40 veckor träning...och annat

Ja, så har vi då inträtt "magiska" vecka 40. Kan vara noll dagar till utploppning...men kan även vara 20 dagar. Känns lika skumt how ever. Tänkte att det kunde vara dags iallafall, att se över hur det har stått till med kropp och knopp de senaste 40 veckorna. Jäkligt långt inlägg, men alltid roar det någon. Kanske?
 
Vecka 0-16
Eftersom vi har gjort IVF (går inte in på hur det går till, läs gärna mer här!) så visste jag himla tidigt att jag var på tjocken. Typ åtta dagar efter att man pluttat tillbaka ägget, faktiskt. Trots att strecket på stickan då var så oerhört svagt att det nästan krävdes både förstoringsglas, linser och glasögon för att upptäcka det så har jag inte varit orolig sedan dess. Visste på en gång att det skulle gå bra och fick påminna mig om att liksom "inte ropa hej". Sa till min älskade att "Vi kanske inte borde vara så här glada, än..."."Men om vi inte ska vara glada nu - när ska vi då vara glada?" frågade han. Och det kan man ju undra, vad som helst kan ju gå åt skogen precis när som helst egentligen, så är allt bara bra nu är det bäst att vara jäkligt glad nu. Så ja, sedan dess har vi mest bara varit jäkligt glada, faktiskt. Och att träning skulle innebära något negatvit för mig eller bäbisen - näe, nåt sånt har jag inte oroat mig för en sekund.
 
Jag hade den stora turen att aldrig må illa och inte blev jag nämnvärt trött heller. Dock hade jag en hel del besvär med magont i begynnelsen, nåt som inte är minsta konstigt om man blivit så välpreparerad med hormoninjektioner som jag blev. Fortplantningsapparaturen går bananas kan man säga, det är den enkla versionen. "Inget farligt alls, men kan hålla i sig fram till vecka 16 ungefär" sa doktorn. "Lev som vanligt". Och det försökte jag verkligen göra också och ambitionen var att springa på precis så som jag "alltid" gjort (fast undvika de saftigaste intervallerna och de längsta långdistansarna såklart - nu skulle jag ju inte bli snabbare och fitare utan istället slow och härligt tjock!), men riktigt så blev det inte. Det var inte bekvämt. Så det blev mer PWs och spinning istället. Men jag lufsade på löpbandet på gymmet en del också, trots att det inte var skitskönt direkt. Varvade gång och jogg. Nämnvärt för övrigt är väl att jag upplevde att jag liksom "tappade flåset" väldigt tidigt - långt innan man kunde se några fysiska förändringar på kroppen. Jag kunde (och kan såklart fortfarande...) bli flåsig bara av att ta trappan till övervåningen. Dock kom systemet igång bara jag var ordenligt uppvärmd, så träna kunde jag ju.
 
På gymmet körde jag som vanligt, typ tre pass i veckan. Lade inte på någon tyngd men höll i den jag hade kört med tidigare och kände mig stark. Körde både fria vikter, maskiner och mot kroppen. Det enda jag slutade med på en gång var utfall, detta då jag lyckats läsa någonstans att det kanske inte var jättebra för...vad det nu var, men mest faktiskt för att jag tycker att det är jäkligt tråkigt och jobbigt, hehe. Nu är jag dock astaggad att ge mig på det igen, för rumpan har minnsann (förutom att den blivit snäppet större...) ramlat ner något hack och det tänker jag råda bot på! Fy tusan vad jag ser fram emot utfall och squats nu!! Situps/crunches gjorde jag under hela första trimestern och hade förmodligen kunnat göra det hela andra också. Det tog lång tid innan mina magmuskler separerades.
 
Det finns många tips och trix på hur man ska träna när man är gravid, såväl böcker som proffsbloggar och, allra mest, från kreti och pleti som typ aldrig tränar... Själv har jag förlitat mig helt upplevelsen av dagsformen och mitt sunda förnuft. Ja, förutom det där utfallstipset då ;-). 
 
Vecka 16-32
Här åkte vi på en tvåveckorssemester som, trots att det var den absolut lugnaste och mest händelsefattiga resa vi någonsin gjort, var en av de allra bästa! Två veckors lyx bara vi, så jäkla vackert och härligt och SÅ mycket tid att prata om oss och framtiden. Jag ler och blir varm i hela kroppen av tanken på dessa veckor och vill bara göra om allt... Hoppas verkligen att vi kan åka tillbaka innan våren, då i utökad styrka ;-).
 
