...firade vi igår och alltid är det väl nån nyfiken jäkel som undrar hur man ser ut naken, eller ;-)? Jag tar fina magbilder i samma trosor lite nu och då men det känns liksom för privat på nåt vis tycker jag, att fläka ut de bilderna här. Även fast jag försöker vara lite anonym, ja. Hur som, här borta blottar jag ju skinnet för kreti och pleti mest hela tiden så varför inte vika ut sig lite internetledes också nu då när man ändå är i farten liksom.

 

Vi har alltså inträtt vecka 18 nu och kroppen är lika men ändå så olika på nåt vis. Jag ser betydligt mjukare ut än "vanligt" tycker jag, men har bara gått upp i runda slängar 3 kg varav 1 kg lär vara blod och 1 kg till min stora nöjdhet verkar ha satt sig i bikiniöverdelen (hurra!!!). Härom dagen sa jag till K att nu, nu har nog magen kommit för att stanna...men nej, den kommer och går lite över dagen sådär som den vill. Men det sista kilot sitter tveklöst runt om i navalhöjd. 

 

De enda preggoåkommor jag lidit av är som sagt var magont x 2 (tarm + längre ner) varav båda tiger still at the moment. Träningsmässigt rullar det på, kikade in på gymmet i morse igen prefrukost och joggade 5 km på bandet samt körde lite core i tabataform problemfritt. Det är givetvis fortsatt flåsigt som tusan men styrkemässigt inga problems. 

 

Nu sitter jag på balkongen och insuper det roande ljudet av fallande regndroppar och mullrande åska medan min älskade får sig en omgång thaimassage. Jag tänker på hur tiden går, så fort men ändå långsamt. Alla säger att jag (vi!) ska njuta och herregud så vi njuter för tillfället...av sol, värme och god mat såklart, men framförallt; av varandra och vår lycka! Jag tror tusan aldrig att jag mått så här bra tidigare någon gång.

 

Och herreguuud så ljuvligt!! Vi sussade som riktiga ers högheter i natt i den sköna jättesängen som rymmer en mindre thaifamilj i det stora och superfräscha hotellrummet. I morse smög jag nyfiket upp för att väcka en jet lagad, svullen och stel kropp på löpbandet och jag skulle ljuga om jag sa att det gick lika skitenkelt som på hemmaplan i förrgår ;-). 5 km senare var jag iallafall alert och nästan småsmidig igen och efter en svalkande dusch uppsökte vi hungrigt frukostbuffén.

 

Alltså, den var super!! Är alltid lite rädd att det ska vara nåt halvdant såhär när man ska bo på ett och samma ställe i två veckors tid, men ojoj där kommer jag inte tröttna, det kan jag lova er. Massa färsk frukt, grönt, ostar, köttpålägg, en smarrig omelett (med extra allt...), en färsk brödbit och en storkaffekopp (liksom hemma 60/40 kaffe/het mjölk) senare var magen lika glad som resten av kroppen. Mitt högst älskade resesällskap har som ni ser en helt annan inriktning på buffén (pannkaka, donut, bacon osv...).

 

 

Hallefuckin´luja vilket bra löppass jag fick till på gymmet idag!! Kanske det enklaste på månader trots att jag väger mer än typ någonsin? Helt enkelt underbart skönt och jag njuter maximalt för jag fattar ju själv att det troligtvis inte kommer fortsätta utvecklas i den riktningen den närmaste tiden...

 

Fnissar lite åt mig själv för jag inbillade mig när vi bokade den här resan (för knappt en månad sedan alltså...) att jag nästan skulle se så här ljuvlig ut på beachen:

 

Och vi måndagspeppar, inte sant?! Nu är det healthy lättsmält mat som gäller alltså, jag hade en riktigt helvetesdag med magen igår and I blame fullkornsbulgur, käkade en sallad med massa sånt och eventuellt hade den en eller två dagar för mycket på nacken också = ajajAJ. 

 

Dit vi ska är det iallafall enkelt att äta (för mig) tarmvänligt. Tror tusan inte ens att hårda fibrer är uppfunna där ännu!

 

 

Ny intervall(=gång/cykelväg...) i det väldigt kuperade och skogsnära bostadsområdet ett stenkast från där vi bor invigdes under en (totalt milslång och ljuvligt solig) PW idag och alltså shit...

 

...SHIT! vad det rycker i springbenen, ljuder som en gånggång i skallen och pockar på i hållkäftenkroppen-envishjärnan sånna här dagar!! Jag längtar verkligen nästan ihjäl mig efter känslan av mjölksyra i låren, smaken av järn blandat med magssaft i munnen och upplevelsen av total jäkla utmattning toppat med det absolut starkaste endofrinpåslag som tänkas kan. Backintervaller alltså. The fuckin´ shit I tell you! Och sicken perfekt intervallbana det där kommer bli; lång, lagom brant och kantad av lyktstolpar. Perfekt upp- och nedjogg tur och retur backens fot. I´ll be back!!

 

Det där beroendet ni vet, det gör sig verkligen gällande emellanåt. Det kommer dröja ett tag, men jag är inte klar med långdistansare, intervaller och andra tuffa pass. Next year...

 

Massa snack, skratt, inspiration och nya idéer igår hos fina D och vilken smarrig mat sen inte minst!! Hemmagjord pizza alltså...går verkligen inte av för hackor!

 

 

Såväl som på förra veckans yogapass som dagens 45:a core har jag faktiskt känt att vissa övningar inte längre är helt bekväma för min nya kropp. Tilläggas ska ju då också att min nya kropp utvändigt inte ser nämnvärt förändrad ut för andra (så länge jag är påklädd that is...), kanske är jag lite liksom mjukare över buk och volanger ni vet, men ändock; redan viss skillnad fysiskt alltså, inte bara på flåset. På yogan var den inte bara sirasana som kändes okomfortabel (huvdet nedåt = yrsel...) utan även världens skönaste savasana (likets position/dödsstilla = platt på rygg med raka ben och armarna längs sidorna helt enkelt) var tokobekväm för nedre delen av ryggen och under vår femminuters avslappning på slutet drog jag helt enkelt upp knäna så att svanken fick vila. Men snart "får" man ju inte ligga på rygg överhuvudtaget.

 

På corepassen gör man en del övningar som är mer specifika för själva absen (de yttre magmusklerna, de som ska dela på sig) än för den livsviktiga coren (de inre bukmusklerna som det inte bara är okej att fortsätta träna utan jäkligt bra, så länge det känns bra!!) vilket förvisso inte är obekvämt på nåt sätt, men mer onödigt och när maggen börjar växa också väldigt obra. De övningarna kan man förvisso väldigt enkelt byta ut/göra lite annorlunda, men snart blir det ju broms på ryggläget även här.

 

Så. 

 

Jag funderar helt enkelt på hur många gruppträningspass det är värt att gå på i min närmaste framtid. Än så länge behöver jag bara "maska" eller byta ut ett fåtal övningar, men det kommer ju bli en hel del ytterligare fysiska förändringar... Kanske ger det sig själv, efter semseter följt av kursdagar är jag kanske stor nog att ta beslutet att bara yoga och cora på egen hand.

 

 

• Sovmorgon check! och jag vaknade kl 0744 med en klocka som skulle plinga 0745, ett omen om att dagen kommer bli top notch va?

• Långfrukost med tidningen i stilla morgontystnad check!
• En sväng till gymmet för 45 minuter core.
• Vidare iväg på lunch hon en vän, lyxigt...
• Hem och fixa lite inför måndagens take off (ledig torsdag = jobbahelahelgen...)
• Långprommis runt stan med lillsyrran.
• Blodpuddingsmiddag med hjärtat, YUMMIE!
• Lite kvällsmys med min bästa granne som inte bara är en fantastisk vän utan pregnant och bara två veckor före mig!!

Hurra! Räkan har frodats i magen ytterligare en vecka och det går onekligen framåt, om än oäääändligt låååångsaaamt. Men det är ju tur det, att själva jäsningen och bakningen tar tid menar jag. Låg och bläddrade i den där "gravidförförstagångenboken" man fick hos bms härom kvällen och bläddrar jag lite för flitigt fram emot kapitlet om förlossning och amning och söta små bebisbilder och sånt blir jag helt nervklen. Inte för att jag blir rädd eller orolig, å nej, men alltså...näe. Jag har helt enkelt inte fattat det än, att det är däråt det börjar barka liksom. Det är tur man får en hel del tid att liksom landa i det här, på vägen.

 

Annars är status som förra veckan typ. I lördags, eller om det var i söndags, när jag vaknade och som vanligt lade handen på magen var den inte så platt som den tidigare varit innan uppstigning och frukostering och dyligt så visst har det hänt nåt på put-fronten, men det är fortfarande mest en känsla (och en look...) av lönnismage dock, haha. Magontet kommer och går lite grann sådär fortfarande, men det är ok.

 

Vågen tiger still, jag är pigg, glad och stark och så överjävla supertacksam...och sist men inte minst några hundra gånger blödigare och mer lättrörd än vanligt.

 

Entrandet av vecka 17 har jag firat med en fartfull dag på jobbet följt av en timmes PW på isiga gator. En smarrig middag mittemot hjärtat (har ni provat det här smarriga enkla receptet?? Såsen är to die for typ!) är avnjuten och nu ska jag sätta på mig mjukiskläder och bränna av ett hemma-yogapass. Snällträning idag, känner av varendaste liten arm- & bröstmuskel från passet igår och även om jag vill mysjogga på bandet mest hela tiden så undviker jag två dagar på raken så här i småsköra tider ;-).

 

Japp, jag skippar ju de där hårda fibren nowadays relaterat till fucked up mage (specificering här!) så gröttallriken jag ätit tidigare när jag haft dagturen på jobbet (uppstigning 0530 sharp!) är nu utbytt mot minst lika enkel som smarrig som mättande bananpannkis.

 

 

Jag och magen är precis i begynnelsen av andra trimestern nu och med det följer lite nya träningsråd & riktlinjer. Första trimestern är det ju liksom nästan bara att köra på så som tidigare (kanske skippa de saftigaste intervallpassen och längsta långdistansarna och lyfta lite lagom tungt skrot på gymmet dock...), förutsatt att man har mående för det alltså...vilket väl jag har skrutit tillräckligt mycket om att jag har och har haft va?

 

 

Den här trimestern är lååång (vecka 16-28) och det lär hinna hända massvis med mitt fysiska status under dessa veckor. Jag har plockat ihop lite saxade träningstips för tiden som kommer men som vanligt utgår man från sitt sunda förnuft och den upplevda träningskänslan. How ever:

 

- Fokus på styrkeövningar som stärker ryggen och den djupa bukmuskulaturen, detta då magen skjuter ut vilket förändrar kroppens tyngpunkt vilket inte helt sällan gärna leder till rygg- och nackproblem. 

- Gällande magträning: inga raka situps när magen börjar växa eftersom absen delar på sig och denna typ av övning särar dessa ytiga magmuskler ytterligare. Beträffande plankan har jag hittat både do´s and dont´s - jag kommer köra så länge det känns bra!

- Balansövningar för att öka kroppsmedvetenheten, även detta då tyndpunkten förändras. 

- Undvik träningsformer där kroppen hamnar i ytterläge, alltså de träningsformer som ställer höga krav på rörlighet t.ex. avancerade dans- & yogapass samt kampsporter, utfall, stretching och liknande. Hormonet relaxin mjukar upp leder och ligament och risken för översträckning ökar därmed.

- Undvik även sporter typ klättring och slalom relaterat till fall- och skaderisk...såklart. 

- Var försiktig med övningar som ställer höga krav på bäckenbotten, t.ex. löpning, ridning, pass som innehåller mycket hopp och styrkeövningar med hög kraft uppifrån, typ benböj med tung skivstång på axlarna. Gå efter känsla, forcera inte.

- Allt eftersom livmodern växer bör man vara försiktig med övningar i ryggläge då livmodern trycker mot stora kroppspulsådern vilket kan leda till blodtrycksfall, yrsel och svimningskänsla. Ligg inte längre än 40 sekunder i sträck på rygg den här tiden i graviditeten.

- Fokus bäckenbottenträning! Skitviktigt, ja till och med viktigare än vad det är tråkigt ;-). Jag måste försöka göra en grej av det om jag ska göra det i tillfredsställande utsträckning...återkommer om detta (motivationstips??)!

