Bakis...

Hade en helt underbar lördagkväll här hemma med några av de människor jag älskar mest på jordens yta! Vi pratade, skrattade, spelade tärning, sjöng med till gammal musik och hade det allmänt jäkla skitgott. Ja, så ÅT vi ju...och det är därför jag är bakis. Kolisbakis.
 
Alltså jag var så sjukt hungrig igår och trots ordentligt frulle, matiga mellisar, klockren tallriksmodellunch med kyckling & ris & broccoli blev jag aldrig någonsin ens snudd på mätt. Väl hemma från jobbet gick jag småbananas, drack säkert en liter mjölk med halva granolapaketet, åt ännu fler mellisar, och sen massor med thai-take away toppat med chips (!!) och högvis med marabou mjölkchoklad. En av mina idoler på jobbet har ju sagt att när man får sånna där toksug som gravid är det för att kroppen minnsann saknar nåt - och då är det ju bara att lyssna och lyda liksom (även om jag kanske inte är övertygad om att hon har helt rätt...). Och samtidigt vara glad över att det inte är ofta kroppen skriker på detta viset, faktisk är det första gången sen jag blev på tjocken iallafall.
 
I morse vaknade jag som sagt var sjukt kolisbakis. Har ni varit det nån gång? Alltså - det är inte nådigt - särskilt inte om man vaknar i andedräktsångorna från en människa som varit ute och tokfirat en hockeycupsvinst hela halva natten ;-). Jag är svullen i hela kroppen men mest påtagligt i ben och ansikte, ögonen svider och huvudet dunkar. Törsten är enorm och kisset mörkt och illaluktande (trots att jag drack litervis med pepsi max och bubbelvatten igår!). Hade tänkt mig en springtur nu på morgonkvisten men det skulle inte vara nåt härligt alls.
 
I vanliga fall skulle jag ha nollat kolisarna ett par dagar nu. Levt på keso, bär & nötter och nån köttabit med go´sallad (LowCarbLowFat kallar jag det) och sprungit ett par lättdistansare för att bränna upp kolisöverskottet snabbast möjligt, men med preggostatus väljer jag ändå att bara äta "som vanligt" och låta själva återgången till mig själv ta lite extratid. 
 
 
Efter sovmorgon och frukost med keso, fil, lingon och ett par knäckemackor (jag älskar wasas effektknäcke förresten, sjukt gott!!) med ost & skinka & mor Annas smörgåsgurka (en annan knisprig älskling!), en del kaffe och sju delar vattan blir det nu en lång solig PW runt stan. Sen kommer jag antagligen kissa (mer mera) ett par liter (kilo), dricka mer vatten och så sakteliga mjukna upp i kropp och hjärna.
 
I morgon kickar jag nog igång preggovecka 24 med en springtur, tror jag.
Etiketter: Allmänt,

  
Skrivet av: Debbsan

Helt rätt att lyssna på kroppen!! Gillar verkligen din inställning till din preggokropp! Jag tänker däremot inte lyssna på min kropp idag som absolut inte vill springa långa intervaller i snö&kyla men det är en helt annan femma! Ser framemot morgondagen! Kram

Svar: Räkan framför allt helt enkelt! Ska bli spännande att höra hur intervallandet gick över en kaffe och bulle om ett par timmar ;-). Love!
Pregg&Fit

,
Skrivet av: Sara

Det var skönt att få komma till er i helgen!! Hade önskat att jag var lite piggare dock!!
Kramar i massor<3<3

Svar: Bra att ni kom!! Ni är alltid välkomna, allihopa när som helst och hur som helst. Krya på dig nu fining!!
Pregg&Fit

,
Skrivet av: Weronika

Uschh för sockerbakis... :) Men tackar för tipset om hur man snabbast möjligt kan komma tillbaka till normalform igen (även om du inte körde det nu), för det är vedervärdigt att gå omkring sådär. Det värsta är att kroppen ofta ropar efter mer skräp på något sätt - men inleder man direkt med lågkolis så går det nog snabbt över.

Måste säga också att jag är impad av din träningsenergi och hur fint du håller i det med din bebimage! Vet ju att du är träningsgalen, men tror (fast vet inte, har inte varit gravid) att det ändå kräver en del att hålla i! Duktig du!! :)

Svar: Ja det är faktiskt hemskt. Nu dricker jag såklart inte alkohol, men jag kan seriöst må way mycket sämre av att överäta socker än att dricka vin en kväll (ja, såvida jag inte dricker halva bag-in-boxen, det har ju hänt). Ut och bränn och ät energisnålt en eller två dagar - oftast blir man bara piggare ändå även fast man äter rätt så lite.
För mig är det tack och lov ganska så enkelt att få till träningen, precis som du säger är jag träningsgalen och prioriterar det högre än mycket annat plus att jag har haft turen att slippa såväl ont som illamående eller oro. Nu för tiden är jag mycket tröttare än vanligt men plockar helt enkelt bort andra delar av vardagen än träning för att få ut det skojsigaste av den här tiden (så som städning, större middagar och en massa flängande runt till folk, hehe). Är glad för varje träningspass jag "får", en får acceptera att det kan komma en dag när som helst när det inte blir nåt mer på ett tag.

Tack för pepp och input!! Kram på dig!
Pregg&Fit

,   Bloggadress: http://weronikag.webblogg.se/



Ditt namn:
Kom ihåg mig?

Din mejladress: (visas ej)

Adressen till din blogg:

Dina ord: