ju då också att min nya kropp utvändigt inte ser nämnvärt förändrad ut för andra (så länge jag är påklädd that is...), kanske är jag lite liksom mjukare över buk och volanger ni vet, men ändock; redan viss skillnad fysiskt alltså, inte bara på flåset. På yogan var den inte bara sirasana som kändes okomfortabel (huvdet nedåt = yrsel...) utan även världens skönaste savasana (likets position/dödsstilla = platt på rygg med raka ben och armarna längs sidorna helt enkelt) var tokobekväm för nedre delen av ryggen och under vår femminuters avslappning på slutet drog jag helt enkelt upp knäna så att svanken fick vila. Men snart "får" man ju inte ligga på rygg överhuvudtaget.

 

På corepassen gör man en del övningar som är mer specifika för själva absen (de yttre magmusklerna, de som ska dela på sig) än för den livsviktiga coren (de inre bukmusklerna som det inte bara är okej att fortsätta träna utan jäkligt bra, så länge det känns bra!!) vilket förvisso inte är obekvämt på nåt sätt, men mer onödigt och när maggen börjar växa också väldigt obra. De övningarna kan man förvisso väldigt enkelt byta ut/göra lite annorlunda, men snart blir det ju broms på ryggläget även här.

 

Så. 

 

Jag funderar helt enkelt på hur många gruppträningspass det är värt att gå på i min närmaste framtid. Än så länge behöver jag bara "maska" eller byta ut ett fåtal övningar, men det kommer ju bli en hel del ytterligare fysiska förändringar... Kanske ger det sig själv, efter semseter följt av kursdagar är jag kanske stor nog att ta beslutet att bara yoga och cora på egen hand.

 

 

Jag och magen är precis i begynnelsen av andra trimestern nu och med det följer lite nya träningsråd & riktlinjer. Första trimestern är det ju liksom nästan bara att köra på så som tidigare (kanske skippa de saftigaste intervallpassen och längsta långdistansarna och lyfta lite lagom tungt skrot på gymmet dock...), förutsatt att man har mående för det alltså...vilket väl jag har skrutit tillräckligt mycket om att jag har och har haft va?

 

 

Den här trimestern är lååång (vecka 16-28) och det lär hinna hända massvis med mitt fysiska status under dessa veckor. Jag har plockat ihop lite saxade träningstips för tiden som kommer men som vanligt utgår man från sitt sunda förnuft och den upplevda träningskänslan. How ever:

 

- Fokus på styrkeövningar som stärker ryggen och den djupa bukmuskulaturen, detta då magen skjuter ut vilket förändrar kroppens tyngpunkt vilket inte helt sällan gärna leder till rygg- och nackproblem. 

- Gällande magträning: inga raka situps när magen börjar växa eftersom absen delar på sig och denna typ av övning särar dessa ytiga magmuskler ytterligare. Beträffande plankan har jag hittat både do´s and dont´s - jag kommer köra så länge det känns bra!

- Balansövningar för att öka kroppsmedvetenheten, även detta då tyndpunkten förändras. 

- Undvik träningsformer där kroppen hamnar i ytterläge, alltså de träningsformer som ställer höga krav på rörlighet t.ex. avancerade dans- & yogapass samt kampsporter, utfall, stretching och liknande. Hormonet relaxin mjukar upp leder och ligament och risken för översträckning ökar därmed.

- Undvik även sporter typ klättring och slalom relaterat till fall- och skaderisk...såklart. 

- Var försiktig med övningar som ställer höga krav på bäckenbotten, t.ex. löpning, ridning, pass som innehåller mycket hopp och styrkeövningar med hög kraft uppifrån, typ benböj med tung skivstång på axlarna. Gå efter känsla, forcera inte.

- Allt eftersom livmodern växer bör man vara försiktig med övningar i ryggläge då livmodern trycker mot stora kroppspulsådern vilket kan leda till blodtrycksfall, yrsel och svimningskänsla. Ligg inte längre än 40 sekunder i sträck på rygg den här tiden i graviditeten.

- Fokus bäckenbottenträning! Skitviktigt, ja till och med viktigare än vad det är tråkigt ;-). Jag måste försöka göra en grej av det om jag ska göra det i tillfredsställande utsträckning...återkommer om detta (motivationstips??)!

 

 

Källor:

 

5 sköna joggkilometer på bandet följt av rygg & axlar nere i gymmet! Heja heja!! Och än är biccen större än maggen ;-)...

 

I dagarna är vi 15 fulla veckor och jag tränar ungefär som på pre-preggotiden ännu, är ju faktiskt fortfarande i första trimestern. I och för sig så kutar jag ju inte nästan nåt längre om man jämför med tidigare (då snittade jag nog 50 km/veckan iallafall...) vilket alltså beror på en obehagskänsla i nedre delen av magen, men nu har den lindrats betydligt och att lufsa på löpbandet är nemas problemas och, springaddict som jag ju faktiskt är, är jag bara SÅÅ överjordiskt skitlycklig över att kunna springa upp pulsen och känna svetten rinna nedför ryggen!! Längre löppass samt pass utomhus känner jag mig dock inte redo för än men det är inget jag har uteslutit ur mina nära stående träningsdrömmar, vi får se hur det hela utvecklar sig helt enkelt.

 

Styrkemässigt är det sig likt kan man säga, jag köra samma övningar (idag såhär!) och nästan samma tyngder. Skillnaden är ändå stor i tänket och ambitionerna - jag är inte alls ute efter att höja några vikter utan är helt och fullt på det klara över att sänka tyngderna allt eftersom kroppen efterfrågar det och istället kanske höja antalet repititioner.

 

Jag känner mig fortfarande hyfsat muskelstark men gällande flåset är det stor skillnad. Även fast jag inte gått upp nästan nåt i vikt blir jag flåsig och varm betydligt fortare och springtempot är lägre. På spinningen kör jag med pulsklocka för att se till att jag inte drar iväg, mer om det en annan gång.

...under insamling!! Börjar fylla på här SNART!