Kroppen:

Jag mår helt ärligt nästan oförskämt bra. Noll illamående what so ever under hela tiden, piggelin deluxe (t.o.m. svårt att somna om kvällarna as usual, men håller på att fixa nya rutiner kring detta - återkommer!), lätt, smärt och glad. På jobbet orkar jag nästan mer än tidigare, vilket väl kanske kan bero på att jag har hajjat att belastningen på jobbet är och förblir stenhård och det inte hjälper att sucka över det ;-). Så beror det nog lite på att jag är så jäkla glad och tacksam också.

 

 

 

Nåt kilo mer väger jag, precis som det ska vara. Ligger idag på tre kilo över matchvikt, men två av dem drog jag faktiskt på mig under hormonbehandlingen innan jag blev gravid (IVF, you knowe?), så egentligen har jag knappt gått upp nåt. Skitesamma, jag ser ut som tidigare och kan ha smaljeansen hela dagen...fast framåt kvällningen stramar det en smula då magen putar lite mer än vanligt. Igår fick jag min första magklapp faktiskt, av en finning på jobbet...det kändes väl sådär helt ärligt. Det är egentligen helt omöjligt att veta om jag bara blitt lite lönnis eller verkligen är pregnant.

 

Huvudet:

Sen är jag som sagt var så jäklaskitglad nästan hela tiden, tacksamheten och lyckan över att vi har kommit dit vi har kommit idag är obeskrivbar. Det har tagit oss fyra år och jag hade förberett mig på ännu längre, det har varit tufft ibland såklart men det har bara sträkt mig som person och vårt förhållande känns okrossbart.

 

Även om jag oftast bara är glad och pigg har vissa ytterligheter har gjort sig gällande. Jag alltid varit lite sådär på hugget och "bitsk", det är en del av min personlighet, men nu tänder jag till på orättvisor ännu fortare än tidigare... Får räkna till tio mycket oftare och det hjälper inte riktigt lika bra som det gjorde förut, hehe. 

 

Jag känner inte direkt någon oro för nåt faktiskt. Min kropp är mitt tempel och jag litar på den, que sera, sera.  Jag hoppas att jag får fortsätta vara pigg och inte ha nåt ont. Det vore ju för tist med typ foglossning, men det blir som det blir. Bara lillräkan tittar ut framåt sensommaren så får nästan vad som helst annat hända på vägen! Det är lätt att se vad som är viktigast nu.