Ja, en liten lillasyster blev det. I dagarna två veckor gammal, en riktig skönhet såklart och storebrorsan är så stolt och så duktig. Själv har jag knappt fattat det än tror jag. Jag är så glad, så tacksam!! Och SÅ t r ö t t också haha...tröttheten kommer liksom efter och jag borde verkligen vara duktig och sova lite på dagarna när lillsnorpan sover och brorsan är på föris.

 

Allt gick iallafall bra med själva leveransen. En förlossningsberättelse is coming up i dagarna, om jag outade en med brorsan så får jag såklart lov att göra det den här gången också. Kortfattat vad det extremt smärtsamt och gick himla fort. Mer detaljer to come alltså.

 

Träningsmässigt är jag bara SÅ taggad! En plan beträffande min come back kommer också snart och jag kommer delge såväl fram- som baksteg här (skippar lösenordsskyddet - orkar inte!).

 

 

Ytterligare några veckor av preggoresa no II har förflutit och dags för en liten avstämning. Eftersom jag inte har så mycket att outa träningsmässigt finns det liksom inte substans till så många inlägg haha. Vecka 32 nu och fas graviditetspenning är inledd, sjukt skönt! Var faktiskt halvtidssjukskriven från vecka 30 pga foglossning/bäckenuppluckring/symfyseolys (kärt barn och antalet namn ja?) så övergången till bidragstagare skedde liksom lite succesivt. Har jobbångest, hann ju inte riktigt bli helt varm i kläderna i min nya yrkesroll innan jag gick hem (tar ca två år säger de som bör veta...) och måste väl ha lång inskolning igen sen när det är dags. Mentalt är jag fortfarande i lite jobb-mode, antar att det tar en liten stund att liksom ramla in i ledighetsvardagen.

 

Jag dagdrömmer, fantiserar och planerar min fysiska come back dagligen och vill så gärna dela med mig av den till er och andra som kanske gör samma resa. Det är ju supermotiverande att blogga om sånt! Men det blir nog med nåt slags lösenordskydd i så fall. Är lite påverkad av stämningen i såväl samhälle som på nätet, vill ha lite koll på vilka som följer då jag känner att jag vill vara mer privat, plus att jag inte vill hamna i någon sits där jag tycks bidra till den där träningshetsen som det surras så himla mycket om nowadays. Oss emellan - jag förstår inte riktigt fenomenet?! Personligen lägger jag noll energi (läs: skiter fullkomligt i) hur andra gör med sin kost och kropp. Det är ens eget ansvar att må bra och jag har full förstålese för att man kan uppleva balans i andra sätt att leva än mitt eget. Från min egen synvinkel verkar det inte sjukt och knäppt om jag väger mig och mäter kroppens förändring på olika sätt sen när det är dags att återerövra pre-preggoformen, men för andra kan det såklart bli sjukligt eller verka felprioriterat (hallå jag ska ju vara morsa till två barn liksom - hur kan jag då ens tänka tanken att lägga si sådär fem timmar i veckan på mig själv och prioritera min fysiska form?! Sjukt egotrippad och fåfäng (fåfäng är jag förvisso...) person!). Så ja, en skyddad blogg känns bra faktiskt, såväl som för andras skull som min egen haha.

 

How ever, som jag nämnt tidigare kommer den här come backen ha lite annat fokus än den hade sist det begav sig. Jag hade lite bråttom med springeriet då och slarvade enormt mycket med styrkan. Sist var målet att komma i mara-form igen (och jag har ju prickat av två maraton sedan dess faktiskt), nu är det att bli stark, lagom lätt och smidig i kroppen. Ingen mara förrän tidigast 2017, det lovar jag er! Alltså min hållning efter förra graviditen - INTE okej! Sprang 42 195 meter helt problemfritt men svankade till vardags som en banan, INTE funktionellt! Klyschigt, men jag vill bli i en jäkla bra tvåbarnsmammaform nu, det är målet. Orka bära, busa, vara ute, springa, parera konstiga kroppsställningar, leka lågt och högt. Jag vill ha såväl tålamod som mina gamla kläder. Inte bli flåsig, svettig och irriterad av vardagsgrejer, så som jag verkligen verkligen blir nu (och förlåter mig själv för att jag blir nu också - jag är både otymplig, trött och har mycket ont och kan inte göra nåt åt det). 

