Is there anyone out there?
Bloggar alltså, känns ju typ hopplöst ute nu va? Läser folk ens bloggar längre...? DU gör ju antagligen det, om du hittat hit... Och ja, jag gör ju det också faktiskt, fortfarande. Ett tiotal. Dock bara såkallade "storbloggare" nu, personer som försörjer sig på bloggeriet. KUL att det kan vara ett yrke ju! Sjukt coolt! Eller förstås ett grymt bra verktyg i ens yrke.
Faktiskt läser jag inte en enda träningsblogg när jag tänker efter? Mer liksom daily life-bloggar. Blondinbella, Engla. Saknar som tusan träningsbloggar faktiskt! Har du nåt tips till mig?
Saknar min egen blogg också haha. Att blogga, att ha det som hobby, dokumentationsverktyg. Kanske borde jag börja så smått igen? Kanske kan jag skrapa ihop lite tid, inte varje dag men några gånger i veckan? Nämligen ska jag börja en helt NY träningskarriär nästa vecka, nåt jag är så galet taggad och sugen på, tror att det kommer bli helt fantastiskt roligt och passa mig som handen i den berömda!! Vore väl himla skoj att skriva ner den resan från allra första början?
Jodå, jag springer fortfarande en del. Långdistansen ligger på hyllan dock, för tidskrävande. Får iofs till passen, men det är den där kompletterande träningen som är så viktig som konsekvent skiter sig. Nya planen är nya träningsformen två gånger i veckan och två kortare (mellan 5-10 km) pass i veckan. Och en yoga på det.
Är ni med mig?
Recap
Så. Hur gick det då, men min nyligen outade träningsplan denna första veckan? Jorå tack, rätt så bra faktiskt.
Tre springpass blev det, 8 + 8 + 12 km. Bara lättdistans dock, skippade det där lite kortare med nåt slags inslag av kvalitet då jag fick sällskap på alla pass och helst kör snabbt på egen hand (delvis pga att definitionen av snabbt är så individuell såklart) (och ja på sätt&vis är det ju jäkla bra kvalitet med sällskap - även det en definitionsfråga 😉). Mest nöjd är jag med dagens långa, var lite tungt i början men lossnade sen och jag slutade verkligen på topp - hade kunnat springa myyyycket längre!! ÄLSKAR när det känns så! Och med 5.35-tempo med denna småtunga kropp, i backar och med pratigt sällis är jag sjukt nöjd faktiskt!!
Styrkan körde jag enligt plan och JA jag har haft crazy träningsvärk. Får se hur det går i morgon dock med planen att alltid smälla av ett gympass måndagar...med spring såväl lör som sön borde jag kanske ligga lågt och vila i morgon? Kommer vara i behov av egentiden dock!
Ny vecka nya tag. Här hemma måste chinsstången upp.
Nu sushi!
Todilooo
Hjälp vad dålig jag är på att skriva här alltså, sorry!! Men dagarna ba, pffffft! Springer iväg verkligen. Och jag skriver dagbok varje dag för att komma ihåg vad som händer, särskilt med kidsen. Allt blir bara gröt i skallen annars, är ju både glömsk, hormonell av amning och trött. Är glad att jag skriver, så jag kan bevara minnena.
Semestern har varit förträfflig och trots ett väldigt...hm, dekadent leverne, är jag i hyfsad form. Dock utan hybris - jag kan och ska bli SÅ mycket uthålligare, starkare och snabbare.
Planen sjösattes igår och mallen är ungefär såhär:
Gymmandet kommer bli svårast att få till, så ribban ligger lågt där tidsmässigt. En halvtimme ett par ggr i veckan, dra direkt mannen kommer hem från jobbet. Försöka att alltid få till ett styrkepass på måndagar! Check igår - stööörd träningsvärk i benen idag!
Tänkte riva av springpasset med snabba inslag idag men fick i sista stund löpdejt med grannen varför det byttes ut mot ett distanspass på 8 km. Backar, snitt 5,37 min/km, mycket snack. Jobbigt, beroende på såväl satans träningsvärk i ffa benen, varmt väder och allmänt halvbra form. Skjut trevligt och energigivande och härligt att ha i ryggen dock!
I morgon vila då lill-K fyller T R E år. Så. Jäkla. Sjukt. Ja. Att han fyller tre år alltså, inte att jag ska vila... Han ska få massa paket såklart (har redan haft två kalas) samt välja vilket fika han vill på stans bästa kondis. Givetvis fikar man på sitt barns födelsedag, borde vara lag på det.
Energi in
Ja energi direkt in i systemet kändes det verkligen som, då jag stack iväg på en halvtimme egentid direkt då Kalle kom från jobbet. Första gången jag gjorde det post partum faktiskt ju, annars har jag kutat på morgon eller förmiddag bara, då Snorpan helst inte velat vara ifrån mig dygnets resterande timmar. Nu har dock nåt stort hänt - de magiska tre månaderna har passerat och vi har oss en ny bebis!
Anyways, det har varit m y c k e t de senaste dagarna med besök och sånt, sena kvällar, kiddos all over the place, massa utflykter (och way fel mat...men orka bry sig så mkt på semestern liksom!!), igen vila. Det var SÅ ljuvligt att ta sig dessa fem km idag!! Att så lite kan göra så mycket liksom! För att effektivisera ytterligare körde jag lite lätta intervaller de sista 2 km, 200 m snabbt varvat med 200 m jogg. Ljuvligt också att smyga in lite fart på detta sätt, det behöver jag. Väcka kroppen lite! Det här får vara min nya grej ett tag - kortare pass! Mer kvalitet!! Älskar ju SÅ att mysjogga långt och länge...men var sak har sin tid och det har jag helt enkelt inte tid med nu.
Sprang första gången i mina nya DS btw (de hann aldrig komma innan utomlands) - supersköna. Så värt. Och jag har klickat hem nåt annat träningsgrejs oxå idag...men aja det får vi ta en annan gång.
Tjolahopp!
PT-pass no 1
Yes igår hade jag min första timme av (initialt) 6 med personlig tränare och jösses så det känns i kroppen idag alltså - haha! Efter veckan som gått, med sol och värme, nåt glas vin och lite för mkt mat och chips varje dag, var det ju perfekt att dra igång nu...även om motivationen kanske är ännu lite bättre efter semestern (aja jag är ju föräldraledig...men då mannen har semester känns det liksom att jag har det oxå!). Dessutom började vi med lite tester, för att liksom kunna följa att jag förbättrar mig. Och jag var ganska kass - vilket ju är ett bra utgångsläge då man bli ändra nåt haha.
Chins - en halv (med band ja)
Marklyft - 50 kg, 8 st
Benböj - 50 kg, 3 st
Bänkpress - 30 kg, 2 st
Plankan - 1,35 sek
Kan i efterhand sakna armhävningar btw?
Nåväl, jag har varit starkare och jag kommer bli igen! Oh yes!! I framför allt benböj och chins kände jag hur klent magstöd jag faktiskt har, inte så konstigt då jag förlöstes för tre månader sedan såklart.
