Energi in
Ja energi direkt in i systemet kändes det verkligen som, då jag stack iväg på en halvtimme egentid direkt då Kalle kom från jobbet. Första gången jag gjorde det post partum faktiskt ju, annars har jag kutat på morgon eller förmiddag bara, då Snorpan helst inte velat vara ifrån mig dygnets resterande timmar. Nu har dock nåt stort hänt - de magiska tre månaderna har passerat och vi har oss en ny bebis!
Anyways, det har varit m y c k e t de senaste dagarna med besök och sånt, sena kvällar, kiddos all over the place, massa utflykter (och way fel mat...men orka bry sig så mkt på semestern liksom!!), igen vila. Det var SÅ ljuvligt att ta sig dessa fem km idag!! Att så lite kan göra så mycket liksom! För att effektivisera ytterligare körde jag lite lätta intervaller de sista 2 km, 200 m snabbt varvat med 200 m jogg. Ljuvligt också att smyga in lite fart på detta sätt, det behöver jag. Väcka kroppen lite! Det här får vara min nya grej ett tag - kortare pass! Mer kvalitet!! Älskar ju SÅ att mysjogga långt och länge...men var sak har sin tid och det har jag helt enkelt inte tid med nu.
Sprang första gången i mina nya DS btw (de hann aldrig komma innan utomlands) - supersköna. Så värt. Och jag har klickat hem nåt annat träningsgrejs oxå idag...men aja det får vi ta en annan gång.
Tjolahopp!
6K
Väckt av storbarnet kl 0730, amning av bebisen och i med en banan och iväg! Kom ihåg dubbla sportbehåar denna gång och det oammade bröstet tackar så mycket. Ganska kallt och blåsigt ute, men ack så skönt att börja dagen med spring!! Att få vara lite ensam också, det händer ju inte du för tiden.
Snyggaste man sett ju!!!
Adderade en km och stannade därmed mycket nöjd vid brevlådan med 6K i spirorna. Gick himla lätt, kändes som medvind hela sträckan. Förra gången fick jag faktiskt lite blodsmak redan i det inledande motlutet, idag var det inte frågan om nåt sånt alls. Progress redan alltså! Hade klockan på denna gång och snittade typ 5.45min/km, så helt okej joggfart. Hade kunnat springa så mycket längre - ljuvliga känsla!! Nu tänker jag dock som så att jag lägger på max en km per springtur. I morgon åker K till Frankrike (på fotboll - lyckost!) och mamma & kusin S kommer, så jag borde få till en allena jogg på måndag igen.
Springvagnen tänker jag strax inviga, men då på en PW för att söva bebben. Älskar helger nu, särskilt som dessa då hela familjen är samlad och vi inte har så mycket planer.
En vagnmil i benen och armhävningsutmaning
Relaterat till en väldigt envishet angående varannan-dagspringeriet kombinerat med en viss fotbollsmatch ikväll vilken papin såklart ska se på plats fick jag vackert mäkta med en vangjogg denna gråmulna tisdag. Helt ärligt kändes det mest tungt innan faktiskt och det var väl kanske just för att jag hade visionen om att det skulle bli jäkligt tungt som det faktiskt inte kändes så himla farligt jättejobbigt när jag väl var igång. Faktiskt. Tänkte innan att jag skulle vara himla nöjd om jag fixade svängen på typ 0630 min/km-tempo och on going struntade jag blankt i farten för att sedan efteråt konstatera att det gick alldeles precis sub det önskade tempot! Skönt!! Och så läge "vintern" är så här mild funkar det skitbra att jogga med vår Brio Go (men nästa gång ska jag nog låsa framhjulen, det är lite geggigt här och var vilket kan göra svängbara hjul lite bångstyriga har jag märkt).
Jag tänker inte skryta med Räkans sovrutiner eftersom risken då känns överhängande att han ändrar på dem ;-), men jag hann iallafall i lung och ro smälla av lite styrka på vardagsrumsgolvet väl hemma. Benböj och utfall (ja, mångadsfusk igen minnsann!!) och sedan min nya grej: armhävningsutmaning. Jag använder mig av appen "one hundred push ups" och eftersom det var kick off idag behövde jag inte prestera mer än tolv stycken. Hehe. Tänker följa appen så slaviskt det går men ser det hela som en kul grej, hur många armhävningar på raken kan jag komma upp i och hur lång tid kommer det ta? Har gjort det förut och kom inte upp i hundra på raken då, men väl 64 och var fantastiskt nöjd med det (även om brorsan lät meddela att kvaliteten på de sista inte var helt okej, hehe)! Armhävningar är så jäkla bra träning tycker jag; enkelt (inte som i lätt alltså...), involverar många viktiga muskelgrupper och är därmed funktionellt bra!
SkymningsJogg
Note to self: ta för bövelen fram reflexvästen till nästa kvällstur om livet är mig kärt!
Efter en lugn dag innehållandes först lite häng på sjukhuset (där vi förutom den där efterkontrollen även besökte min nuvarande och förra arbetsplats och jag faktiskt blev lite småsugen på att småjobba lite lite grann...) följt av mest bara hemmamys stod jag ombytt och redo i hallen när killen kom hem från jobbet, till tänderna taggad för lite härligt kvällsspringeri! Uj så skönt att få skutta iväg i det fuktiga mörkret! Luften frisk och kall, vinden knapp, benen pigga och sinnet lätt! 8 km var planen och jag lufsade iväg mot stan och tog en tur längs med ån. Så fint där ute i höstmörkret. Så skönt vara ensam med mina tankar en stund...och tankarna, ja de var väl mest hemma med de där två älskade killarna faktiskt. Springkänslan var så skön! Jag hade gärna fortsatt och tagit några kilometrar ytterligare, men höll mig snällt till planen.
Väl hemma rev jag av ett gäng benböj och utfall, plankor och höftlyft ute på däcket medan de där fina killarna stod och hejade och vinkade genom fönstret. Ja, den ena behöver ju såklart en del vinkhjälp av den andra än så länge. Men snart står han väl där själv och vevar...och jag är tillbaka på det där jobbet. Det går allt för fort, gäller att njuta nu!! Och OJ vad jag njuter, även om de där munblåsorna hos lillen ihärdigt förpestar någon kvällstimme fortfarande. Måtte de läka snart!
Nu myser jag tystnaden med en klyftad persimon och en kopp rykande het choklad. Mjölk och kakao en masse bara, stillar eventuellt sug och lugnar ett redan ganska lugnt sinne. Snart är det god natt!
Etiketter: Cardion,
Kommentera.
DÄR SATT DEN!
Milen alltså! Exakt tre månader efter förlossningen och på under en timme dessutom. Det kändes enkelt och bekvämt hela vägen fram till fem kilometer då jag vände om och mötte en smula motvind, men kroppen återhämtade sig omgående så snart det blev en liten stunds lä och det var egentligen aldrig jobbigt nån gång. Fy tusingen vad NÖJD jag är! (Och klockan, den låg i träningsväskan och där har den legat sedan nåt spinningpass i vecka 36-37 då den höll koll på pulsen min. Amningshjärnan funkar så smått!!)
Söndagen för övrigt har varit himla stillsam. Fikasällskap, många koppar kaffe med varm mjölk, tända ljus och nu ett kompakt novembermörker utanför fönstret och fallande regndroppar. Vår nu tre månader (!) stora kille har det lite jobbigt fortfarande och i fredags upptäckte vi varför - en gigantiskt (förklylnings)blåsa långt bak i gommen! Stackars stackars liten! Inget att göra mer än att trösta, smärtlidra och försöka mata i så gott det går. Det verkar ändå ha vänt nu och det är så skönt.
I morgon måndag och ny vecka innehållandes bland annat efterkontroll. Efter det kanske en träningsrevidering? Ska skriva ett inlägg om hur tremånaderpostpartum-kroppen känns också.
Det finns ju inget!
"...så det blir att ta fram paraplyet idag" hörde jag metrologen avsluta rapporten från teven i vardagsrummet. Och well ja, är man gjord av socker så är det väl domedagsväder ute ja, men regel nummer ett (eller en av de fem första reglerna iallafall troligen) om man är/vill vara/vill bli löpare:
DET FINNS INGET DÅLIGT VÄDER! Om man bor i Sverige så får man tusan inte ha "dåligt väder" som en fiende what so ever...för då blir livet så jäkla jobbigt liksom. Himla onödigt.
Investera i braiga kläder! För spring i denna typ av utomhusupplevelse (typ stormbyar, halvmycket till helmycket nederbörd i form av regn och ett fåtal plusgrader (upplevd temperatur troligtvis ganska så kylig...)) behöver du enligt mig (endast) följande om du ska springa, nerifrån och upp:
- ett par funktionsstrumpor med höga skaft (alternativt höga kompressionsstrumpor). Sånt man behöver ha i vilket fall!
- ett par helt vanliga springskor (alltså inte nödvändigtvis i gore tex men det kan ju vara en bra investering om du ändå ska springa mycket året runt och ämnar ha en hel skopark (jag har inga i gore tex at the moment though). Sånt man behöver ha i vilket fall!
- ett par funktionsbrallor med långa ben, helt vanliga alltså. Sånt man behöver ha i vilket fall!
- springvänliga underkläder. Sånt man behöver ha i vilket fall!
- en eller ett par helt vanliga funktionströjor, åtminstone en med långa ärmar. Sånt man behöver ha i vilket fall!
- en vindtät vattenavvisande tunn funktionsjacka.
- pannband.
- keps.
...alltså helt vanliga grejer som man har när man springer, inga konstigheter.Och ska du ändå köpa en löparjacka, köp en vatten- & vindavvisande. Den kan man ju liksom ha annars också. Och lager på lager är ju vad som gäller även vintertid...nej det finns inget dåligt väder på vintern heller alltså.
För mig blev det 6 väldigt blöta och ganska så blåsiga kilometrar här efter lunch medan Räkan myste med mostern. Tips när det blåser stormbyar: börja springa medvinds! Då är du varm sen när du möter motvinden på vägen hem.
Och tips igen: tänk på hur ljuvligt skön den varma duschen är efteråt! Och hur gott den kanelade latten med ett par bitar mörk choklad och nån satsumas smakar...
Etiketter: Cardion,
En kommentar
Effektiva 45
Igår hade jag världens opportunity att träna...men jag tokvilade. Inte ens en vagnprommis blev det. Lillsis tillika världens bästa moster kom hit med och bjöd på lunch (i form av himmelskt goda hemmagjorda köttfärsbiffar, potatis, sås, kokta morotsslantar och lingonsylt) och erbjöd sig såklart roa Räkan medan jag gjorde vad jag ville, vilket alltså nio gånger av tio antagligen skulle varit att träna nåt. Men, jag var helt osugen. Kände mig både lite småtrött och myssugen och extremt berättigad total vilodag då jag ju faktiskt sprang en aning dagen innan. Så jag mest bara satt här och pratade och njöt lugnet.
Idag var sitsen en annan! Tidig klippa topparna- samt lunchdate på agendan (ja, jag håller på med en höstrenovering av mitt yttre till så billig pening som möjligt, kanske återkommer jag med nåt braigt bli-snygg-spar-tips!), ingen mat förbredd och killen har träningsdag (ja, vi delar upp veckans dagar på förhand för maxad effektivitet...och rättvisa, ja) vilket alltså innebär hockeyträning vilket i sin tur alltså är ganska så tidskrävande både innan (= byta om till hundraelva olika skydd i slow motion och prata skit i omklädningsrummet) och efteråt (= ta av sig samtliga skydd, duscha i slow motion och antagligen prata en hel den skit i omklädningsrummet) (och ja, jag måste gå på parentesanvändningsavvänjningskurs men jag får liksom inte fram allt jag vill ha sagt utan massa parenterser...vet ni nån parentesrehab?). Men jag var ju SÅ träningssugen!
Och jo - jag fick till ett himla bra pass trots allt! Medan papin mellanlandade hemmavid brände jag av 5 kilometer jogg och därpå ett hemmapass styrka på vardagsgolvet innehållandes
- plankan 1 minut x 3
- sidoplanka 1 minut på var sida x 3
- doppa foten (ryggläge, 90 grader höft & knä, långsamt sänka ner en fot i taget mot golvet) 20 x 3
- höftlyft 20 x 3
30 minuter jogg + 15 minuter styrka = 45 minuter effektiv träning! Räkan tränade glatt i sitt gym under tiden. Så jäkla skönt och jag är SÅ tillfredsställd. En STOR hög wokad strimlad vitkål (gott & billigt nu - löp och köp!) med en ännu större hög mustig köttfärssås uppepå (jodå - jag hann smälla ihop en sån på eftermiddagen också...) och en nästan lika stor hög riven parmesan avslutade det hela och nu sitter jag har med en sussande bäbis på bringan och mest bara ler.
Och förutom fräscha toppar i håret har jag även 10 kilometer i benen då jag även gick samma sträcka jag sedan joggade då jag sövde Räkan vid eftermiddagsnapet.
Mycket härligt gjort idag, bra gnuggat! Men nåt har jag inte fått till...hm. Gissa vad?
Gammal bild av trasiga telefon-anledningar...men jag såg typ ut så här med kortare hår..och lite tajtare satt kläderna kanske ;-). Minst lika glad iallafall!!
Rätt svar: Duschat...
Lufsjogg i ny tappning
Måndag, gråväder och en tung trötthet i kroppen. Det blev en liten prommis runt stan nu när Räkan sov sitt eftermiddagsnap och jag ska självklart givetvis fixa ett litet styrketräningspass här innan duschen. Annars mest chill. Soppa till lunch, tända ljus, tyst och skönt. Jag hoppas den lille chefen är kvällstrött i afton för det kommer mamin garanterat att vara...
Igår så var det ju söndag och därmed tid för veckans terränglufsjogg. Dock började anledningen till dagens (och gårdagens...) tunga trötthet natten mellan lördag & söndag med att Räkan blev förkyld! Av olika snörvlande anledningar ledde det till att en mindre sovmorgon var nödvändig och att jag inte ville åka så långt (skitkort, men ändå långt i sitt sammanhang...det gör ont i hjärtat att vara onödigt långt borta från snorig bäbis) som till skogen utan lufsjoggade en runda med start utanför ytterdörren istället. Inte så många skogsbackar och ingen sån där genuin höstskogsdoft med andra ord - men väl så härlig start på dagen ändå! Ett femtal plusgrader som steg till runt tian under turen, endast ett fåtal personer i farten och dimman låg tät över stan. Gud vad jag älskar att starta dagen med att svettas då! Jag lade upp det hela genom att powerwalka 200 - 300 meter i början av varje kilometer och joggade sedan resten av tiden. 10 kilometer blev det totalt och oh ja - jag skulle kunna prestera en hel mil joggandes i dagens läge...men festina lente var det jue. Det jobbigaste var inte flåset på nåt sätt (alltså, svängen tog 1 timme & 4 minuter så så himla snabbt gick det ju inte även om det är det fortaste jag gjort en mil på bra länge nu...) utan att jag blev så överdrivet svettig, ja nästan överhettad, trots den svala temperaturen och det faktum att jag bara hade ett tunt lager nertill och två tunna lager upptill. Antar att det är mina pluskilon som gör det. Och de segingarna är en annan historia...
Faktiskt börjar det kännas så bra att jogga nu att jag nog ska ta och se över mitt träningsupplägg i dagarna. Det är dags att öka lite lite! Men riktig löpträning (vad nu det är?) börjar jag inte med förrän jag fått godkänt på efterkontrollen vilken jag hoppas göra om ett par veckor.
En annan grej som hände igår var att min telefon pajade, ja den bara totaldog sådär oförhappandes utan att jag tappade den i golvet eller glömde den i spöregn (vilket annars är mina vanligaste anledningar till telefondöd ja). Så nu har jag en skum lånetelefon (igen!) som inte underlättar mitt bloggande direkt...så om det uppdateras sparsamt och bildlöst så vet ni nu varför.
Här kan ni nu föreställa er en bild av en gångväg med kullersten
jämte en spegelblank å med massa dimma uppepå. Och en massa härliga
höstlöv i olika varma färger givetvis. En bild man blir sprinsugen av!
Trevlig måndag på er!!
Etiketter: Cardion,
2 kommentarer
Det tar sig!
En skogsbacke förra söndagen...
...och samma skogsbacke idag!
Det var inte bara färgmässigt det var annorlunda i skogen idag - även fysiskt var det skillnad! I bilen på väg dit tänkte jag att det här nog skulle bli en riktig pärs då jag kände mig både stel och svullen, men icke alls faktiskt! Benen ville börja lufsjogga med det samma och de ville helst inte sluta heller. Eller jo, i de brantaste motluten vill de det och i de brantaste medluten fick de också lov att gå. Förra veckan tog den kuperade svängen alltså 1 timme och 20 minuter mot dagens 1 timme & 7 minuter. Skaplig kapning! Jobbigt var det såklart, det ska det vara med träning ju, men det var långt ifrån skitjobbigt och det kändes bra i kroppen hela vägen.
Note to self: Dubbla sportbehåar kan vara en god idé nu och en tid framöver. Om det var någon kroppsdel som kanske inte tyckte att det var sådär skitskönt så var det innehållet i sportbehån.
Nöjt summerar jag 44 kilometer i spirorna denna vecka och noll fusk med styrkan. Kosten gick som vanligt toppen veckans första fyra dagar och inte lika toppen veckans sista tre...aja, det kommer en måndag snart igen ;-). Och förresten är det inte för sent att rädda upp den här sista veckodagen ju! Kanske grönsaker och dipp framför Bron i afton? Hur gott som helst ju faktiskt.
Etiketter: Cardion,
En kommentar
TvåmånadersDagens göranden
Tvåmånadersdagen började enligt mig en liten aning för tidigt. Räkan håller visst på och ser över sina "rutiner" igen (euhm...de ändras i princip varje dag) och nu börjar det bli dags för mig att lägga mig tidigare om kvällarna minnsann, för det verkar som att det är dags att behöva bli morgonpigg igen. Nåja, vi hade iallafall en förmiddagsdate med vänner inbokad och den härliga prommanaden över höstvackra åkrar i strålande förmiddagssol, då alla ongarna sussade sött samtidigt, var lika uppfriskande som uppiggande. Likaså lunchdaten som såklart avslutades med en latte. Det bästaste med att få barn "sent" (aja, allt är relativt, men eftersom vi fick vänta ett lite längre tag på vår unge så lång tid så känns det som sent för mig) är att alla vänner redan har barn. Hur mycket tips, inspiration och ärvda kläder som helst kan man få!
Nåt som är himla bra med Räkans nya rutin (jaja - dagens upplägg) är iallafall den sena, långa eftermiddagsnapen och jag däckade skönt jämte honom på sängen. När papin kom hem från jobbet var middagen förberedd (fläskpannaka med världens godaste äppelmos!), Räkan fortfarande sött sussandes och jag ombytt, pigg och till tänderna taggad för veckans första skogssväng med jogginslag...