 

 

Källor:

 

Ja, det finns här i småstaden det och jag har inte funnit nåt som är ens i närheten i mellanstaden där jag bor nu sedan tio år tillbaka. Smart sammansatta, supersmarriga rätter grundade på ett ekologiskt och närodlat tänk och en salladsbuffé to die for serverat i en vacker miljö i form av stans fräschaste blomsteraffär/växthus, myspys!

 

 

Idag hade jag dessutom grundat med en timmes härlig morgonPW och pricken över i:t var ett oerhört älskat och efterlängtat sällskap till bords att prata ihjäl ett par timmar med. Det är en mäktig känsla att få berätta att man är på tjocken för människor som blir så glada (för vår skull!) att de klämmer en tår eller två. Tänk vad många som i tystnad bett för oss. Jag är helt rörd, varje dag tänker jag på det och tacksamheten...nej, nu blir det vått i ögonen igen...

 

...bäst att styra kosan hemåt mot verkligheten för lite försenat "söndags"mys med älskade räkpappan som jag saknat så i dagarna tre nu. So long kompisar!

Igår när jag slöt mina blå var jag faktiskt tveksam till om det skulle bli nån sväng till gymmet den här småstadsbesöks-sejouren. Jag hade ju trots allt redan uppfyllt mina veckoträningsambitioner med över 20 km PW, 10 km lufsjogg, 3 styrkepass enligt min 3-split...och lite core och yoga på det. När jag vaknade kändes det ändå onödigt att motstå gymsuget - jag har ju faktikst haft nån vilodag redan också och gymvila mer än två dagar på raken känns ju himla onödigt ;-). And off we went...

 

 

Min nuvarande livsstil började ta sin form för en sisådär åtta år sedan. Då gick jag sedan många år omkring och var sådär allmänt missnöjd med min kropp, kläderna satt inte alls så som de gjorde i min fantasi och orken och flåset var lååångt ifrån vad det borde vara. Jag vägde en stor hink vatten mer och tjuvrökte gjorde jag också då och då. Efter många misslyckade försök att toppa formen följde jag, extremt skepisk, med en väninna till viktväktarna. Tyckte det var rätt så skämmigt att gå där först (det är väl egentligen jojo-bantande kärringars högnäste va?), men oj så bra det faktiskt var för mig!! Jag fick lära mig vad måttlighet är relaterat till kost, jag fick lära mig vilka måltider jag behöver på en dag och hur de bör komponeras och jag fick lära mig att man faktiskt KAN äta allt...men inte alltid ;-)

 

Trots att jag inte behövt sätta sulan över viktväktarnas tröskel på många år och nu dessutom är på jäsning och därmed absolut INTE på något sätt avser äta mindre energi än jag gör av med (= banta) så sympatiserar jag fortfarande med tänket. Regel nummer 1 och det liksom fundamentala således:

 

- Du kan äta allt, men inte alltid. Jag vill inte välja bort något som jag gillar ju! Således blir det inget LCHF-kör här, never. Inget pure raw food, inget strikt vegetariskt, inget atkins. Lite utav varje!

 

Sen är det ju extremt mycket snack om fett versus kolhydrater nu, så mycket så man blir helt trött och jäkligt less om jag får säga det själv. Jag säger inte att man måste ha kolisar, flera extremt högpresterande idrottare har bevisat att det funkar finfint utan, men jag säger att jag mår bra i själen av kolisar (ibland i smått överdrivna mängder ja, jag erkänner det!) och eftersom jag kanske bara lever en gång väljer jag att INTE avstå. Regel nummer 2, 3, 4, 5 således:

 

- Välj kolisar av bra kvalitet till vardags; långsamma sådana företrädelsevis. Grovt bröd med hela frön, bönor&linser, råris, fullkornsbulgur, rotfrukter, andra grönsaker och så vidare. Tillfälligtvis hänvisar jag till detta inlägg om tarmvänliga kolisar!

- Vid vardagssug efter snabba söta kolhydrater: ät frukt! Jag är äppleoman. Jag kan jättemånga äppelsorter. Ibland gör jag en fruktsallad på bara olika sorters äpplen och kanelar den lite. Mums!

