Efter en lugn dag innehållandes först lite häng på sjukhuset (där vi förutom den där efterkontrollen även besökte min nuvarande och förra arbetsplats och jag faktiskt blev lite småsugen på att småjobba lite lite grann...) följt av mest bara hemmamys stod jag ombytt och redo i hallen när killen kom hem från jobbet, till tänderna taggad för lite härligt kvällsspringeri! Uj så skönt att få skutta iväg i det fuktiga mörkret! Luften frisk och kall, vinden knapp, benen pigga och sinnet lätt! 8 km var planen och jag lufsade iväg mot stan och tog en tur längs med ån. Så fint där ute i höstmörkret. Så skönt vara ensam med mina tankar en stund...och tankarna, ja de var väl mest hemma med de där två älskade killarna faktiskt. Springkänslan var så skön! Jag hade gärna fortsatt och tagit några kilometrar ytterligare, men höll mig snällt till planen. 

 

Väl hemma rev jag av ett gäng benböj och utfall, plankor och höftlyft ute på däcket medan de där fina killarna stod och hejade och vinkade genom fönstret. Ja, den ena behöver ju såklart en del vinkhjälp av den andra än så länge. Men snart står han väl där själv och vevar...och jag är tillbaka på det där jobbet. Det går allt för fort, gäller att njuta nu!! Och OJ vad jag njuter, även om de där munblåsorna hos lillen ihärdigt förpestar någon kvällstimme fortfarande. Måtte de läka snart!

 

Nu myser jag tystnaden med en klyftad persimon och en kopp rykande het choklad. Mjölk och kakao en masse bara, stillar eventuellt sug och lugnar ett redan ganska lugnt sinne. Snart är det god natt!