...och tusan så fantastiskt ljuvligt det är att få akvitera sig varm i den svala höstkvällen! Ensam i skogen, glad i sinnet och pigg i benen! Det går framåt med flåset minnsann. När jag var (hög)gravid tog det mig runt 1 timme & 40 minuter att knalla en mil, med barnvagn tar det nästan 1 timme & 30 minuter, den väldigt kuperade milen i Vilsta tog alltså 1 timme & 20 minuter förra helgen och den här milen, som är lite kuperad men långt ifrån som Vilstamilen, tog idag 1 timme & (drygt) 10 minuter. Jag joggade i uppförsbackarna och längs vissa plana partier också och det kändes så bra, så bra! Det är nästan så jag skulle vilja ha som mål att göra milen på en timme på tremånadersdagen...men det vore kanske ett dumt mål.
En tid för efterkontroll ska jag iallafall boka i morgon!!
Tuffaste passet hittills!
Grundar med havregrynsgröt med lingon, kokos och mjölk innan take off. Förut kunde jag bränna av 15 kilometer terräng på fastande mage utan problems...men dit är det en bit kvar.
Idag springer flera vänner och bekanta Lidingöloppet och inte för att jag är ett dugg avis på dem (Lidingö och jag har en konflikt nämligen och jag kommer inte springa skiten igen förrän någon plattat till den där galna banan med en ångvält...kanske), men jag gav iallafall kroppen en ordentlig dos kuperad terräng i morse, på min absoluta favoritmil som gör sig allra allra bäst just precis den här tiden på året. Personbästat på 48 minuter är inte särskilt hotat kan man lugnt och ganska ickeförvånat konstatera, men kul ändå att klocka sig och förhoppningsvis succesivt kunna förbättra tiden i lagom takt framöver!
Ordentligt kuperat är det och planen var snäll jogg i uppförsbackarna. I ett par av backarna gick jag en liten bit mitt i då det sved lite för mycket i lår och flås, men annars gick det himla bra ändå att hålla förstiktiga löpsteg. Faktiskt måste jag säga att det var rejält jobbigt, lätt det svettigaste passet jag kört sedan jag blev mamma (och på en ganska så lång tid innan det också av givna anledningar). Helt klart känner jag mig ungefär så tung som jag är och det märks att kroppen behöver sin dos grundstyrketräning innan jag blir "mig själv" igen, men med tanke på att det bara är åtta veckor sedan Räkan kom till världen går det helt klart över förväntan och jag är SÅ tacksam!! Så glad att jag kunde, ville och inte var rädd att hålla igång hela graviditeten och minst lika glad att jag både kan och vill köra på nu! Faktiskt var jag ju lite rädd innan han kom, att jag skulle tappa träningsmotivationen och bara sitta hemma och le fånigt åt min bebis...vilket jag i och för sig gärna gör majoriteten av dagen, men inte precis hela ;-)!
SÅ glad är jag också att lillen och papin fick lite härlig egentid under förmiddagen. Lillens humör är (oftast...) helt strålande den tiden på dygnet och det är ju smått orättvist att det (nästan) bara är jag som får uppleva det då. Planen framöver är att jag ska få till ett sånt här skogspass per helg framöver och papin är minst lika glad som mig för det.
Lördagen för övrigt har bjudit på smaskig brunch med Räkans farmor och farfar och ikväll ska papin ut på galej och vi ska ha en skön myskväll i soffan, drömmer jag. I morgon ska ni få höra hur jag ska fixa den där styrkan!! Tusan alltså så taggad jag är!
Etiketter: Cardion,
En kommentar
PW, AW & BB-väska
Vilka härliga dagar! Har sagt det förut men säger det igen; vilken oerhörd superlyx det är att få vara ledig och må så här bra, i detta underbara sommarväder och med världens mest spännande grej framför sig! Kanske den lättaste och bästa tiden i mitt liv hittills ju?
Började dagen traditionsenligt med en (så kallad) PW och tog svängen runt stan denna gång. Himla fint!! En jordgubbshake på fryst banan, dito jordgubbar, massa mjölk och lite jordgubbsprottepulver på det - mums! Tre nya grejer:
- Det känns fortfarande som PW (= power walk) men tempot ligger nu runt 10 min/km, vilket inte är så powerish för mig, egentligen. Alltså - jag kör förstås på känsla och stressar såklart inte över siffror nowadays - men intressant ändå att det är sån stor temposkillnad trots att jag inte upplever det så. Det händer helt klart grejer i kroppen även om jag inte märker av det så mycket.
- Jag får inte gå i skogen längre. Iallafall inte själv och iallafall absolut inte i Vilstaskogen, och det är barnafadern som utlyst dessa restriktioner. Vecka 38 är ett faktum och jag är förstås inte själv supersugen på att bli utbaxad ur djupa skogen av räddningstjänsten...även om risken känns yttepytteminimal förstås. Har iallafall frikort på min "lilla" skog (Odlaren) då det är relativt nära till vanliga vägar från hela slingan där.
- Gummiplupparna nertill på stavarna behöver bytas - igen. Det här metalliska ljudet ger mig spunk! Rätt illa tycker jag, att man måste byta pluttar en gång i månaden. Jag stakar ju dessutom mest i skogen och där borde de ju rimligtivis nötas än mindre än på asfaltturer. Aja, snart byter jag ut stavarna mot en vagn (!!!!!!).
Efter den dryga timmens svettiga tur runt stan bar det iväg på lunchdate med ett par (ganska) nyblivna morsor i grannstaden. Så himla trevligt, mysigt och skoj och oj så mycket input jag har fått!! Bara positiv och bra sådan förstås - småttingarna sov mest hela tiden och mamisarna var coola och förlossningsnöjda! Det blev några timmar där och jag hade nog kunnat sitta kvar än och pratat graviditets-, förlossnings-, amnings- och förstatidenmedbäbis-grejer om det inte vore för att jag hade en AW inbokad i kalendern också. Oerhört oförtjänt sådan förstås då jag inte jobbar över huvud taget längre, och framför allt inte på mitt före detta jobb, men så kul att få träffa gamla kollegor iallafall!!
Allt annat än pansjistempo idag således ;-).. I morgon blir det nog chill på plajan hela dagen som kompensation. Nu ska jag fila lite mer på min BB-väska-packlista...som börjar bli pinibelt lång! Less is sällan more när det kommer till packning tycker ju jag då, helt ärligt faktiskt. Några bra tips på nödvändigheter att slänga ner?
Etiketter: Cardion,
En kommentar
På gymmet!
Formcheck vecka 37 (36 +5), 22 dagar kvar och 92,1 % av preggoresan avklarad. Som synes på bilden nere till höger så gillar Räkan att ligga och trycka på höger sida (vänster på bilden då...). Är nästan alltid helt sned om magen!
Jodå, trots att pensionärsmentalitet må råda här så kom jag faktiskt iväg till gymmet efter frissfixen, och i god tid dessutom! Hann dra igenom de väsentliga kroppsdelarna i gymmet med favvoövningarna...
- Latsdrag
- Rodd i maskin
- Axelpress med hantel
- Tricepspress med hantel
- Bicepscurl med skivstång
- Rear deltoid
- PecDec (träningsvärksäkert kort! Kör typ aldrig bröst ju)
...och drog till med personsämsta på samtliga, hehe. Ändå var det rätt ansträngande faktiskt. Musklerna har degenererat helt klart, vilket är föga förvånande och givetvis helt okej. Kan knappt kalla passet för regelrätt styrketräning ens, mer kanske småskön rörlighetsträning med visst motstånd.
Spinningen var helt ljuvlig!! En halvtimme "distans" och jag hade inga som helst problem att hänga med på allt. Pulsen låg hyfsat kontrollerat runt 150 s/m (tillät den sticka lite mot slutet för att pimpa endorinkicken en smula, hehe), svetten dröp när jag var klar och smajlet gick från öra till öra! Fy fan vad glad jag är i den här snälla snälla kroppen!!
WarmUp SöndagsHike
Två olika sorters magar...
En milslång PW jämte lillsis i skön skog smög igång söndagen. Jag har alltid en plan B när jag tränar nu för tiden, något sätt att göra varje pass lite enklare om det inte skulle kännas helt bra för kroppen alltså, och då jag kan den där skogen som min ena ficka (nästan - gick tokvilse en gång och var borta fyra timmar...men det var många år sedan!) vet jag flera genvägar. Slingan inleds med en kilometer uppför odh då kändes det minst sagt småtungt, men bara kroppen blir varm känner jag mig faktiskt fortfarande nästan som vanligt. Men okej, det faktum att jag för inte så jäkla länge sedan kutade det kuperade spåret på typ 48 minuter och att det idag tog 100 minuter att ta sig runt säger väl nåt. Hehe.
En riktigt bra start på en härlig och lagom solig söndag var det iallafall och en förträfflig warm up inför de stundande dagarna som ska spenderas norr om dalälven igen! I morgon förmiddag bär det av till en liten, liten, älskad stuga på en nästan lika liten ö i djupa Hälsningskogar där vattnet är kallt och klart, stigarna i skogen lummiga och skönt kuperade, det finns lika många människor som björnar ungefär (det vill säga väldigt få...) och verkligen inga möjligheter, varken elektricitet eller täckning, som möjliggör uppdatering av sociala medier. Så om det råder stiltje här några dagar så vet ni varför, ni behöver inte oroa er för att jag är iväg och föder barn eller så (fast jag har med mig min journal om-utifall-att och brorsan som jobbar på ambulansen där i woodsen är lite nervös då det är en bra bit till närmaste förlossning, haha).
VI hörs mot slutet av veckan! Nu ska jag packa. Böcker, jordgubbar, vattenmelon, bikini, träningskläder...KLART!
LördagsSpinning
Efter ännu en ljuvlig sovmorgon tillsammans med hjärtat följt av frukost i morgonsolen gränslade jag i förmiddags spinningcykeln igen och halleluja så skönt det är att få svettas sådär riktigt ordentligt!! Har mest spanat efter 30-minuterspassen i schemat då jag gärna vill ha ork att köra styrka efteråt, men den här veckan föll det sig som så att om det skulle bli nåt cykeltrampande så fick det helt enkelt bli en timme. Och det gick faktiskt finfint! Låg mellan 140-150 spm i puls vilket torde vara typ 70-75 % av min max och kände mig riktigt stark nästan in i kaklet. Det var lite där på slutet (då jag förutom enorm kissnödighet började drabbas av en smärre banancraving...) som pulsen skenade något. Det känns fortfarande helt stabilt att stå och trampa, men när det var meningen att man skulle stå och trampa sådär tokfort nöjde jag mig faktiskt sittandes.
Banancravingen hade jag förresten stillat redan innan jag klev ut från spinningsalen och därmed orkade jag med lite styrka också - en halvtimme core & ben i form av...
- höftlyft
- push ups
- sidoplanka
- hälsande hunden
- benspark
- benböj
Nu blir det vila resten av dagen. Räkans rum är nytapetserat och jag filar lite vidare på inredning, funderar på att skruva ihop sängen och sy ett flaggspel innan dagen rundas av med en date med sis. Jag släpper verkligen lös mitt boa-begär nu! Sköna lördag!!
Vilar!
Todays WorkOut (med spring!)
Mulen himmel med allmänt grå feeling ute = träning inne! Gym it is, således, idag innehållandes:
WarmUp
- 2 km crosstrainer
- 2 km rodd (JOBBIGT, men stört bra för ryggen!)
Styrka
- PushUps på knä supersat med...
- ...höftlyft med fötterna uppepå pilatesboll, 12 x 4
- Hälsande hunden, tabatas
- Sidoplankan, i tabatas
- Benspark i maskin, 12 x 3
- Benböj i maskin, 15 x 3
Och avslutningsvis, TAAAAfuckin´DAAAA:
- 2 km löpbandslufsJOGG
Måste vara kräftpizzan jag åt på afterworken igår ;-)
Ja, alltså jag har väl sagt en sisådär fyra-fem gånger vid det här laget att "nu har jag nog minnsann utövat löpsteg för sista gången denna preggoresa", men så bara vissa dagar känns det hur enkelt, bekvämt och lätt som helst! Jag var ju väl varm vid det här laget och Räkan låg bra till, det vill säga hen låg inte och tryckte nedåt. När det är på det viset får jag typ framfallskänsla och aldrig i livet att jag utmanar den...
För protokollet kan även tilläggas att jag är i vecka 34 och joggen utövades i ett makalöst lugnt 7 min/km-tempo samt att jag nu passerat 70 kilosstrecket på vågen. Alltså har jag gått upp typ kanske nio pannor vilket känns helt lagom. Faktiskt vet jag inte riktigt var de sitter, för jag känner mig inte särskilt tung.
Nej, nu packning, städning och gräsklippning innan avgång till BFF:en & co 60 mil norröver!! Det ska bli SÅ jäkla värt och superhärligt, men det känns också som ett skönt faktum att det är sista långtrippen jag gör på ett tag nu.
Glad Midsommar på er folks!!
Milkshake!
Bara slut kvar!
Typ lika delar
- Mjölk + Vaniljyoghurt + Kesella
- & en frusen banan (ett måste i frysen bejbs!)
- & en lagom nypa kanel
Mixa mixa mixa - häll upp - njut i solen! Mums!
Dagens fys blev en PW-mil med stavarna...igen. Dissade dock skogen den här gången och tog varvet runt stan. Bra spanfaktor och så härligt soligt! I morgon styr vi kosan norrut (igen...), den här gången mot de täta skogarna i Ångermanland, så det var ju lika bra att passa på att glo på lite folk idag. Hehe. Och jösses förresten vad glad jag är att vi bor i ett tegelhus - hur mycket solen än gassar ute så är det svalt och skönt där inne. Very preggokompatibelt!
Nej nu måste jag fixa lite ärenden inför morgondagens take off. Systembolaget bland annat...alltid lika konstig känsla att botanisera där med magen i vädret.
