Jag har SPRUNGIT idag! Utomhus alltså!! För första gången sedan i slutet på december, iklädd ofodrade springtajts och med endast två tunna lager upptill, i strålande solsken och näst intill vindstilla, på ljuvlig barmark som dessutom här och var hade blitt rensopad alla redan, på cykelvägar, vanliga vägar, mitt i vägen och precis var jag ville har jag sprungit och det gick så himla bra och lätt och var så oerhört skönt och härligt så jag vet inte ord. L y c k a n! Tack snälla kroppen för att du låter mig hållas, jag är evigt tacksam för varje dag, varje steg och jag lovar att jag log varendaste centimeter av min milslånga turné runt stan. Kisspauserna (två till antalet...) inkluderade ;-).

 

 

Sen har jag fixat lite i trädgården, uträttat ett och annat enkelt ärende, bakat bananmuffins (ÄNTLIGEN!) och städat bilen också och nu ska jag njuta eftermiddagssolen på trädäcket medan baby och svärfar fixar fin frisyr på mitt älskade röda träd innan jag snor i hop en tikka masala till middag. Det verkar bara vara på jobbet som eftermiddagsenergin hamnar i bottenläge...eller tjänade jag ihop en sån hög med solskensendorfiner att jag rider på den ännu?

 

 

Det var ju förresten skinnpaj-, pilotbrilla-, stan smith-sneekers- & jeansen-med-stora-hål-på-tajm idag ju. Världens bästa lediga dag på en skala? Antagligen.