Kanske kan man tycka att det skulle ha varit bra att göra grejerna liksom...i omvänd ordning? Aja, allt verkade tipptopp på dagens kontroll så skitesamma. Nu gavs inte själva underredet någon närmare undersökning och jag kan faktiskt tycka att det verkar himla onödigt när man inte har några bekymmer därifrån. Må hända att knipet inte är på pricken så starkt som innan graviditet och förlossning, men på god väg. Och att man har hittat knipmusklerna...ja, det känner man väl själv? Vi pratade mest istället och Räkan hängde glatt i en sackosäck. Tror jag måste införskaffa nåt sånt till honom! 

 

Så hur känns kroppen då, såhär tre månader post partum? (Läs här för en månad och här för två månader post partum!)

 

Jo, fint tack! Den där tyngkänslan jag upplevde i början var ju borta redan för över en månad sedan och jag känner inte att jag blir trött i bäckenbotten efter ansträngning alls. Liksom förra månaden känns det annorlunda i höft- och ljumskparti - liksom en smula instabilt. Jag skulle inte kuta (skillnad på kuta och jogga dock!) terräng i dagens läge, ej heller deltaga i nåt typ gympapass där man kör mängder med snabba utfall och gärna från stepbrädor och dyligt. Känner liksom att det vore himla...obra, om benen gled isär oförhappandes. Det får gärna dröja lite innan det blir massa modd och halka ute, med andra ord. 

 

Konditionsmässigt är jag på god väg och motivationen är skyhög! Skulle gärna springa en rejäl långpanna till helgen men har ju faktiskt blivit gammal och vettig nog att skynda långsamt. Passen kommer liksom tidigare att ökas med 1-2 km åt gången! Igår var jag lite trött i benen efter söndagens springeri. Inget ont dock, men jag måste erkänna att jag har känt av höger knä lite yttepyttelite efter att jag tränat utfall. Men jag antar att jag inte kan sluta med utfall för det ;-), hehe..(och utfall är alltså det värsta jobbigaste jag vet. Typ). 

 

Beträffande styrkan kör jag på hemmavid ungefär enligt de här planerna. Jag längtar lite efter att gymma ordentigt faktiskt men vet inte om jag kan prioritera det tidsmässigt typ ever again??! Kanske ett pass i veckan på jobbgymmet i så fall...? Det är nästan i strykan jag känner mest skillnad nu kroppsligt, jag är SÅ vek. Buhu.

 

Vikten går stadigt nedåt och nu kör jag ju alltså viktväktartänket. Jättebra för mig! Jag äter regelbundet, hälsosamt och framför allt balanserat veckans ALLA dagar (och kan fika helt vanligt fikabröd i adekvata mängder och ta ett gals vin till helgköttet fortfarande vilket såklart är ett måste!) och går ner i vikt sakta men säkert. In i de gamla braiga vanorna igen bara - så jäkla skönt!

 

Den närmaste månaden tänker jag fortsätta springa tre pass i veckan. Långdistans på helgen (i dagens läge alltså en mil, efter helgen förhoppningsvis 12 km?) och två lätta distanspass i veckan om ca 8-10 km. Så småningom ska ett av dessa bli ett kvaltetspass, först lite enkel fartlek och sedan mer regelrätt intervallträning. Snabbdistans får vänta. 

 

Jag är väldigt tacksam över att kroppen känns så bra och oerhört glad att jag fick till den där sub 60-minutermilen på Räkans tremånaders-dag. Det var ett stort, önskvärt mål! Nästa stora får bli en halvmara mot årsskiftet. Det känns rimligt. Och därefter mer strukturerad maratonträning! Tjoho!!