Todays WorkOut
Kisspaus inkluderad...
En solig, härlig PW-mil med stavarna i högsta hugg i ljuvligt skogig miljö fick bli dagens fys. Det var ett tag sedan jag stavgångade nu, detta då den ljud- & stöddämpande gummipluppen längst ner på stavarna nöttes bort lite för omgående och jag typ fick psykbryt av att höra det där metalliska ljudet varendaste steg...men, så köpte pappsen nya gummipluppar åt dotra minnsann - svårare än så var det inte!
Jag varvar Spotify med poddar och ljudböcker när jag "fysar" och det här varvet lyssnade jag på Vecka 36 av Sofie Sarenbrant. Handlar passande nog om ett preggo som försvinner en sommarkväll i vecka 36 minnsan och är väl lika lättsmält som typ alla andra svenska deckare. Perfekt att ha i lurarna! Finns tydligen ett par uppföljare nu också.
Etiketter: Cardion,
Kommentera.
Spinning works!
#vecka33...
PWs & gym i all ära, men man får liksom ingen sån där riktigt rejäl endorfinskjuts av varken det ena eller andra! Inte som efter en saftig vända snabbdistans, blodsmakande tusingar eller syrliga backintervaller direkt (oh, how I miss!!)... Någon slags dugligt tillfredsställande endorfinkick light har jag ändå tyckt mig kunna uppbåda av mina löpbansjoggar, även fast de i jämförelse med tidigare nämnda pass verkligen har gått i slow motion. Nu ligger dock Räkan allt som oftast så "illa till" att det känns en smula okomfortabelt att jogga/springa, det liksom trycker på nedåt.
Dags alltså att återupptäcka spinning! Efter en härlig timme i gymmet innehållandes...
- Axelpress med skivstång
- Axeldrag med skivstång
- Tricepspress bakom huvudet
- Bicepscurl med skivstång
- Latsdrag
- Ryggresningar i för aktiviteten avsett mojäng
- Rodd i maskin
- Tricepsdrag i kabeln
...gränslade jag cykeln för en halvtimmes distansspinning och halleluja vad jäkla skitbra det gick! Trampade igång med inställningen att liksom göra mitt eget lilla preggokompatibla pass av det hela, men jag kunde tusan trampa på ordentligt och varva sittande och stående precis som alla andra utan att det kändes minsta skumt i tjockiskroppen! Och jösses så härligt svettig man blir etterpå! Lovely, en eller ett par sånna här pass i veckan framöver och jag kan fortsätta knarka endorfinkickar! Två små remembers till mig själv inför nästa sejour dock:
- Ha styret lite högre upp... och lite lite högre upp ändå. Räkan tycker inte om att bli tilltryckt och reagerar i förekommande fall med en round kick mot höger arcus (favvomålet att sparka på nu helt klart). Aj aj.
- Ta med pulsklocka (finns ej på 30-minuterspassen)! Jag har verkligen inte den blekaste aning om hur pulsen far omkring nowadays av dylik ansträngning men jag kan tänka mig att den åker i höjden en aning lättare än tidigare. Det är lätt att man rycks med av instruktörens hejarrop trots att man liksom egentligen vet att man inte ska köra skiten ur sig... Tydlig pulskontroll alltså, nästa gång!
So long!
ToDays WorkOut
Fåfäng som man jag är kan jag sällan låta bli att kasta en blick i speglande fönster när jag passerar...och HERREGUDARS så förvånad jag blir varendaste gång nowadays! Är det där jag? Höggravida människa! How and when did this happen...?? Och ändå känns det bara såååå låååångt kvar.
Dagarna i föräldrahemmet norromdalälven rullar på i maklig takt. Jag träffar vänner, fikar och äter gott, vilar, läser böcker, sover...ja, och så tränar jag ju, förstås. Pratade lite löst med lillbro om ett gemensamt gymbesök endera dagen, men eftersom jag måste pynta ganska mycket här och ändå inte får/kan/bör köra skiten ur mig så känns det lite smått onödigt. En PW efter frukost inleder iallafall varje dag och idag fick jag till lite hemmastyrka också. This is it:
WarmUp:
- PW 8 km i riktigt bra preggotempo!
Hemma på vardagsrumsmattan:
- Liggande höftlyft, tabataintervaller.
- Hälsande hunden i samma form som ovan.
- Hälsande hunden med rotation, oxå tabatas.
- PushUps (på knä...), 10 x 5.
Låter kanske mesigt (tycker iallafall jag, hehe), men med min nya kroppskonstruktion blir det faktiskt rätt så jobbigt. Liksom lagom gravidjobbigt sådär. Höftlyften känns finfina för rygg och core och den där hunden i diverse former lika så. Där får man ju även till lite drag och vridningar vilket känns behövligt. Jag stelnar till så jäkla mycket fortare nu än vanligt!
