Igår var det faktiskt hela nio år sedan det där sista-minuten-ragget på sena natten på Fristadstorget, det där som liksom lite smått oväntat fortfarande kändes helrätt när vi vaknade upp på morgonkvisten och alltså fortfarade känns helrätt såhär ett knappt decennium senare...helt klart värt att fira! Inte skitlätt och supersjälvklart att lämna iväg sin lille 7,5-veckors-Räka och cykla ner på stan för middag och en halv vinpava, men vi gjorde det! Helt klart nåt man måste träna på, att i ett avslappnat tillstånd vara ifrån sin lille bebbe. Nu hängde han med sin älskade moster och jag kunde därmed känna mig heltrygg för hans del. Lillen har dock lite ont i magen till och från kvällstid vilket kan resultera i en del decibel, men det gick bra hur som haver.