Två månader och oj vad det händer grejer! Mest med Räkan såklart, men faktiskt även med mig. Så hur står det till med kroppen min då?
Jo. Den där
tyngdkänslan jag skrev om tidigare är helt borta. Jag kan powerwalka (med inslag av jogg ja) riktigt ordentligt och jag känner absolut inget obehag från down under, blir liksom inte "trött" i bäckenbotten längre. Lite lite "hjulbent" känner jag mig ännu. Tror inte att det är nåt som syns när jag går, men det
känns annorlunda i höftpartiet. Kanske kommer det alltid att vara så? Det är inte obehagligt det heller. Bara...annorlunda, som sagt.
Jag kör på med styrkan enligt
mitt eget hittepå och jösses vilken träningsvärk jag har haft efter benböj och utfall! Ingen större skräll att det blivit så såklart. När jag gör utfall känner jag att jag måste var extra noggrann med tekniken och liksom hålla ihop kroppen. Vet inte om det har något med bäckenuppluckring att göra eller om det bara är för att coren är så försvagad. Det går bra, hur som helst, men jag är svag. Jag försöker motivera mig själv på samma sätt jag alltid har försökt motivera andra som klagat över att de känner sig veka...
"det är då det är som roligast att träna - för man får så snabba resultat!" Jag ser fram emot att känna hur plankor blir längre och armhävnignar fler.
Jag har lite ont i nacke och rygg, framför allt ländrygg, efter en massa ogenomtänkta bebislyft och omkånkning av densamme. Och jag är ruggigt stel, stelare än vanligt alltså. Det vore nog inte så dumt att lägga några av mina få slantar på massage + kiropraktorbesök och sedan vara jäkligt noggrann med hur jag bär, står och går samt träna rörlighet ordentligt. Kanske ett bra oktorbermål att ha?
Viktmässigt går det enligt planen långsamt nedåt. Jag äter enligt
min hederliga kostfilosofi och då cardion (tillika förbränningsträningen) går så bra så torde det ju liksom bara kunna gå åt det hållet. Jag har runt sex kilo kvar till min "normalvikt" men målet är nu att få bort fyra kilo innan årsskiftet vilket känns rimligt även om december har en förmåga att bli något...dekadent ;-). Och JA, jag vet att det är fruktansvärt ute i träningsbloggvärlden att väga sig, men jag vill gärna mäta i siffror för att motivera mig ytterligare med kostbiten.
En och annan person sa till mig innan hela den här bäbisresan startade att jag:
- Inte skulle känna igen min kropp alls efter graviditet och förlossning
samt att jag
- Inte skulle ha tid att träna
Dessa påståenden kan jag enkelt (och lättat) avfärda! Jag känner igen min kropp mycket väl och gillar den fortfarande jäkligt skarpt och jag har mycket tid att träna!! Än så länge ska jag ju "bara" ta hand om bäbis och mig själv (jag menar, det kommer ju komma en tid när jag ska jobba också...). Det är som det är med allt - det handlar om prioriteringar, värderingar och val. Och lite om att förstå sig på den där bäbisen, vilket man gör mer och mer för var dag!
Svar:
Det kommer den med all säkerhet att göra! Min teori är att det för det första handlar om en läkningsprocess, att man liksom ska "svälla av" inuti. Sen underlättar men hela grejen med massa kniiiip, coreträning och promenader!
Grattis till ditt barn och stort tack för lycka till! Trevlig helg.
Pregg&Fit
Svar:
Haha säääkert. Det är ju därför du proppar i mig en massa gofika, för att jag inte ska bli så deffad som du ;-). Ska införa nya riktlinjer beträffande hembakat jag. Snart bara äppelpaj som går ner.
KRAM!
Pregg&Fit
Svar:
Klen var ordet!! Jag höll ändå igång rätt så bra hela vägen, så gott det liksom gick med kaggen, men ändå...det blev ju inte så mycket core- och armhävningsträning av förklarliga anledningar... Och det känns! Men du - det går ju ganska fort att få tillbaka styrkan också! Iallafall så upplever man förbättring snabbt när man är riktigt klen och börjar träna. Hurra för det!!
Pregg&Fit