Här försvann iallafall magontet helt, precis så som doktorn hade förutspått. Jag tränade på hotellgymmet alla dagar utom en (då vi bodde hos vänner en natt...) och det var SÅ skönt att starta de för övrigt jäkligt lata dagarna på det sättet. Det var löpbandsjogg och styrka 13 dagar av 14 alltså. När magontet försvann fick jag till lite distanser igen och kom upp i mot 50 km/vecka. Innan var det 30-40 km (och innan jag blev gravid alltså uppemot 70 km löpning, man ska komma ihåg det när man jämför!).
 
När vi kom till SveaRike hem hade jag nästäppa och trodde först att det berodde på en liten sedvanlig post-air-condition-förkylning...men jag är fortfarande i skrivande stund täppt! Det har varit min "jobbigaste" gravidgrej faktiskt, tillsammans med magonten i början och den då också jäkligt tröga tarmen. Förutom att jag hade blivit täppt hade jag också blivit lite tjock, minnsann, men är lite komiskt att tänka tillbaka på hur jag resonerade innan resan "Åh - nu kan vi ta fina gravidbilder på mig på stranden och i solnedgången och...." ja, så såg jag ut såhär:
 
Vecka 17 @ Khao Lak, gravidkula not so much
 
Det började synas så smått under den här tiden (även om vissa på jobbet inte såg det förrän i vecka 30, haha). I vecka 21 kände jag med säkerhet de första små kickarna i mig...ljuvliga känsla! Jag fick ett put tidigt, men den riktiga gravidmagen lät sig väntas på och det gjorde mig verkligen inte nåt, för jag visste att jag skulle få smaka på den med besked ändå, så småning om.
 
Förresten ska jag väl nämna också igen, att jag tappat så galet mycket hår under den här tiden! Utan överdrift halva kalufsen. Nu har jag dock slutat tappa och jag hoppas amningen är snäll mot mina hårsäckar sen, annars kommer jag nog bli lite ledsen faktiskt.
 
Jag fortsatte så som tidigare med joggar, gym och corepass. I vecka 24 sprang jag för sista gången milen utomhus, men fortsatte lufsa på bandet ett gäng gånger i veckan och joggade faktiskt en 6-kilometare i det kuperade spåret i vecka 30 också - bara för att kroppen tillät det just då. Till och med uppför joggade jag! Helt avvikande dagsform just den dagen. Våren kom och jag ville gärna promenera i skogen så jag köpte stavar för att liksom maximera effekten av mina power walks. I början var det lite skämmigt att gå med stavar faktiskt, men man liksom vänjer sig. Jag kan varmt rekommendera stavgång, och allra helst i kuperad terräng!! Fast inte lika mycket som jag rekommenderar löpning såklart, men cardiomässigt är det typ second best om man vill syssla med någon utomhusaktivitet, och för gravida är det toppen (och har man inte sprungit innan preggo ska man såklart inte börja med det då...men greppa stavarna bör man nog göra!)! Att staka milen i skogen har varit min själsliga räddning den här våren!
 
 
 
Vecka 32-38
Då mitt jobb inte är kompatibelt med att vara höggravid fick jag ju ganska så förväntat graviditetspenning beviljad på heltid från vecka 32. Det känns såväl nödvändigt som skitlyxigt!! Fatta att jag har varit ledig i åtta veckor nu - bara kunnat göra vad jag vill! Inget jobb, ingen unge att ta hand om, en ljuvlig och helt fantastisk sommar! Alla borde få prova på det här lyxlivet någon gång. Det är såklart också en väldigt viktig aspekt att ha med om man är typen som jämför - jag kunde träna ett 120-minuters kombipass med spinning och styrka (om än inte så hårt som pre preggo, givetvis!!) i vecka 36 och sen gå hem och vila resten av dagen...måste man jobba och/eller ta hand om familj så behöver man så klart prioritera annat med sin ork.
 
I vecka 35 joggade (lufsade) jag iallafall för sista gången på bandet. Sedan dess har det varit PWs/prommisar (skillnaden dessa är alltså såklart tempot - hur pass flåsig jag blir) och lite spinning. Distansmässigt har jag gått sammanlagt drygt 40 km/vecka tillochmed vecka 38 och jag är så jäkla nöjd och glad för det. Är helt säker på att det, förutom att ha gjort min graviditet enklare, även kommer göra nytta fortsättningsvis. Att senor, muskler och ligament kommer vara starkare i framtiden av detta.
 
Gymmässigt var ambitionen var att fortsätta ett par gånger i veckan, med många reps (12-15) och rätt så lätta vikter. Köra igenom alla muskelgrupper med fria vikter och maskiner och även fixa lite core. Dock blev det inte riktigt så då vi var bortresta en del under den här tiden, men några pass fick jag såklart till och det var inte minsta svårt att anpassa (= lätta på...) vikterna! Här på slutet har jag varit så himla mycket klenare än vanligt, särskilt i armarna!!
 
På spinningpassen på mitt gym använder man pulskklocka på alla pass som är längre än en halvtimme, men jag valde att ta med min egen pulsklocka även på de korta passen. Ville inte ligga på mer än 70-75 % av maxpuls vilket alltså för mig skulle motsvara 140-150 s/m, och det är inte så enkelt att uppskatta pulsen när man är gravid har jag märkt. Den sticker lätt iväg! I vecka 37 körde jag sista spinningpasset och det var helt problemfritt - jag kunde stå och trampa precis som alla andra. I kombination med detta körde jag även sista styrkepasset. Ujuj så svag jag var ;-).
 
Vecka 38-40 +
Min  plan var hela tiden att träna så som orken medgav och successivt trappa ner och jag hoppades kunna köra på hyfsat ända till 38 fulla veckor. Jag är så enormt tacksam över att jag fick göra det också!! För mig är träning så oerhört viktigt. Rekreerande, uppiggande, skönt, glädjande! Jag blir en SÅ mycket mer glad och harmonisk person om jag får hålla igång. 
 
Igår. Vecka 40 (39 +0) och innan en dryg timmes prommis.
 
Från vecka 38 var planen att trappa ner och liksom formtoppa lite (spara mig inför förlossningen..) och det är alltså precis vad jag håller på med just nu. Man vet ju aldrig om det är noll eller tre veckor kvar typ, men jag vilar mycket, rör på mig varje dag i form av prommisar (eller förresten inte så mycket mer än typ 20 simtag när det varit som varmast...), tränar avslappning och andning varje kväll och äter bra grejer (vilket innefattar fikabröd säkert sex dagar i veckan, hehe) i lagom mängd. Försöker peppa mig själv inför förlossningen, men känner mig ändå ganska så oförberedd, liksom. Men rätt så cool ändå. Jag vet att jag är stark och uthållig såväl psykiskt som fysiskt - men man vet så lite ändå om vad som väntar. Jag har ju aldrig ens haft ont någon gång? Det blir som det blir.
 
Det är så galet jäkla skitspännande just nu så ni fattar inte! Eller jo, det kanske ni gör. Det är så overkligt också fortfarande, att jag har en bäbis i magen som snart ska komma ut till oss och som vi ska ta hand om! Jösses ja. Any day now...
 
Och gällande träningen, vilken jag såklart saknar just nu även om mitt fysiska tillstånd inte gör det så svårt att avstå, håller jag redan på att planera min come back, hehe. Återkommer med den planen om inte allt för många veckor!!!

  
Skrivet av: Debbsan

Du har ju tränat mer än mig i 40 v känns det som!! Men tack vare inspiration från dig är jag mer fit än nånsin! (Eller jag kanske inte just idag efter allt fika i går) Tack för all inspiration o pepp min fina, fina vän!! Marathon 2014 here we come!!

Svar: Hahaha nääääe, den här veckan har jag ju bara tagit tre prommisar (hittills...). Du är iallafall min inspo deluxe nu - fit OCH mama! Och ooooja - vad jag längtar till maraton!!!
Pregg&Fit

,
Skrivet av: Dagmar

Älskar dig gumman Det är så härligt att läsa dina inlägg Ha det bra tills det blir dags. Puss o Kram

Svar: Detsamma fina fina du!!! Om det drar ut på tiden kanske du/ni kan komma över på en fika i nästa vecka? JättebamseKRAM!
Pregg&Fit

,
Skrivet av: Lillsyrran (moster!!)

Åh jag längtar också sååååå himla mycket!!! Ska bli så mysigt och är så glad att jag bor så nära nu ska du veta!! :) <3

Svar: Och jag är så glad att DU bor så nära! Lovar att du ska bli den första att få träffa (med veto för den där dophelgen, men jag ska klämma ur mig innan!!)!!!
Pregg&Fit

,



Ditt namn:
Kom ihåg mig?

Din mejladress: (visas ej)

Adressen till din blogg:

Dina ord: