Trots att jag höll igång så himla lite den här graviditeten jämfört med den första, och trots att jag brydde mig så lite om kosten så upplever jag att jag återhämtat mig betydligt fortarade den här gången. Redan på BB upplevde jag kontakt med bäckenbotten och down under, framfallskänslan jag hade förra gången ger sig icke till känna och även vikten återgår fortare till min habituala. Detta trots att jag denna gång även tränat mindre efter förlossningen än vad jag gjorde sist. Jag tar det verkligen betyligt lugnare nu (vilket kanske är anledningen till att amningen funkar till 100%!), även om jag är en rastlös själ som ju inte gillar att hänga i soffan hela dagarna direkt. Nej man sitter ju inte ihjäl sig direkt, med en ganska missnöjd bebis som helst vill bli buren eller körd i vagnen hela tiden och en treåring som ska jagas och underhållas...

 

När jag vägde in mig på förlossningen vägde jag 75 kg och på BB dagen därpå 69 kg. Efter bara ett par dagar hemmavid hade jag tappat ytterigare till 65 kg. Sedan har jag vägt mig en gång i veckan och i lugn takt sett ytterligare några hg försvinna, och nu väger jag ca 62 kg. Mellan 58-62 kg är nog idealt för mig, däremellan pendlar jag när jag är som vanligt. Jag har absolut inte bantat men jag tänker på att äta balanserat och bra grejer. Lägger till lite för amningens skull och tackar absolut inte nej till fika när det bjuds! På helgen blir det gärna grillmiddagar och hämtmat, fika och en skål glass eller popcorn till filmen kanske. Så ja, jag känner att jag liksom "hittat hem", lever som jag vill och kroppen kommer liksom tillbaka ändå. Jag kan ha alla mina kläder, även om vissa grejer kanske inte sitter precis om de gjorde förut. 

 

Sedan veckan efter förlossningen har jag tappat sju cm runt midjan, fem runt stussen, ett par cm runt låren och lite mer runt överarmarna. Det är sjukt skönt att ha kroppen tillbaka! Nu är det bara en jäkla massa styrka som saknas och springflås såklart! Jag har en PLAN!

Jag baserar just nu min come back-träning på Lofsans filosofier i boken "Lofsans mammaträning". Som vanligt kan jag ju dock inte hålla mig helt till hennes upplägg, jag vill ju göra på mitt sätt också. Det vill säga skynda långsamt, men inte så jättelångsamt som man gör i den där boken haha. Dessutom har jag lite andra influenser, så nån slags variation blir det. 

 

 

Skrev ju tidigare att jag i samband med Snorpans förmiddagsnap försöker träna nåt och grundidén just nu är varannan dag cardio och varannan dag styrka. Mål 1 (av 3) är att bygga upp en stark och tålig bäckenbotten samt core, jobba med flåset...och gärna börja lyfta upp rumpan ett snäpp eller två.

 

• Cardion innebär just nu power walk (PW) och jag går ca 7 km, en kuperad runda vilket är bra för såväl pumpen som rumpen. Kommer hålla mig till PWs ett par månader till, men hoppas göra den lite längre samt till skogs. Längtar så mycket efter gröna milen i Vilsta!! Faktum är att hjärnan gärna vill försätta kroppen i löpsteg redan nu. Är dock säker på att bäckenbotten skulle ha en och annan invändning mot det haha.

• Styrkan plockar jag denna månad 1 (maj månad, Snorpans andra levnadsmånad) direkt från ovan nämnda bok. Dock kör jag tre pass i veckan isätllet för två. Fokus ligger på kroppens baksida, det är den del benböj och övningar för ryggen. Det är lagom jobbigt just nu, bra komma-igång liksom. Varm blir man!

• Bäckenbotten och core tränar jag även med hjälp av appen MammaMage. Jag tar det lugnt, siktar på två pass om dagen. Ibland blir det tre, helgen som gick blev det inget. Jag är på nivå 5 av 7 nu och tanken var att när jag tränat mig igenom appen börja på mammaCore på Friskis & Svettis. Oklart dock om Snorpan är redo för det om redan en vecka...jag kan nog tycka att hon kanske är lite för liten och klen än för att ligga på golvet bland massa andra, antagligen mestadels, större bebbar. Så kanske plockar jag ihop ett enkelt corepass jag kan göra själv hemma ett tag istället. 