 

Nu börjar det bli lite väl långdraget det här. Jag återkommer snart med lite mer detaljer om hur jag ska hitta drömformen. Oj vad jag längtar efter att ha denna kiddo utanför min kropp, av många anledningar!!

Att det var länge sen vi hördes är ju en underdrift! Livet är så annorlunda nu, jag vet inte var jag ska börja. Ärligt talat - jag hinner inte ens sakna att blogga, så "ite tid" har jag till övers. Dock saknar jag massvis att ha en blogg, alltså att ha livet dokumenterat. Å andra sidan antecknar knappt mina förehavanden i kalendern längre då varje dag ser typ lika dan ut. Hamsterhjulet ni vet, det beryktade, det man inte är så sugen att snurra runt i så länge man står utanför och iaktar. Dock passar det mig mer än perfekt just nu. 

 

Jag är knocked up igen och ALLT är annorlunda den här graviditeten! Alltså, förra gången tänkte jag att jag ju måste vara född att vara gravid, så opåverkad var jag. Pigg och glad, smärtfri och smidig, knappt ens minsta svullen trots höggravid mitt i en av de varmaste somrarna i mannaminne. Kanske man skulle börja extraknäcka som surrogatmorsa liksom? Den här gången...not som much sugen på det, nej tack. Haha. Jag har inte sprungit sedan vecka fem typ, i somras nån gång. Det obehagliga trycket nedåt kom minst sagt tidigare denna gång. Magen med, och boobsen - holy moly liksom. Snacka om bra neuromuskulärt minne hos denna kropp. Tröttheten sen...Inte. Av. Denna. Värld. Beror ju säket även på flera andra saker än bara livet i min mage, så som nytt jobb, mörk årstid, leksjuk tvååring osv. Ont har jag också, inte så att jag inte pallar jobba eller ta hand om hus och familj, men jag anstränger mig inte i onödan. En kort prommis i skogen härom helgen ledde till att jag lunkade omkring med hälta och ontont i korridorerna på jobbet flera dagar och bara springturen på typ 20 meter i morse (från postlådan och in igen) gjorde att det knakar och skaver i fogarna idag. Foglossning och ischias. Så jag håller mig himla lugn faktiskt. 

 

Själsligt mår jag dock överjäklaskitbra. Det nya jobbet är superkul, decembermörkret störtmysigt (och jag moffar lussebullar, skumtomtar och lakritskolor big time!) och tvååringen hur underbart jättebäst och jätterolig som helst! Och jag är ju GRAVID. Igen! Ska få en till bebis, Knut ska bli storbror. Det är lite för bra för att vara sant liksom, tacksamheten vet inga gränser. Vi hade såklart inte räknat med att få uppleva det här en gång till.

 

Dessutom - jag har äntligen tid och motivation att lära mig simma ordentligt!! Går en kurs i total immersion (sök på youtube, coolaste crawltekniken som finns, så vacker (dock inte nödvändigtvis när jag praktiserar den...ännu)) sedan ett tag tillbaka och har som mål att pallra mig iväg till badhuset minst två helst tre gånger i veckan.

 

Det stora målet är drömmen jag haft sedan många år, att utan skvätt och större ansträngning börja dagen med en simtur tur & retur land från lilla stugan på lilla ön. Det är görbart till sommaren! Tänk att direkt efter uppstigning hoppa i plurret på bilden oven och sväva fram ljud- och tynglöst! Så härligt och häftigt. Och då jäklar...då ska jag springa igen. Jag erkänner att jag saknar det så sjuuuukt mycket men jag är lugn i förvissningen om att jag snart kommer vara på springbenen igen. Och jag  planerar att ha en mycket smartare träningsplan för min come back den här gången! Hoppas jag tar mig tid att dela med mig av den här...bäst att inte lova nåt. Men framåt tidig vår, då räknar jag med att trampa igång kroppen. Oj vilken pigg och stark tvåbarnsmorsa jag planerar bli!

 

På återskrivande kompisar! Njut decemberfriden nu. Från februari är jag ledig - kanske kan jag återkomma lite mer frekvent då?