Efter en gnällig morgon med först förhungrigförattäta-Räka och sen förtröttförattsomna-Räka var det omåttligt skönt att få trava iväg på mitt livs andra vagnjogg i förmiddagsdiset. Kylig höstluft i lungorna, värmen som sprider sig i kroppen, tröttheten som skingras...och BÄST (nykomling!!): en bebbe som bara tvärslocknar sådär superförnöjt efter bara ett par hundra joggmetrar. L J U V L I G T. Som jag brukar säga. 

 

Men alltså, varför har det inte framgått i någon av alla vagnjoggsbloggar jag har läst i mina dagar hur himla jobbigt det faktiskt är att springa med vagn??! Det är ju way mycket jättejobbigare än utan! Det blev en lugn sväng om blott 7 km idag men trots det var jag riktigt trött sista kilometern, som om jag sprungit det dubbla. Well - bra träning ju så jag är skitnöjd...och mest nöjd är jag över att Räkan somnar så supergottigt när vi liksom travar fram! Jag hann till och med riva av ett styrkepass, duscha, plocka lite och fixa lunch innan han vaknade. Dock hann jag såklart inte förtära sistnämnda...

 

Det är gnälliga dagar nu och faktiskt så har vi varit uppe och spökat inatt också vilket inte hör till vanligheten. Kanske är det nåt (försenat) språng, kanske saknar han mormorn sin, kanske är det halloween. Eller nåt annat. Övergående är det iallafall. Ju.