Att det var länge sen vi hördes är ju en underdrift! Livet är så annorlunda nu, jag vet inte var jag ska börja. Ärligt talat - jag hinner inte ens sakna att blogga, så "ite tid" har jag till övers. Dock saknar jag massvis att ha en blogg, alltså att ha livet dokumenterat. Å andra sidan antecknar knappt mina förehavanden i kalendern längre då varje dag ser typ lika dan ut. Hamsterhjulet ni vet, det beryktade, det man inte är så sugen att snurra runt i så länge man står utanför och iaktar. Dock passar det mig mer än perfekt just nu. 

 

Jag är knocked up igen och ALLT är annorlunda den här graviditeten! Alltså, förra gången tänkte jag att jag ju måste vara född att vara gravid, så opåverkad var jag. Pigg och glad, smärtfri och smidig, knappt ens minsta svullen trots höggravid mitt i en av de varmaste somrarna i mannaminne. Kanske man skulle börja extraknäcka som surrogatmorsa liksom? Den här gången...not som much sugen på det, nej tack. Haha. Jag har inte sprungit sedan vecka fem typ, i somras nån gång. Det obehagliga trycket nedåt kom minst sagt tidigare denna gång. Magen med, och boobsen - holy moly liksom. Snacka om bra neuromuskulärt minne hos denna kropp. Tröttheten sen...Inte. Av. Denna. Värld. Beror ju säket även på flera andra saker än bara livet i min mage, så som nytt jobb, mörk årstid, leksjuk tvååring osv. Ont har jag också, inte så att jag inte pallar jobba eller ta hand om hus och familj, men jag anstränger mig inte i onödan. En kort prommis i skogen härom helgen ledde till att jag lunkade omkring med hälta och ontont i korridorerna på jobbet flera dagar och bara springturen på typ 20 meter i morse (från postlådan och in igen) gjorde att det knakar och skaver i fogarna idag. Foglossning och ischias. Så jag håller mig himla lugn faktiskt. 

 

Själsligt mår jag dock överjäklaskitbra. Det nya jobbet är superkul, decembermörkret störtmysigt (och jag moffar lussebullar, skumtomtar och lakritskolor big time!) och tvååringen hur underbart jättebäst och jätterolig som helst! Och jag är ju GRAVID. Igen! Ska få en till bebis, Knut ska bli storbror. Det är lite för bra för att vara sant liksom, tacksamheten vet inga gränser. Vi hade såklart inte räknat med att få uppleva det här en gång till.

 

Dessutom - jag har äntligen tid och motivation att lära mig simma ordentligt!! Går en kurs i total immersion (sök på youtube, coolaste crawltekniken som finns, så vacker (dock inte nödvändigtvis när jag praktiserar den...ännu)) sedan ett tag tillbaka och har som mål att pallra mig iväg till badhuset minst två helst tre gånger i veckan.

 

Det stora målet är drömmen jag haft sedan många år, att utan skvätt och större ansträngning börja dagen med en simtur tur & retur land från lilla stugan på lilla ön. Det är görbart till sommaren! Tänk att direkt efter uppstigning hoppa i plurret på bilden oven och sväva fram ljud- och tynglöst! Så härligt och häftigt. Och då jäklar...då ska jag springa igen. Jag erkänner att jag saknar det så sjuuuukt mycket men jag är lugn i förvissningen om att jag snart kommer vara på springbenen igen. Och jag  planerar att ha en mycket smartare träningsplan för min come back den här gången! Hoppas jag tar mig tid att dela med mig av den här...bäst att inte lova nåt. Men framåt tidig vår, då räknar jag med att trampa igång kroppen. Oj vilken pigg och stark tvåbarnsmorsa jag planerar bli!

 

På återskrivande kompisar! Njut decemberfriden nu. Från februari är jag ledig - kanske kan jag återkomma lite mer frekvent då?