Är nöjd med planktiden dock.
Nu längtar jag efter att komma igång, träningsvärken idag är handikappande men sporrande! Måste bli en lite jogg i morgon iaf.
So long!!
I espanja!
Svettigt pass idag kan man säga! Underbart är kort, på semestern såhär är det bra med snabba effektiva pass och vi bor uppe på...ja, ett berg, typ, så backen ner och sen upp igen gav 3,5 svettiga och lårsvidiga km. Kan tyvärr inte springa nedför så brant, det blir slitigt för mina känsliga benhinnor, men uppför lufsade jag så gott jag kunde.
Ujuj så skönt!! Mannen gjorde samma lika direkt därpå och nu är väskorna packade och ungarna preparerade för plajjan.
Venga vamos!!
New shoes!
Ja alltså såhär efter två graviditeter verkar faktiskt fossingarna ha vuxit några millimeter. De förra DS jag köpte, i strl 38, får jag lov att ha på jobbet (där jag ju inte befinner mig på gaanska länge!), och inte så dumt det heller, jag har ju skönaste och snyggaste dojorna där mao. Springa i 38 går inte, det blir ont!
Så. De senaste turerna, fyra till antalet, har jag lubbat i supergamla DS. Jag ljuger inte när jag tror att de gått typ 200 mil. Har gjort mycket bra tider i dem haha, och uttrampade och sköna är de. Men man är ju värd lite nytt oxå va. Så klick-klick sa det och nu är de här ovan visade DS i strl 39 på väg hem till moi. Expressleverans, så de kanske hinner komma innan vi far till sol & värme på torsdag morgon - hoppas!!! Även om vi bor högt uppe på ett berg och det antagligen blir far to varmt för mig så måste jag ju prova springa!
Åh - hoppas de hinner komma!! (Vi har wi-fi där borta så jag hör av mig!!)
Förresten - oj vad det märks på kroppen att den inte är van att springa såhär en och två dagar efter själva turen!!! Lätt att lura sig ju, när själva löpningen känns så skön och lätt!! Men kroppen igår och idag....ont i en fot, en benhinna (kanske kan skylla på de välsprugna skorna iofs??) och i höftpartiet, varav det sista tveklöst beror på nyligen presterat barnafödande!
Festina lente var det ja!!!
Spring & PT-dejt
Älskar dessa söndagar alltså, då vi är tillsammans alla fyra och inte har nåt särskilt på agendan! Ja det kan ju vars lördagar oxå lika gärna såklart, men idag var det söndag anyhow.
Började dagen med en halva banan som låg bortglömd i kylen och rattade sedan bilen mot Actic för en träff med PT. Vet inte om jag skrutit om det, men fick alltså 6 timmar med PT av mannen i födelsedagspresent (önskade mig dammsugare eller gjutjärnspannan alltså - snacka om att jag fick högvinst!!). Vi snackade igenom mig och min kropp och mina mål och bokade in en massa tider i kalendern. Mina mål:
• Bli funktionellt stark. Mycket fokus på core, rygg, bröst & de partierna.
• Få en riktigt jäkla snygg hållning. Igen. Så som jag hade back in the days. Inte gå förbi en spegel och fundera på om jag är gravid igen typ haha (ja, även om smaljeansen sitter snyggt så ramlar magen gärna fram i vardagen).
• Bli löpstark. Nä jag vill ju gärna kunna göra milen sub 50 min till hösten så lite springspecifikt är inte dumt.
• Bli lite snygg oxå. Om det går haha! Typ rumpan upp lite och sånt ;-)...
Ja nåt sånt var det väl. Första träningen blir inte förrän om ett par veckor - mer om detta då!
Hem igen för frulle med la familia, i vanlig ordning dubbel dos havregrynsgröt med ett mått proteinpulver i - yummie in my tummy! Sen var det dags för Snorpan att sova och när hon sussade gott i vagnen knöt jag på mig springskorna och tjoff!! iväg! Trummade på till odlarskogen och tog stora varvet - ljuuuuuuvligt med lite skogsfeeling!! - sen hem igen. 7,5 km, nytt distanslängsta. Snittade strax under 6 km/min, det är långsamt förstås men tog det lugnt i backarna. Det kändes allt som allt himla skönt och lätt mest!! Sprang lite snabbare de där 2,5 km hem från skogen, runt 5,20-30 då! Härligt med svett!!!
SÅ glad att kroppen är på G tillbaka, och tillbaka för att stanna den här gången! Får dock komma ihåg att festina lente! Helammar och ska så göra några månader till antar jag. Men kontakten med kroppen känns helt okej med tanke på dess nyliga historia! Hurray!
6K
Väckt av storbarnet kl 0730, amning av bebisen och i med en banan och iväg! Kom ihåg dubbla sportbehåar denna gång och det oammade bröstet tackar så mycket. Ganska kallt och blåsigt ute, men ack så skönt att börja dagen med spring!! Att få vara lite ensam också, det händer ju inte du för tiden.
Snyggaste man sett ju!!!
Adderade en km och stannade därmed mycket nöjd vid brevlådan med 6K i spirorna. Gick himla lätt, kändes som medvind hela sträckan. Förra gången fick jag faktiskt lite blodsmak redan i det inledande motlutet, idag var det inte frågan om nåt sånt alls. Progress redan alltså! Hade klockan på denna gång och snittade typ 5.45min/km, så helt okej joggfart. Hade kunnat springa så mycket längre - ljuvliga känsla!! Nu tänker jag dock som så att jag lägger på max en km per springtur. I morgon åker K till Frankrike (på fotboll - lyckost!) och mamma & kusin S kommer, så jag borde få till en allena jogg på måndag igen.
Springvagnen tänker jag strax inviga, men då på en PW för att söva bebben. Älskar helger nu, särskilt som dessa då hela familjen är samlad och vi inte har så mycket planer.
Spring på G!
Ja faktiskt har jag premiärsprungit, 5K förra helgen. Det gick helt klart över förväntan, tog ingen tid men känslan var liksom helt okej. Har inte kutat sen i juli förra året! Man kan säga att jag fick blodad tand haha. Klickade hem en bugaboo runner på momangen, den har kommit men jag har inte testat den ännu.
Skulle ha träffat en PT i morgon men hon blev dessvärre sjuk, så får bokas om. Fick PT-timmar av baby i födelsedagspresent, så himla bäst present ju!! Byter nog ut morgondagens avbokade dejt mot en springtur istället iallafall...
Annars får jag nog säga att det går ganska dåligt med träningen, helt enkelt för att det än så länge är lite jobbigare att vara tvåbarnsmorsa än vad jag hade tänkt mig (hade hybris as usual!) och för att jag får sova så enormt dåligt! Power walks och mammamage (är fortfarande inte klar haha, har några ggr kvar på sista nivån) händer då och då. Lite ordning har det blivit på bebisen oxå, kan skönja vissa mönster som kanske mynnar ut i nåt rutinliknande så småningom.
Vägen mot superkoppen blir som väntat ingen Autobahn direkt. Snarare lång och krokig - men jag kommer fram! Ingen brådis. Kilona rinner av mig utan att jag behöver tänka iallafall, med helamning (hade önskat hobbyamning men bebisen ville annorlunda, bara att foga sig och det är ju både bekvämt och himla mysigt!) och en treåring som kör med mig.
Träningen är på gång, men jag måste lägga energin primärt på att njuta av mina älskade småbarn just nu. Var sak har sin tid!
Trevlig helg!
//hon som byter dagens power walk mot power nap
Kroppen åtta veckor post partum
Trots att jag höll igång så himla lite den här graviditeten jämfört med den första, och trots att jag brydde mig så lite om kosten så upplever jag att jag återhämtat mig betydligt fortarade den här gången. Redan på BB upplevde jag kontakt med bäckenbotten och down under, framfallskänslan jag hade förra gången ger sig icke till känna och även vikten återgår fortare till min habituala. Detta trots att jag denna gång även tränat mindre efter förlossningen än vad jag gjorde sist. Jag tar det verkligen betyligt lugnare nu (vilket kanske är anledningen till att amningen funkar till 100%!), även om jag är en rastlös själ som ju inte gillar att hänga i soffan hela dagarna direkt. Nej man sitter ju inte ihjäl sig direkt, med en ganska missnöjd bebis som helst vill bli buren eller körd i vagnen hela tiden och en treåring som ska jagas och underhållas...
När jag vägde in mig på förlossningen vägde jag 75 kg och på BB dagen därpå 69 kg. Efter bara ett par dagar hemmavid hade jag tappat ytterigare till 65 kg. Sedan har jag vägt mig en gång i veckan och i lugn takt sett ytterligare några hg försvinna, och nu väger jag ca 62 kg. Mellan 58-62 kg är nog idealt för mig, däremellan pendlar jag när jag är som vanligt. Jag har absolut inte bantat men jag tänker på att äta balanserat och bra grejer. Lägger till lite för amningens skull och tackar absolut inte nej till fika när det bjuds! På helgen blir det gärna grillmiddagar och hämtmat, fika och en skål glass eller popcorn till filmen kanske. Så ja, jag känner att jag liksom "hittat hem", lever som jag vill och kroppen kommer liksom tillbaka ändå. Jag kan ha alla mina kläder, även om vissa grejer kanske inte sitter precis om de gjorde förut.
Sedan veckan efter förlossningen har jag tappat sju cm runt midjan, fem runt stussen, ett par cm runt låren och lite mer runt överarmarna. Det är sjukt skönt att ha kroppen tillbaka! Nu är det bara en jäkla massa styrka som saknas och springflås såklart! Jag har en PLAN!
Träningen en månad post partum
Jag baserar just nu min come back-träning på Lofsans filosofier i boken "Lofsans mammaträning". Som vanligt kan jag ju dock inte hålla mig helt till hennes upplägg, jag vill ju göra på mitt sätt också. Det vill säga skynda långsamt, men inte så jättelångsamt som man gör i den där boken haha. Dessutom har jag lite andra influenser, så nån slags variation blir det.
Skrev ju tidigare att jag i samband med Snorpans förmiddagsnap försöker träna nåt och grundidén just nu är varannan dag cardio och varannan dag styrka. Mål 1 (av 3) är att bygga upp en stark och tålig bäckenbotten samt core, jobba med flåset...och gärna börja lyfta upp rumpan ett snäpp eller två.
- Cardion innebär just nu power walk (PW) och jag går ca 7 km, en kuperad runda vilket är bra för såväl pumpen som rumpen. Kommer hålla mig till PWs ett par månader till, men hoppas göra den lite längre samt till skogs. Längtar så mycket efter gröna milen i Vilsta!! Faktum är att hjärnan gärna vill försätta kroppen i löpsteg redan nu. Är dock säker på att bäckenbotten skulle ha en och annan invändning mot det haha.
- Styrkan plockar jag denna månad 1 (maj månad, Snorpans andra levnadsmånad) direkt från ovan nämnda bok. Dock kör jag tre pass i veckan isätllet för två. Fokus ligger på kroppens baksida, det är den del benböj och övningar för ryggen. Det är lagom jobbigt just nu, bra komma-igång liksom. Varm blir man!
- Bäckenbotten och core tränar jag även med hjälp av appen MammaMage. Jag tar det lugnt, siktar på två pass om dagen. Ibland blir det tre, helgen som gick blev det inget. Jag är på nivå 5 av 7 nu och tanken var att när jag tränat mig igenom appen börja på mammaCore på Friskis & Svettis. Oklart dock om Snorpan är redo för det om redan en vecka...jag kan nog tycka att hon kanske är lite för liten och klen än för att ligga på golvet bland massa andra, antagligen mestadels, större bebbar. Så kanske plockar jag ihop ett enkelt corepass jag kan göra själv hemma ett tag istället.
Så så ser det ut alltså. Känns just nu som en himla lagom nivå med tanke på att man inte riktigt vet hur dagarna ska se ut och att man absolut inte får lika mycket gjort som man skulle kunna tro när man är mamma"ledig".
Vår vardag
Lillsnorpan har hunnit fylla en hel månad och vi har, såklart, inga rutiner ännu. Ändå följer dagarna ett visst mönster, vi har ju en storebror att tänka på också. Vid kl 8 kliver jag upp (pappan väsentligen tidigare då han gärna klämmer in ett gympass innan han börjar knega kl 7 också), då har vi varit vakna ganska frekvent sedan typ kl 6 jag och lillan. Ibland har brorsan kommit och krypit ner med oss under natten eller morgontimmarna, ibland väcker jag honom. Kokar gröt till mig (med blåbär och proteinpulver med blåbärssmak - yummie och man står sig läääänge!) och mixar smoothie och brer macka till brorsan. Favvomornarna är de då när Snorpan (lillans smeknamn) sover vidare och vi får lite tid bara jag och brorsan, annars ligger hon ofta i gymmet på govlet brevid köksbordet och...ja, tränar på vad nu en enmånaders ska lära sig. Oftast checkar vi in på föris några minuter efter kl 9 och såväl morgonfix som lämningar går väldigt bra just nu - inget bråk och inga tårar från storbarnet. Snorpan gillar just nu INTE sin bilstol och att åka bil, det blir ett himla liv, men de senaste dagarna har det faktiskt varit något bättre och hon har till&med somnat däri nångång. Vi åker hem, jag brygger kaffe och fixar ett par äggmackor och tar in tidningen (ibland hinner jag även bläddra igenom den hehe). När hon somnar (allt mellan kl 10 och 1130, eller som idag faktiskt på föris då vi lämnade) tar jag en längre promenad eller kör ett pass hemmastyrka. Hur hon somnar är lite olika, ibland lugnt i vagnen, ibland ammandes varpå jag lägger henne i vagnen och hon sover vidare. Hon är skeptisk till nappen tyvärr, precis som brorsan var, men ibland sitter den som ett smäck. Hoppas hon kommer ta den snart, blir lättare för såväl mig som pappan då!
Efter prommisen, eller före beroende på när hon somnar, kör vi amningrejs i soffan. Jag kollar på play (just nu "Född 2010" på SVT - så himla mysigt och intressant!), bloggar och sippar kaffe och massa vatten - oj vad vatten det går åt när man ammar! Dagen går, vi ammar mycket, jag försöker kanske ta en dusch och äter lunch med eller utan bebis vid bröstet, går och handlar. Hon småsomnar lite grann, men det är ingen ordning på dessa nap ännu. Kl 14 hämtar vi brorsan och åker hem och fixar mellis. Försöker leka med honom lite, eller sätter på en film så han får vila om det behövs. Snorpan sover ett längre nap nån gång på eftermiddagen igen, det har hittills varit hennes längsta sovomgång på dagarna. Pappan kommer hem och leker med brorsan medan jag fixar middag. Sen blir det kanske bad, lite kvällsteve varpå en av oss lägger brorsan vid kl 1930 och den andra gör sitt yttersta för att underhålla lillan som tyvärr brukar ha oroliga kvällar. Det har varit en hel del skrik och panik vad vi än gjort den senaste veckan, tur att brorsan kan somna ändå (ibland har han sina hörselkåpor på sig - underbart!). Mellan skriken ammar vi, ammar, ammar och a m m a r. Jag försöker ta en dusch och se nåt på teve, lägger mig vid kl 22 och läser medan Snorpan ammar sig till sömns jämte mig i sängen. Pappan ger en slurk ersättning innan läggdags - toppen tycker jag!! Så glad att hon tar flaska och kul för pappan att få ge lite också. Nätterna då, den ständigt återkommande frågan från omgivningen haha. Nätterna är BRA!! Det verkar som att hon står sig ett bra tag på ersättningen faktiskt, hon sover mellan tre och fem timmar till att börja med sen vaknar hon ungefär varannan timme och snuttar lite och somnar om superfort. Jag somnar också på en gång och har oftast ingen aning om hur många gågner vi varit vakna under natten, men från kl 6 är hon vaken lite mera. Så länge jag somnar före kl 23 brukar jag vara hyfsat pigg om dagarna, men när jag slarvar och är uppe längre, vilket ju kan vara mysigt med ett glas vin på helgerna till exempel, eller om vi har gäster vilket vi ofta har haft, är jag supertrött och har mycket mindre tålamod och lust. Inte bra!
Lillan är himla lik sin bror när han var såhär liten, både i utseende och beteende. Skeptisk till napp, vagn, bil, älskar tutten. Men ja, så är det väl de små generellt. Hon är ju så himla lite ännu! Jag tycker det går bra mestadels, nån gång har det kört ihop sig då hon varit gapig och brorsan trotsig och då blir det...jobbigt, MINST sagt. Men nej, ännu ingen tvåbarnschock. Lägger ribban himla lågt också, har inga större förväntnignar för min egen skull utan gör allt så enkelt som möjligt för familjen bara. Det blir lättare att planera sen när hon fått sina rutiner. Hoppas jag.
Återkommer inom en förhoppningsvis snar framtid med en uppdejt om min träning, kosten och kroppens...utveckling! Och ja, den där förlossningen var det ju också ja.
Förlossning II, introduktionen
Förlossningen alltså - vilken JÄKLA GREJ!! Trots att min dittills enda förlossning var mitt livs BÄSTA (och givetvis även mest smärtsamma...) upplevelse ever hade jag visst totalt glömt hur det var...och det har jag nog ärligt talat redan gjort igen hehe. Men såhär gick det till iallafall!
Vecka 36, så en aning större hann jag faktiskt bli innan det var dags
Jag hade börjat misströsta redan några dagar innan beräknad födsel (BF) och tänkte att den här bebisen nog aaaaldrig skulle komma. Storebror kom ju tre dagar innan BF och av någon anledning tänkte jag att det skulle bli typ så den här gången också, eller faktiskt ännu lite tidigare. Jag var überredo och förväntansfull och räknade minutrarna redan tre veckor innan BF, haha. Så dumt!! Nu var det iallafall annandag påsk och därmed BF, vi låg i sängen länge på morgonen alla tre och slöade och myste. Jag kände verkligen ingenting, trots att jag kände efter allt jag kunde ungefär heeela tiden. Strax var det dags att gå på toaletten och hoppsan!, någon har visst knäckt ett ägg i min trosa!! Slemproppen, helt tveklöst!! Jag hade ju varit på slemproppsjakt vid varje toabesök sedan typ tre veckor och någon gång hade jag faktiskt också gjort vissa fynd, om än väldigt små sådana. Den här gången alltså - tveklöst typ minst hela proppen! Visade stolt K som väl kanske inte blev superroad av sjävla synen, men hur som helst väldigt uppspelt och förväntansfull han med. Några känningar för övrigt lyste dock med sin frånvaro, men jag tänkte att det kanske skulle dra igång framåt kvällningen, då det ju var så (fast tvärt om...) sist det begav sig.
Syrran med kille var här på dagen, vi satt ute i solskenet och smaskade grillade burgare till lunch, fikade och spelade uteinnebandy med storebrorsan to be. Jag kände av ett lätt molande i ryggslutet ibland, men det var väldigt diffust. Ville så gärna berätta om förmiddagens trosfynd för syrran, men gjorde det ändå inte. Ville inte skapa en massa förväntingar! Såhär i efterhand ångrar jag att jag inte sa något, jag hade verkligen kunnat bjuda henne på en extra spännande måndag. Men jag visste ju inte...ville inte göra en höna av det där knäckta ägget, liksom.
Plötsligt kom vi på att vi nog skulle köpa några nya utemöbler, typ en lyxig cafégrupp att ha utanför köksfönstret där det är morgon- och förmiddagssol. Vi for illa kvlickt iväg till bästa trädgårsmöbelaffären och slog till på ett riktigt snyggt möblemang i teak som kommer bli så där snyggt grånat slitet om några säsonger. Vi skojade lite om att vi gjorde ett större och smått spontant inköp precis innan storebrorsan föddes också ju (en frysbox). Tradition liksom...eller? Åh, jag var SÅ förväntansfull, men alltså det kunde ju vara två veckor kvar också. Åh så frustrerande att inte veta ju!
Väl hemma igen gick jag och lade mig och läste medan killarna spelade mer uteinnebandy. Vid kl 1830 kom storebrorsan in och var jätteledsen och ropade efter sin mamma och jag försökte resa mig ur sängen men kunde inte pga himlans ont i magen. Men VÄNTA nu här??! ONT I MAGEN? Det hade jag nog vid närmare eftertanke haft vid ett par tillfällen de senaste minutrarna! Ja jösses...kunde det ha satt igång nu??! Laddade ner en värkapp och klockade lite och jodå, det fanns nog en viss regelbundenhet. K blev ännu mer nevös haha. En timme senare, 1930, bestämde vi oss för att teleonera efter farfarn så att storebrorsan kunde sova där istället, ifall det här ju faktiskt var the real deal. Det är ju så lurigt i början! När värkarna kommer så känns det såklart som the real dela, men därimellan...det känns ju inget alls!!
Farfarn kom och storebrorsan tog sin lilla rullväska och följde tveklöst med honom till bilen. "Du ska inte följa med" sa han till mig i hallen och jag fick en kram och puss. Jag blir så stolt och rörd när jag tänker på det! Han var SÅ duktig. Det var tydligt att han, trots sina blott 2,5 år, förstod att nåt väldigt märkvärdigt var i görningen. Älskade unge!
När de hade åkt ringde jag till förlossningen och en gammal kollega svarade. Jag informerade om mitt status, nu hade jag riktigt jäkla ont mellan varven och var säker på att vi skulle komma in om inte allt för lång tid. Vi var välkomna när som helst såklart, men jag ville ändå avvakta skiftbytet kl 2130 så jag tog ett varmt bad så länge, hade ju så himla bra upplevelse av det vid förra förlossningen då jag badade typ tre timmar i förberedelserummet haha. Väl i vattnet var det nästan som att det stannade av lite och jag blev rädd att det var falskt alarm trots allt. Värkrna kom betydligt mer sällan och var inte alls av samma intensitet längre!! NEJ! Jag ville ju föda barn nu! K satt på toalocket och vi småpratade om att det faktiskt också kändes ganska så vemodigt...the end of an era, liksom. Vi har ju varit tre så länge, vi har det så himla bra! Storebror är ju så himla härlig och enkel, en glad och pigg filur som sprider så mycket glädje och energi!! Vem är det nu som ska komma och inkräkta och vända uppochner på tillvaron och, den vanliga funderingen; hur skulle vi kunna älska någon så mycket som vi älskar honom? Ja, mitt i all spänning kändes det också väldigt...vemodigt.
Snart tog värkarna fart igen. Det gjorde rätt ont nu, jag var helt klart väldigt sugen på att åka till sjukan och kolla hur det stog till där nere faktiskt. Bestämde mig för att ta ytterligare en handfull värkar i badet innan jag klev upp och gjorde mig i ordning. Dagens smink lät jag sitta kvar, det såg ändå okej ut. Jag hann även fila fötterna med en sån där elektrisk fotfil haha. Tänkte att jag ju snart kanske skulle ha någon stackares huvud mellan fötterna och borde lacka om naglarna också, men där gick gränsen för vad jag hade lust att fixa just då faktiskt, haha.
K lassade bilen med varsin resväska och vi for iväg i mörka kvällen. Var så glad att ingen granne såg oss! Vi har ju blott två kilometer till sjukan så bilresan var himla enkel, jag låg i baksätet då det var för jobbigt att sitta upp. Fick en ordentlig värk då vi gick över parkeringen vid sjukan, men det gick enkelt att ta sig in ändå. Jag hade väldigt ont och var säker på att det var på riktigt nu, men jag hade i nuläget inga cravings för varken epidural eller lustgas. En undersköterska visade oss in på ett förberedelserum efter att vi ringd på klockan vid förlossningen vid kl 22. Det kändes lugnt och tryggt där, som att vi var det enda paret som skulle föda barn nu. Så skönt! De sedvanliga kontrollerna av vitalparameterar, vikt och urin gjordes innan CTGn kopplades på och vi ombads vänta på barnmorskan (bms) som skulle komma om ungefär 20 minuter. Det var rätt så jobbigt att ligga på rygg på en brits när värkarna kom, helst ville jag vara uppe och trippa eller luta mig mot nåt. Jag försökte andas, räkna och slappna av men det var inte helt lätt. Såg hur CTGn mätte värkarna...25-30-35 och så ner igen. Så låga siffror!! Jag visste ju någonstans att den uppmätt en bra bit över 100 då det var som värst vid förra förlossningen - hur sjutton skulle man klara det när det gjorde så pass ont redan nu??! En sak var säker - en epidural skulle jag ha ASAP så fort jag fått snacka lite med den där bmskan!
To be continued....
Utgångsläget
Visst är det väl helt fantastiskt hur kroppen kan återhämta sig efter graviditet och förlossning?! Även om jag har lång väg kvar till min starka, pigga (just pigg...det lär väl dröja med dessa två minichefer - g ä s p...) drömkropp så sitter jag nu här, i runda slängar två veckor post partum och känner mig faktiskt hyfsat....fysiskt stabil, liksom. Snippan har läkt ihop (blev bara ett par utvärtes stygn den här gången också), jag har bra kontakt med min bäckenbotten, jag känner ingen magmuskeldelning (men ska be en vän som är något av expert på området undersöka då vi ses nästa vecka) och jag upplever mig väldigt rörlig och, även om jag kanske inte rktigt är det; superdupersmal haha. Härlig känsla! Sammanfattningsvis så var denna graviditet inte ett dugg kul, vilket jag ju faktiskt tyckte att den första graviditeten var. Jag tränade ingenting alls denna gång pga bäckenuppluckringen och smärtorna och jag hade noll intresse av balanserat kostintag, åt mest bara skräp och deppade på soffan haha. Fast jag simmade ju en del också, höll på att glömma det nu.
Hursom. Jag tänkte outa lite siffor nu då och hoppas att ingen blir vikt- eller hälsohetsad (var god surfa vidare in that case...). Min idealvikt är 60 kg, och jag vägde in mig på förlossningen i slutet av mars på 75,5 pannor. Med tanke på att jag lade på mig typ 13 pannor de första två trimestrarna så blev viktuppgången betydligt lägre än jag hade förberett mig på. Första graviditeten var jag ju, vilket denna blogg vittnar om, rätt så flitig med såväl cardion samt styrkan och jag brydde mig åtminstone lite grann om vad jag petade i mig, och då vägde jag in mig på 74,4 kg. Så same same där, kan man säga. Noll vätska i kroppen, kunde ha ringarna på fingret hela vägen in i kaklet den här gången också. Kanske stämmer det som många säger - "det spelar (nästan...) ingen roll hur man äter/tränar - kroppen blir som den blir ändå när man är gravid"?
I fredags vägde jag mig och tog mått lite här och där. Måtten känns ganska ointressanta att publicera, så jag väljer att outa skillnaderna i måtten istället framöver. Vikten var 65 kg vilket var väldigt överraskande och ja...glädjande. (Jag vägde mig förresten ett par dagar post partum också och vägde då 69 kg). Även om det inte på nåt sätt betyder att jag närmar mig någon slags drömkropp (den ska ju vara STARK och PIGG, inte nödvändigtvis smal!) så kan jag iallafall ha de flesta av mina vanliga kläder redan - hurra så skönt! Men ja, målet är ändå att komma ner till mina gamla trivsamma 60 kg till...ja låt säga midsommar, ungefär. Ungefärligt kostupplägg kommer!
Träningsmässigt tar jag det rätt så piano den här första månaden och nöjer mig med vagnpromenader och appen MammaMage. Har köpt Lovisa "Lofsan" Sandströms bok Mammaträning och avser grunda min styrketräning enligt hennes filosofi. Att vänta typ ett år med att springa känns dock komplett omöjligt haha! Men tre månader planerar jag viga åt PWs med vagnen och basal styrketräning åtminstone, sen får vi se hur kroppen har svarat. Längtar så SJUKT mycket efter att få springa och det känns trist, om än såklart nödvändgit, att missa vårsäsongen! Visionerar att kunna njuta av en rask kropp till favoriten höstsäsongen istället...
Hon är här nu!
Ja, en liten lillasyster blev det. I dagarna två veckor gammal, en riktig skönhet såklart och storebrorsan är så stolt och så duktig. Själv har jag knappt fattat det än tror jag. Jag är så glad, så tacksam!! Och SÅ t r ö t t också haha...tröttheten kommer liksom efter och jag borde verkligen vara duktig och sova lite på dagarna när lillsnorpan sover och brorsan är på föris.
Allt gick iallafall bra med själva leveransen. En förlossningsberättelse is coming up i dagarna, om jag outade en med brorsan så får jag såklart lov att göra det den här gången också. Kortfattat vad det extremt smärtsamt och gick himla fort. Mer detaljer to come alltså.
Träningsmässigt är jag bara SÅ taggad! En plan beträffande min come back kommer också snart och jag kommer delge såväl fram- som baksteg här (skippar lösenordsskyddet - orkar inte!).
Stay tuned!
Come back-planerna
Ytterligare några veckor av preggoresa no II har förflutit och dags för en liten avstämning. Eftersom jag inte har så mycket att outa träningsmässigt finns det liksom inte substans till så många inlägg haha. Vecka 32 nu och fas graviditetspenning är inledd, sjukt skönt! Var faktiskt halvtidssjukskriven från vecka 30 pga foglossning/bäckenuppluckring/symfyseolys (kärt barn och antalet namn ja?) så övergången till bidragstagare skedde liksom lite succesivt. Har jobbångest, hann ju inte riktigt bli helt varm i kläderna i min nya yrkesroll innan jag gick hem (tar ca två år säger de som bör veta...) och måste väl ha lång inskolning igen sen när det är dags. Mentalt är jag fortfarande i lite jobb-mode, antar att det tar en liten stund att liksom ramla in i ledighetsvardagen.
Jag dagdrömmer, fantiserar och planerar min fysiska come back dagligen och vill så gärna dela med mig av den till er och andra som kanske gör samma resa. Det är ju supermotiverande att blogga om sånt! Men det blir nog med nåt slags lösenordskydd i så fall. Är lite påverkad av stämningen i såväl samhälle som på nätet, vill ha lite koll på vilka som följer då jag känner att jag vill vara mer privat, plus att jag inte vill hamna i någon sits där jag tycks bidra till den där träningshetsen som det surras så himla mycket om nowadays. Oss emellan - jag förstår inte riktigt fenomenet?! Personligen lägger jag noll energi (läs: skiter fullkomligt i) hur andra gör med sin kost och kropp. Det är ens eget ansvar att må bra och jag har full förstålese för att man kan uppleva balans i andra sätt att leva än mitt eget. Från min egen synvinkel verkar det inte sjukt och knäppt om jag väger mig och mäter kroppens förändring på olika sätt sen när det är dags att återerövra pre-preggoformen, men för andra kan det såklart bli sjukligt eller verka felprioriterat (hallå jag ska ju vara morsa till två barn liksom - hur kan jag då ens tänka tanken att lägga si sådär fem timmar i veckan på mig själv och prioritera min fysiska form?! Sjukt egotrippad och fåfäng (fåfäng är jag förvisso...) person!). Så ja, en skyddad blogg känns bra faktiskt, såväl som för andras skull som min egen haha.
How ever, som jag nämnt tidigare kommer den här come backen ha lite annat fokus än den hade sist det begav sig. Jag hade lite bråttom med springeriet då och slarvade enormt mycket med styrkan. Sist var målet att komma i mara-form igen (och jag har ju prickat av två maraton sedan dess faktiskt), nu är det att bli stark, lagom lätt och smidig i kroppen. Ingen mara förrän tidigast 2017, det lovar jag er! Alltså min hållning efter förra graviditen - INTE okej! Sprang 42 195 meter helt problemfritt men svankade till vardags som en banan, INTE funktionellt! Klyschigt, men jag vill bli i en jäkla bra tvåbarnsmammaform nu, det är målet. Orka bära, busa, vara ute, springa, parera konstiga kroppsställningar, leka lågt och högt. Jag vill ha såväl tålamod som mina gamla kläder. Inte bli flåsig, svettig och irriterad av vardagsgrejer, så som jag verkligen verkligen blir nu (och förlåter mig själv för att jag blir nu också - jag är både otymplig, trött och har mycket ont och kan inte göra nåt åt det).
Nu börjar det bli lite väl långdraget det här. Jag återkommer snart med lite mer detaljer om hur jag ska hitta drömformen. Oj vad jag längtar efter att ha denna kiddo utanför min kropp, av många anledningar!!
Hej bloggen!
Att det var länge sen vi hördes är ju en underdrift! Livet är så annorlunda nu, jag vet inte var jag ska börja. Ärligt talat - jag hinner inte ens sakna att blogga, så "ite tid" har jag till övers. Dock saknar jag massvis att ha en blogg, alltså att ha livet dokumenterat. Å andra sidan antecknar knappt mina förehavanden i kalendern längre då varje dag ser typ lika dan ut. Hamsterhjulet ni vet, det beryktade, det man inte är så sugen att snurra runt i så länge man står utanför och iaktar. Dock passar det mig mer än perfekt just nu.
Jag är knocked up igen och ALLT är annorlunda den här graviditeten! Alltså, förra gången tänkte jag att jag ju måste vara född att vara gravid, så opåverkad var jag. Pigg och glad, smärtfri och smidig, knappt ens minsta svullen trots höggravid mitt i en av de varmaste somrarna i mannaminne. Kanske man skulle börja extraknäcka som surrogatmorsa liksom? Den här gången...not som much sugen på det, nej tack. Haha. Jag har inte sprungit sedan vecka fem typ, i somras nån gång. Det obehagliga trycket nedåt kom minst sagt tidigare denna gång. Magen med, och boobsen - holy moly liksom. Snacka om bra neuromuskulärt minne hos denna kropp. Tröttheten sen...Inte. Av. Denna. Värld. Beror ju säket även på flera andra saker än bara livet i min mage, så som nytt jobb, mörk årstid, leksjuk tvååring osv. Ont har jag också, inte så att jag inte pallar jobba eller ta hand om hus och familj, men jag anstränger mig inte i onödan. En kort prommis i skogen härom helgen ledde till att jag lunkade omkring med hälta och ontont i korridorerna på jobbet flera dagar och bara springturen på typ 20 meter i morse (från postlådan och in igen) gjorde att det knakar och skaver i fogarna idag. Foglossning och ischias. Så jag håller mig himla lugn faktiskt.
Själsligt mår jag dock överjäklaskitbra. Det nya jobbet är superkul, decembermörkret störtmysigt (och jag moffar lussebullar, skumtomtar och lakritskolor big time!) och tvååringen hur underbart jättebäst och jätterolig som helst! Och jag är ju GRAVID. Igen! Ska få en till bebis, Knut ska bli storbror. Det är lite för bra för att vara sant liksom, tacksamheten vet inga gränser. Vi hade såklart inte räknat med att få uppleva det här en gång till.
Dessutom - jag har äntligen tid och motivation att lära mig simma ordentligt!! Går en kurs i total immersion (sök på youtube, coolaste crawltekniken som finns, så vacker (dock inte nödvändigtvis när jag praktiserar den...ännu)) sedan ett tag tillbaka och har som mål att pallra mig iväg till badhuset minst två helst tre gånger i veckan.
På återskrivande kompisar! Njut decemberfriden nu. Från februari är jag ledig - kanske kan jag återkomma lite mer frekvent då?
Awaiting få-feeling-mode
Ja asså jag är SÅ ledsen att jag inte fixat det där hur-vi-blev-på-tjocken-inlägget än. Har i ärlighetens namn inte skrivit nåt mer sen sist (såklart). Skulle vara toppen att kanske få ingjuta lite hopp och sånt innan jul ju, men vi får se, det ser tjockt ut i kalendern och sånt där tar liksom tid. Inte som att skriva vilket ÅHhalleljuaidagharjagtränatochdetkännssåjäklaSKITbra- eller idagharjagätitdethärSKITgodainlägg som helst direkt. Jag måste liksom helt enkelt få både feeling OCH tid, samtidigt. Nåväl, det kommer ske någon gång, det lovar jag.
Apropå andra inlägg så kan jag bara säga att det går toppen med träningen fortsatt och den här nu drygt fyramånader post partum-kroppen känns typ helt återställd faktiskt. Jag har sprungit intervaller i okej fart (inte som förr naturligtvis, det kommer ta tid att komma dit och det är lika okej som självklart såklart!), långdistansat uppåt 19 km och tyckt att det känts plättlätt och kunde förra veckan summera totalt 50 km spring i benen. Så jo - nu är jag nästan mitt normala jag igen! I helgen blir det en halvmara och det är väl ungefär vad jag kommer ha som mina kortaste långpass sen fram till självaste maraton (och vill ni följa med på den resan - maila eller kommentera!).
Och när jag ändå är igång och skryter vill jag även säga att jag idag fixat klart SAMTLIGA JULKLAPPAR! Hurray! (Att jag även spankulerar omkring i smaljeansen är dock alldeles för inkorrekt att skryta om, så det är hemlig. Hehe).
Decemberfeeling not so much. Men med en cityvagn är en ganska så nöjd ändå. Jag brukar önska mig mängder med snö, men är det just nåt år som jag inte gråter över eventuell snöfattighet så är det just precis detta. Och dete har ju varit "mitt år" hittills, så kanske håller det in i kaklet?
Planen - det näst sista inlägget
Kav lugnt på sjön (ån...och bakom nakna träd skymtar min favvokyrka i stan, tillika den vi nu har bokat döpningstid i). Var iallafall jäkligt väldigt smart av mig att ta springeriet idag istället för igår - då blåste det ju ungefär vitgumsar på vattnet och sufletten på vagnen hade antagligen tagit vind och blåst iväg oss!
Nysprungen, nyduschad och nylunchad och allt i lugn och ro! Fin känsla. Blev en mil runt stan igen och på exakt samma tid (1 timme & 4 minuter) som sist dessutom. Armhävningar på det, sammanlagt 30 stycken idag och på tå givetvis. Rätt kul att följa den där appen, det är fantastiskt vilka snabba framsteg man faktiskt gör bara man är ihärdig! Idag var det dessutom två minuters vila mellan seten vilket gav eoner av tid för stretch. När jag liksom sitter skräddare fast med fotsulorna mot varandra och böjer fram huvudet för att stretcha ryggens övre delar gör det så ont att jag får typ vaguspåslag och blir kallsvettig och svimfärdig! Den där nattliga ligg-amningen (eller snuttningen snarare - han tar fortfarande inte napp!) alltså, stört obra för ryggen. Skärpning med såväl liggläge som stretch fortsättningsvis!
Såhär lyder iallafall planen för mig och bloggen framöver
- Jag börjar med mer strukturerad maratonträning från och med nästa vecka. Kvalitet kommer in! Kommer förlja ett program för ändamålet så gott det går. Kanske inte fullt lika slaviskt som jag gjort tidigare alltså då jag ju har en rätt så omständig och oberäknelig liten chef nu för tiden.
- Jag slutar blogga här... Sista inlägget bir vår bli-med-barn-(IVF)-resa. Kan ej svara på när det kommer men inte innan månadsskiftet iallafall. Har minmalt med tid för skriveri i helgen. Nästa vecka borde det komma!
- ...men fortsätter (såklart) på annan adress... Är man bloggoholic så är man och det är ett beroende jag INTE kommer terapia bort på nåt vis.
- ...och alla som läser här får såklart följa med!! Men jag kommer inte länka dit härifrån, så ni får använda kontaktfunktionen i vänsta spalten på bloggen startsida för att vackert be om adressen.
- Jag bloggar jäkligt sparsamt hela december. Faktiskt har de här sociala medierna och smartphonetelefontillgången gått lite över styr här hemma, känns det som. Eller, det känns egentligen inte som det, men det måste ju helt logiskt vara så att det tar en massa tid?! Tänker prioritera mys i allmänhet och bäbismys i synnerlighet istället nu, men nåt inlägg blir det förstås när jag kommer på nåt livsnödvändigt att outa vilket jag ju faktiskt gör då och då. Ju. I den andra bloggen dådå. Och där finns förresten hur mycket gammal läsning som helst ifall man inte har nåt bättre för sig.
Så. Två grejer ni ska göra nu alltså:
- Använda kontaktfunktionen till i den vänstra <-- spalten på bloggens startsida för att be om adressen till min andra (gamla...) blogg.
- Titta i här nåt i nästa vecka (eller nästnästa...) för att få äran att förkovra er i hur vi blev på tjocken.
(och blir jag på tjocken nån mer gång kanske jag återkommer här...? Keep upp the bloglovin´ thing, mao!)
Fys + Mys = FreDag!
Fredag och bara ett par dagar kvar av november. December, a.k.a mysmånadernas gigant, är på intågande och idag ska jag få ner kartongerna med ljus och lyktor från vinden! Det blir som vanligt en ganska så sparsmakad pyntning här hemma. Hade tänkt byta gardinerna i vardagsrummet till röda, men de verkar ha slutat med "min sort" på ikea och då är jag helt enkelt för bekväm för att orka. Ingen julgran heller - förstår mig inte riktigt på att ha ett träd inomhus och hänga massa tingeltangel i, men antar att vi kommer vilja ha ett nästa jul iallafall när Räkan är lite större. En adventsgran utomhus ska jag ha iallafall, det är tredje året jag säger det nu så vi får se om vi får till det i år. Tredje gången gillt liksom? Lite juliga blommor ska jag handla iallafall.