Lillsnorpan har hunnit fylla en hel månad och vi har, såklart, inga rutiner ännu. Ändå följer dagarna ett visst mönster, vi har ju en storebror att tänka på också. Vid kl 8 kliver jag upp (pappan väsentligen tidigare då han gärna klämmer in ett gympass innan han börjar knega kl 7 också), då har vi varit vakna ganska frekvent sedan typ kl 6 jag och lillan. Ibland har brorsan kommit och krypit ner med oss under natten eller morgontimmarna, ibland väcker jag honom. Kokar gröt till mig (med blåbär och proteinpulver med blåbärssmak - yummie och man står sig läääänge!) och mixar smoothie och brer macka till brorsan. Favvomornarna är de då när Snorpan (lillans smeknamn) sover vidare och vi får lite tid bara jag och brorsan, annars ligger hon ofta i gymmet på govlet brevid köksbordet och...ja, tränar på vad nu en enmånaders ska lära sig. Oftast checkar vi in på föris några minuter efter kl 9 och såväl morgonfix som lämningar går väldigt bra just nu - inget bråk och inga tårar från storbarnet. Snorpan gillar just nu INTE sin bilstol och att åka bil, det blir ett himla liv, men de senaste dagarna har det faktiskt varit något bättre och hon har till&med somnat däri nångång. Vi åker hem, jag brygger kaffe och fixar ett par äggmackor och tar in tidningen (ibland hinner jag även bläddra igenom den hehe). När hon somnar (allt mellan kl 10 och 1130, eller som idag faktiskt på föris då vi lämnade) tar jag en längre promenad eller kör ett pass hemmastyrka. Hur hon somnar är lite olika, ibland lugnt i vagnen, ibland  ammandes varpå jag lägger henne i vagnen och hon sover vidare. Hon är skeptisk till nappen tyvärr, precis som brorsan var, men ibland sitter den som ett smäck. Hoppas hon kommer ta den snart, blir lättare för såväl mig som pappan då!

 

Efter prommisen, eller före beroende på när hon somnar, kör vi amningrejs i soffan. Jag kollar på play (just nu "Född 2010" på SVT - så himla mysigt och intressant!), bloggar och sippar kaffe och massa vatten - oj vad vatten det går åt när man ammar! Dagen går, vi ammar mycket, jag försöker kanske ta en dusch och äter lunch med eller utan bebis vid bröstet, går och handlar. Hon småsomnar lite grann, men det är ingen ordning på dessa nap ännu. Kl 14 hämtar vi brorsan och åker hem och fixar mellis. Försöker leka med honom lite, eller sätter på en film så han får vila om det behövs. Snorpan sover ett längre nap nån gång på eftermiddagen igen, det har hittills varit hennes längsta sovomgång på dagarna. Pappan kommer hem och leker med brorsan medan jag fixar middag. Sen blir det kanske bad, lite kvällsteve varpå en av oss lägger brorsan vid kl 1930 och den andra gör sitt yttersta för att underhålla lillan som tyvärr brukar ha oroliga kvällar. Det har varit en hel del skrik och panik vad vi än gjort den senaste veckan, tur att brorsan kan somna ändå (ibland har han sina hörselkåpor på sig - underbart!). Mellan skriken ammar vi, ammar, ammar och a m m a r. Jag försöker ta en dusch och se nåt på teve, lägger mig vid kl 22 och läser medan Snorpan ammar sig till sömns jämte mig i sängen. Pappan ger en slurk ersättning innan läggdags - toppen tycker jag!! Så glad att hon tar flaska och kul för pappan att få ge lite också. Nätterna då, den ständigt återkommande frågan från omgivningen haha. Nätterna är BRA!! Det verkar som att hon står sig ett bra tag på ersättningen faktiskt, hon sover mellan tre och fem timmar till att börja med sen vaknar hon ungefär varannan timme och snuttar lite och somnar om superfort. Jag somnar också på en gång och har oftast ingen aning om hur många gågner vi varit vakna under natten, men från kl 6 är hon vaken lite mera. Så länge jag somnar före kl 23 brukar jag vara hyfsat pigg om dagarna, men när jag slarvar och är uppe längre, vilket ju kan vara mysigt med ett glas vin på helgerna till exempel, eller om vi har gäster vilket vi ofta har haft, är jag supertrött och har mycket mindre tålamod och lust. Inte bra!

 

Lillan är himla lik sin bror när han var såhär liten, både i utseende och beteende. Skeptisk till napp, vagn, bil, älskar tutten. Men ja, så är det väl de små generellt. Hon är ju så himla lite ännu! Jag tycker det går bra mestadels, nån gång har det kört ihop sig då hon varit gapig och brorsan trotsig och då blir det...jobbigt, MINST sagt. Men nej, ännu ingen tvåbarnschock. Lägger ribban himla lågt också, har inga större förväntnignar för min egen skull utan gör allt så enkelt som möjligt för familjen bara. Det blir lättare att planera sen när hon fått sina rutiner. Hoppas jag.

 

Återkommer inom en förhoppningsvis snar framtid med en uppdejt om min träning, kosten och kroppens...utveckling! Och ja, den där förlossningen var det ju också ja.