Härom dagen funderade jag mycket på det där med lunch på promenaden, hur man liksom ska knäcka den svåra nöten. Laga lunch hinner man jag ju absolut inte, och även om man jag hade hunnit det hade man j a g knappt haft tid att äta den (största förändringen/insikten sedan Räkan kom till världen = man har myyyycket mindre tid än jag någonsin hade kunnat föreställa mig...). Jag har varit rätt så nöjd med de nöt-, granola-, russin-, keso- & fruktpimpade yoghurttallrikar jag lyckats sleva i mig mellan amningar, blöjbyten och försök att få in den svettiga frukostosten i kylen, borsta tänderna och gå på toa, hehe. Lösningen skulle vara nåt kallt och flytande, som kunde intas med sugrör och förvaras i min *camelback. Det skulle vara fullt av lagom långsamma kolhydrater, fibrer, mycket protein och bragit fett, det skulle mätta bra och länge och smaka mer matigt än sött och det skulle kunna produceras snabbt och ha en sjukligt lång hållbarhet så man kunde ha flera tiolitershinkar ståendes. Hm. Vad skulle det vara i det? 

 

Tänkte nästan efterlysa ett potentiellt recept på denna magiska drink som kanske till&med skulle generera tillräckligt med tid över för mig att ta en dusch i Gunde Svan-tempo, men se så löste sig problemet på annat sätt!! Igår blev jag bortbjuden på lunch och idag kom Debbsan hit med lunch! Svampsoppa toppad med knaperstekt bacon, vitlökskrutonger och smarrigt segt surdegsbröd minnsann. Guide Michelinfeeling på vårt trädäck I tell you!

 

Så. Någon mer som vill komma...? 

 

*= vätskeväska man har när man långlångdistansar