Med välspacklade glukosdepåer gav jag mig ut på en liten springtur runt stan här på sena eftermiddagen. Ljuvlig aftonsol trängde genom molntäcket, temperaturen var sval men ändå liksom småvarm för första gången i år och brisen mer skönt svalkande än irriterande. Benen var inte fullt lika lätta som de var när jag sprang samma runda för en vecka sedan så jag valde att ömsom gå 200 meter och sedan jogga 800 meter och gjorde så hela vägen. 

 

Det här är lite som att börja löpträna för första gången, fast tvärt om liksom. Istället för att det blir lättare så blir det tyngre och istället för att pressa sig det där lilla extra så tar man det piano, känner in dagsformen och lägger upp träningen därefter. Och det känns verkligen helt okej. Det är ju inte annat än superlyx att få mysjogga varendaste pass! 

 

För den lättare känslans skull ska jag nog försöka förlägga mina utomhusjoggar på förmiddagen istället hädan efter, kroppen är som sagt var en helt annan då. Det känns rätt cool att kunna jogga en mil såhär i vecka 24 och det är mer än jag hade vågats hoppas på! En mil är ju ändå en bra bit. Hoppas jag får hålla på ett litet tag till...