Idag var jag på första yogapasset sedan jag blev jag blev på tjocken. Måttligt laddad innan - jag tycker liksom att det är lite...hm...waist of time ibland, ärligt talat. Iallafall innan. Känner liksom att kroppen nog får ut mer av en timme cardio eller skrotlyftning istället, men relaterat till tidigare erfarenheter (känslan post yoga = GRYM!) så pallrade jag mig iväg iallafall.

 

• Jag kunde utan att skämmas faktiskt yoga utan strumpor för första gången (alltså jag yogar utan annars också, men då får jag skämmas), den här löpvilan är fab för trasiga springfötter vars habitualtillstånd består av blåsor, skinnslamsor, endast 50% av tånaglarna i behållning varav ca 98% av dessa är gula/gröna/blå!!
• För första gången på ett yogapass mådde jag illa. Har hört massor om det, att man kan må illa i början innan man blir en van yogi, men för mig dröjde det till idag alltså och...
• ...det var första gången sedan jag blev på smällan som jag blev illamående...
• ...och jag hoppas att det var pga yogan och inte av räkorna jag serverade till lunch!!!
• Jag är sjukt stel! Mer stel än vanligt. Om det beror på det fysiska tillståndet eller det faktum att jag aldrig stretchar ever vet ingen.
• Det här var lätt det smärtsammaste träningspasset jag kört på flera månader!!
• Man kanske ska skippa att stå på huvudet när man är pregnant. Iallafall om man inte har gjort det på ett halvår och mår illa redan. Nu fick jag skallebang också. 

• Jag måste försöka få till yoga mer kontinuerligt!! Om inte på träningsstället så hemmavid, för det är förjäkla välgörande för kroppen och jag känner mig sällan så smidig, harmonisk och chill som efter ett dylikt pass!