Planerna för helgen är lussebak, adventsmys och födelsedagskalas. Långdistans också förstås! Nu ska jag plocka ur den lille ur hoppgungan (ny grej som han är väldigt road av men inte får sitta i särskilt långa sunder - han är ju så liten ännu!) och mata i honom ordentligt innan take off för en vagnjogg runt stan. Som vanligt fredagsfys före fredagsmys.
Myset kommer förresten bestå av eftermiddagschill (kanske kan jag få till pepparkaksgranola?) följt av middag med sis och hennes A här i afton. Känns som en himla skön plan!! Förresten tänkte jag outa min decembertränings(och bloggnings...)plan också men nu verkar min tid vara över för denna gång enligt herren i hoppgungan...kanske återkommer i eftermiddag? So long!!
VarmPepparkaksChoklad
Ja ni hör ju. DödsdödsDÖDSgott!
Het mjölk + mycket kakao + en nypa pepparkakskrydda...så rundar jag av varje kväll hemmavid nu. I sin enkelhet, som sagt; dödsgott! Tar oftast påtår och kommer antagligen addera en lussekatt varje söndag (minst) (men nu har jag alltså en klyftad persimon).
Om man vill pimpa ytterligare toppar man förstås med en klick vispad grädde och lite kanel, kanske några minimashmallows, ett litet plums honung och/eller en nypa vaniljpulver. Men för mig duger den där enkelheten gott.
Yummie, som vi säger.
Legday i utegym!
Ben skönt varma av snabb promenad
+
Härligt solsken
+
Ett lagom antal plusgrader
+
Tre hejande tanter-med-hund
+
En hejande mamma-med-vagn
+
Stans bästa utomhusgym
=
TOPPENHÄRLIGT TRÄNINGSPASS I BENEN!!
Benböj, utfall och armhävningar och det var egentligen bara till förstnämnda jag använde mig av gymutrustningen, och detta såklart genom att axla en skivstång. Om jag inte har känningar åt rumpan i morgon heter jag Kalle Bellman.
Finnes två styckna skivstänger i utomhusgymmet på (nu gissar jag lite men typ) 15 respektive 30 kilo och enbart med hjälp av dessa kommer jag kunna snygga till såväl ben som axlar, rygg och armar! Jippie! Ett liggunderlag i vagnpackningen och jag har mig en finfin hederlig bröstbänkpress till och med. Dessutom ligger där en lagom lång och brant backe att kicka igång backintervallerna i, så himla vältajmat läge. Åh så härligt - hoppas man kommer kunna använda grejerna hela vintern lång.
Finns såklart även chinsstänger och dipsmakapär, två olika höga boxar att göra upphopp på, sned bänk för syrliga crunches och ringar att hänga och dingla i (samt ytterligare en grej jag inte vet vad man ska ha till...ska fota - kanske nån av er vet??!). Om jag ska kunna göra chins och dips behöver jag dock investera i ett gummiband...undrar om de pallar minusgraderna eller bara vill gå av då? Någon som har någon idé om detta?
ÅH VAD JAG ÄR GYMTAGGAD! Och intervall-/snabbdistanstaggad till&med... Nu känner jag verkligen igen mig själv!
Kärlek, kvalitet och ett stundande "the end"?
Åh vad jag är glad för livet jag får leva nu! Lyckan, tacksamheten... Jag minns hur jag tänkte i somras då jag var långledig (graviditetspenning från 6 juni liksom!), höggravid och extremt välmående i världens mest tänkbart ljuvliga sommarväder; nu har jag det lyckligaste och lättaste tiden i mitt liv. Sovmornar, långa utomhusfrukostar, massa strandhäng, häng med vänner, utflykter, grillmiddagar och ljusa ljumma uppesittarkvällar. Sen kom han...
...och livet blev ännu bättre! Må hända sömnen inte är lika bra, alla utflykter lite mer omständiga och egotiden rejält jättestympad, men jösses vilken kärlek! Villkorslös, livslång och större än livet självt. På gränsen till sinnessjukt och läskigt, ja. Som jag älskar dig min vackra pojke!!
Idag har vi haft sovmorgon. Det har vi nästan alltid, men idag vaknade lillen inte förrän klockan 0930 och jag hann äta frukost med tidningen och dricka påtåren framför brasan i godan ro innan jag pussade honom vaken och möttes av världens leende som svar. Morgontrött med kvällspigg är han. Uppe till strax efter Paradise Hotel, minnsann och mamin och papin får inte så mycket egentid om kvällarna. Men det gör inget alls!
Idag har vi inga större planer än en kaffe med grannen. Eller jo, jag har lite större planer än så för min underkropp faktiskt - ben och rumpa få jobba lite extra!! Värmer upp med en power walk som verkar sövande för min lille kompanjon. There will be träningsvärk! Igår blev det en kylig aftonjogg om en mil och jag kände för första gången på länge att jag är sugen på lite mer kvalitetsriktig fartträning faktiskt. En liten plan smids i mitt huvud.
Tror faktiskt att den här bloggen börjar lida mot sitt slut och att det allra sista inlägget få bli den där få-barn-resan?
Mysfrullen med en touch av jul. Gröt (havregryn, havrekli, vetegroddar och chia- & linfröblanding) med rivet äpple och loads of kanel samt en nypa pepparkakskrydda i kaffet. Yummie ja.
Veckans träningsplan
Som sagt var blev det springvila idag relaterat till ömma benhinnor. Alltså - jag är inte orolig över ömheten. Det är så himla typiskt mina benhinnor (och ja, väldigt många andras också) att reagera så här när man börjar utmana dem med lite mer distans. Inget skadligt alltså utan mer som...träningsvärk. Då det är väsentligen skönare att springa på hyfsat oömma benhinnor så vilar jag alltså ytterligare en dag.
Veckan som kommer ponerar jag den fysiska aktivitete så som följer:
- Tre till fyra springpass. Lutar väl åt tre nu då när jag inte fick till nåt idag? Ett av dessa (helgpasset) är långdistans och enligt planen bör jag fixa 15 km nu. Sen är det bara lite lättdistas, eventuellt nåt med vagn men förhoppningsvis utan. Runt milen långa.
- Ett styrkepass med fokus ben & rumpa. Och igår när vi var på sövningsprommis hittade vi ett finfint utegym bara en kilometer från oss! Perfekt nu när jag gärna har nåt tyngre på axlarna vid benböj och utfall...återkommer givetvis angående detta.
- Ett corepass. Max en halvtimme får det ta om jag ska orka (mentalt...) få till det.
- Armhävninsutmaning. Enligt appen "100 push ups", varannan dag.
- (Sövningsprommisar. Parentes och finstilt då det ju egentligen inte räknas som träning, men då den lille chefen har lagt till vanan att bara sova riktigt riktigt bra om vi går en ordentlig sväng med vagnen dagtid så blir det ett antal kilometer att ta i beräkning. Två sövningsprommisar om dagen på vardera timmen...tur att mamin ÄLSKAR att vara ute å gå!)
En så kallad sneek peek på det nyfyndade utegymmet! Finns flera varianter i stan men det här är det första som inte verkar vara mer en lekpark...