- Dosera kolhydratintaget efter hur mycket du tränar. Nu när jag är under grossess mixtrar jag dock inte med kolhydratsvolymen nämnvärt - jag äter en liten hög till varje måltid typ. Lillräkan want´s it!

- Fördela kolhydratsintaget smart över dagen. Större delen till frulle och lunch alltså.

 

Fett då, som är så poppis för tillfället. Äta vispgrädde till frukost, svålen på julskinkan till lunch och en ostbricka (utan kex, päron&druvor...skämta mig aprillo!) till middag. Not for me, tack. Fett är livsviktigt men jag är en bakåtsträvare när det kommer till ämnet och har kikat lite på vad stackars mobbade Livsmedelsverket rekommenderar. Regel nummer 6:

 

- Braigt fett får jag i mig genom vanlig mat, jag behöver inte tillsätta extra! Jag äter lax och/eller makrill ett par gånger i veckan, avocado, oliver, oljor, nötter och frön. Jag väljer nyckelhålsmärkt och väljer bort de fetaste chark- och mejeriprodukterna.

 

 

- Ät ofta! Frukost - mellis - lunch - mellis - middag (- eventuellet ännu en mellis). Drygt tre timmar går det mellan mina mål, ungefär. Och jag kan massa smarrig mellisar, de ska jag visa mer av!

 

 

Eftersom jag hatar att vara hungrig så gillar jag att vara mätt, lagom mätt, och det tycker jag att man blir om man ser till att få i sig ordentligt med protein! Till lunch och middag har väl de flesta en fin proteinkälla på tallriken (fågel, fisk, kött, vegoalternativ) men till frulle och mellis kan det ju vara lurigare. Regel nummer 8:

 

- Protein-pimpa! Lägg till lite extra, en klick keso i yoghurten eller på gröten, kesella i smoothien, nåt extra ägg då och då. Proteinpulver, om du gillar och har hemma. Keso och ägg är mina bästistar, finns ALLTID ALLTID hemma!!

 

"Ojojoj vilket tråkigt liv hon har då, bara massa REGLER om hur man ska äta!! Hello weirdo."

 

Då ska ni veta, mina vänner, att min filosofi är att regler...de är till för att brytas! Företrädelsevis på helgerna, men mer om det i del II!

 

 

 

 

Igår kväll landade jag tryggt och säkert hemma hos mor & far i småstaden, efter en dryga tre timmar lång och faktiskt rätt så skön bilresa med sällskap av spännande ljudbok och en stor låda vindruvor. Här tar vi det himla chill. Sovmornar, långa frukostar, ännu längre och ljuvligt sköna prommenader, häng med älskade människor...och kanske eventuellt nåt gympass också om tillfälle ges? 

 

Ljuvligt skönt att bara göra mys och bli servad liksom. Lyxliv!

...är jag med dagens insats på gymmet. "Herrejävlar va bra jobbat!" sa jag till och med högt och tydlig till ego i bilen på väg hem mot middagen som hjärtat snott ihop. Jamen ni vet när man är lite sådär jätteseg efter jobbet, har druckit lite för klent med vatten under dagen, sovit lite för dåligt under natten och känner sig sjuuukt  eftermiddagspömsig liksom, och sen övervinner man slöheten och kontrar med 3 kilometer löpbandsjogg (och redan här blev man såklart piggelin!!) följt av ett redigt syrligt benpass...

• Benböj 12 reps x 3 set
• Leg extentions, dito x dito
• Leg curl , samma sak

 

Veckans lediga dag idag (eller vänta nu...jag är visst TREDAGARSLEDIG i helgen också, moahahahaha!) och det firades med, förutom ljuvligt skön sovmorgon följt av dito powerwalk före frukost, en lunchbjudning med några riktiga toppsnäckor som jag gillar massor. Till dessert åt vi min nya favvorätt fruktsallad ;-). Ett par sortes äpple, päron, vindruvor, apelsin, banan, valnötter, ananas (jaså? Ni kan redan receptet på fruktsallad alltså?) MUMS! 15-veckorsdagen till ära toppade vi med kesella vanilj och kesella citrus varav sistnämnda var ätpremiär för mig och så himmelskt god!! 

 

Iallafall så gjorde jag en mycket snabb och rätt så varierbar soppa som jag täkte slå ett slag för:

 

 

Idag var jag på första yogapasset sedan jag blev jag blev på tjocken. Måttligt laddad innan - jag tycker liksom att det är lite...hm...waist of time ibland, ärligt talat. Iallafall innan. Känner liksom att kroppen nog får ut mer av en timme cardio eller skrotlyftning istället, men relaterat till tidigare erfarenheter (känslan post yoga = GRYM!) så pallrade jag mig iväg iallafall.

 

• Jag kunde utan att skämmas faktiskt yoga utan strumpor för första gången (alltså jag yogar utan annars också, men då får jag skämmas), den här löpvilan är fab för trasiga springfötter vars habitualtillstånd består av blåsor, skinnslamsor, endast 50% av tånaglarna i behållning varav ca 98% av dessa är gula/gröna/blå!!
• För första gången på ett yogapass mådde jag illa. Har hört massor om det, att man kan må illa i början innan man blir en van yogi, men för mig dröjde det till idag alltså och...
• ...det var första gången sedan jag blev på smällan som jag blev illamående...
• ...och jag hoppas att det var pga yogan och inte av räkorna jag serverade till lunch!!!
• Jag är sjukt stel! Mer stel än vanligt. Om det beror på det fysiska tillståndet eller det faktum att jag aldrig stretchar ever vet ingen.
• Det här var lätt det smärtsammaste träningspasset jag kört på flera månader!!
• Man kanske ska skippa att stå på huvudet när man är pregnant. Iallafall om man inte har gjort det på ett halvår och mår illa redan. Nu fick jag skallebang också. 

• Jag måste försöka få till yoga mer kontinuerligt!! Om inte på träningsstället så hemmavid, för det är förjäkla välgörande för kroppen och jag känner mig sällan så smidig, harmonisk och chill som efter ett dylikt pass!

Kroppen:

Jag mår helt ärligt nästan oförskämt bra. Noll illamående what so ever under hela tiden, piggelin deluxe (t.o.m. svårt att somna om kvällarna as usual, men håller på att fixa nya rutiner kring detta - återkommer!), lätt, smärt och glad. På jobbet orkar jag nästan mer än tidigare, vilket väl kanske kan bero på att jag har hajjat att belastningen på jobbet är och förblir stenhård och det inte hjälper att sucka över det ;-). Så beror det nog lite på att jag är så jäkla glad och tacksam också.

 

 

 

Nåt kilo mer väger jag, precis som det ska vara. Ligger idag på tre kilo över matchvikt, men två av dem drog jag faktiskt på mig under hormonbehandlingen innan jag blev gravid (IVF, you knowe?), så egentligen har jag knappt gått upp nåt. Skitesamma, jag ser ut som tidigare och kan ha smaljeansen hela dagen...fast framåt kvällningen stramar det en smula då magen putar lite mer än vanligt. Igår fick jag min första magklapp faktiskt, av en finning på jobbet...det kändes väl sådär helt ärligt. Det är egentligen helt omöjligt att veta om jag bara blitt lite lönnis eller verkligen är pregnant.

 

Huvudet:

Sen är jag som sagt var så jäklaskitglad nästan hela tiden, tacksamheten och lyckan över att vi har kommit dit vi har kommit idag är obeskrivbar. Det har tagit oss fyra år och jag hade förberett mig på ännu längre, det har varit tufft ibland såklart men det har bara sträkt mig som person och vårt förhållande känns okrossbart.

 

Även om jag oftast bara är glad och pigg har vissa ytterligheter har gjort sig gällande. Jag alltid varit lite sådär på hugget och "bitsk", det är en del av min personlighet, men nu tänder jag till på orättvisor ännu fortare än tidigare... Får räkna till tio mycket oftare och det hjälper inte riktigt lika bra som det gjorde förut, hehe. 

 

Jag känner inte direkt någon oro för nåt faktiskt. Min kropp är mitt tempel och jag litar på den, que sera, sera.  Jag hoppas att jag får fortsätta vara pigg och inte ha nåt ont. Det vore ju för tist med typ foglossning, men det blir som det blir. Bara lillräkan tittar ut framåt sensommaren så får nästan vad som helst annat hända på vägen! Det är lätt att se vad som är viktigast nu.