Med tanke på att det är en ständigt småhungrig ganska så snuttsugen liten Räka vi har fått så är jag glad att han, efter nästan fyra års väntan och längtan, kom just precis i början av augusti 2013. Höstvädret är ju helt ofattbart bra! Vi kan, trots väldigt oförhappanes tutt- & snuttbehov från den lille chefen, vara utomhus nästan hela tiden. Oj vad vi vagnpromenerar! En spontantur både nu och då runt kvarteret för att se om det kanske kan söva den ovanligt pigga krabaten, en lång PW runt stan med ett amningsstopp på en lugn parkbänk längs ån (börjar få koll på potentiella amningsställen nu, det finns många!), en prommis ner till city för att möta upp en vän för en take away fika i nån park...och så vidare. Blir turen lite för lång och energin tryter är det (typ) bara att sträcka ut näven över närmsta staket och norpa ett smarrigt äpple från de dignande träden. Allt annat man kan tänkas behöva har man ju förresten i vagnen!

 

Vädret gör livet med Räkan enkelt. Hade han kommit i den hetaste sommaren eller smällkallaste vintern eller spöregningaste, snålblåsigaste hösten hade det tusan inte blivit många utomhusvistelser tillika väldigt få kilometrar i de här spirorna. 

 

Se där ja, nu ska vi visst amma...igen! Innan den mer bestämda hösten och mörka vintern kommer hoppas jag faktiskt att vi fått mer rutin på det här med maten ;-). På återseende!