Tuffaste passet hittills!

Grundar med havregrynsgröt med lingon, kokos och mjölk innan take off. Förut kunde jag bränna av 15 kilometer terräng på fastande mage utan problems...men dit är det en bit kvar.
 
Idag springer flera vänner och bekanta Lidingöloppet och inte för att jag är ett dugg avis på dem (Lidingö och jag har en konflikt nämligen och jag kommer inte springa skiten igen förrän någon plattat till den där galna banan med en ångvält...kanske), men jag gav iallafall kroppen en ordentlig dos kuperad terräng i morse, på min absoluta favoritmil som gör sig allra allra bäst just precis den här tiden på året. Personbästat på 48 minuter är inte särskilt hotat kan man lugnt och ganska ickeförvånat konstatera, men kul ändå att klocka sig och förhoppningsvis succesivt kunna förbättra tiden i lagom takt framöver!
 
Ordentligt kuperat är det och planen var snäll jogg i uppförsbackarna. I ett par av backarna gick jag en liten bit mitt i då det sved lite för mycket i lår och flås, men annars gick det himla bra ändå att hålla förstiktiga löpsteg. Faktiskt måste jag säga att det var rejält jobbigt, lätt det svettigaste passet jag kört sedan jag blev mamma (och på en ganska så lång tid innan det också av givna anledningar). Helt klart känner jag mig ungefär så tung som jag är och det märks att kroppen behöver sin dos grundstyrketräning innan jag blir "mig själv" igen, men med tanke på att det bara är åtta veckor sedan Räkan kom till världen går det helt klart över förväntan och jag är SÅ tacksam!! Så glad att jag kunde, ville och inte var rädd att hålla igång hela graviditeten och minst lika glad att jag både kan och vill köra på nu! Faktiskt var jag ju lite rädd innan han kom, att jag skulle tappa träningsmotivationen och bara sitta hemma och le fånigt åt min bebis...vilket jag i och för sig gärna gör majoriteten av dagen, men inte precis hela ;-)!
 
SÅ glad är jag också att lillen och papin fick lite härlig egentid under förmiddagen. Lillens humör är (oftast...) helt strålande den tiden på dygnet och det är ju smått orättvist att det (nästan) bara är jag som får uppleva det då. Planen framöver är att jag ska få till ett sånt här skogspass per helg framöver och papin är minst lika glad som mig för det.
 
Lördagen för övrigt har bjudit på smaskig brunch med Räkans farmor och farfar och ikväll ska papin ut på galej och vi ska ha en skön myskväll i soffan, drömmer jag. I morgon ska ni få höra hur jag ska fixa den där styrkan!! Tusan alltså så taggad jag är!
Etiketter: Cardion,

  
Skrivet av: Debbsan

Härligt!!! Har faktiskt inte mycket bättre km-tid i terräng jag heller. Pöss

Svar: Hahahahaha, troooligt. Ser fram emot gemensamma pass om ett gäng månader :-D
Pregg&Fit

,



Ditt namn:
Kom ihåg mig?

Din mejladress: (visas ej)

Adressen till din blogg:

Dina ord: