Nysprungen, nyduschad och nylunchad och allt i lugn och ro! Fin känsla. Blev en mil runt stan igen och på exakt samma tid (1 timme & 4 minuter) som sist dessutom. Armhävningar på det, sammanlagt 30 stycken idag och på tå givetvis. Rätt kul att följa den där appen, det är fantastiskt vilka snabba framsteg man faktiskt gör bara man är ihärdig! Idag var det dessutom två minuters vila mellan seten vilket gav eoner av tid för stretch. När jag liksom sitter skräddare fast med fotsulorna mot varandra och böjer fram huvudet för att stretcha ryggens övre delar gör det så ont att jag får typ vaguspåslag och blir kallsvettig och svimfärdig! Den där nattliga ligg-amningen (eller snuttningen snarare - han tar fortfarande inte napp!) alltså, stört obra för ryggen. Skärpning med såväl liggläge som stretch fortsättningsvis!

 

• Jag börjar med mer strukturerad maratonträning från och med nästa vecka. Kvalitet kommer in! Kommer förlja ett program för ändamålet så gott det går. Kanske inte fullt lika slaviskt som jag gjort tidigare alltså då jag ju har en rätt så omständig och oberäknelig liten chef nu för tiden.
• Jag slutar blogga här... Sista inlägget bir vår bli-med-barn-(IVF)-resa. Kan ej svara på när det kommer men inte innan månadsskiftet iallafall. Har minmalt med tid för skriveri i helgen. Nästa vecka borde det komma!
• ...men fortsätter (såklart) på annan adress... Är man bloggoholic så är man och det är ett beroende jag INTE kommer terapia bort på nåt vis.
• ...och alla som läser här får såklart följa med!! Men jag kommer inte länka dit härifrån, så ni får använda kontaktfunktionen i vänsta spalten på bloggen startsida för att vackert be om adressen.
• Jag bloggar jäkligt sparsamt hela december. Faktiskt har de här sociala medierna och smartphonetelefontillgången gått lite över styr här hemma, känns det som. Eller, det känns egentligen inte som det, men det måste ju helt logiskt vara så att det tar en massa tid?! Tänker prioritera mys i allmänhet och bäbismys i synnerlighet istället nu, men nåt inlägg blir det förstås när jag kommer på nåt livsnödvändigt att outa vilket jag ju faktiskt gör då och då. Ju. I den andra bloggen dådå. Och där finns förresten hur mycket gammal läsning som helst ifall man inte har nåt bättre för sig.

Fredag och bara ett par dagar kvar av november. December, a.k.a mysmånadernas gigant, är på intågande och idag ska jag få ner kartongerna med  ljus och lyktor från vinden! Det blir som vanligt en ganska så sparsmakad pyntning här hemma. Hade tänkt byta gardinerna i vardagsrummet till röda, men de verkar ha slutat med "min sort" på ikea och då är jag helt enkelt för bekväm för att orka. Ingen julgran heller - förstår mig inte riktigt på att ha ett träd inomhus och hänga massa tingeltangel i, men antar att vi kommer vilja ha ett nästa jul iallafall när Räkan är lite större. En adventsgran utomhus ska jag ha iallafall, det är tredje året jag säger det nu så vi får se om vi får till det i år. Tredje gången gillt liksom? Lite juliga blommor ska jag handla iallafall.

 

Planerna för helgen är lussebak, adventsmys och födelsedagskalas. Långdistans också förstås! Nu ska jag plocka ur den lille ur hoppgungan (ny grej som han är väldigt road av men inte får sitta i särskilt långa sunder - han är ju så liten ännu!) och mata i honom ordentligt innan take off för en vagnjogg runt stan. Som vanligt fredagsfys före fredagsmys.

 

Myset kommer förresten bestå av eftermiddagschill (kanske kan jag få till pepparkaksgranola?) följt av middag med sis och hennes A här i afton. Känns som en himla skön plan!! Förresten tänkte jag outa min decembertränings(och bloggnings...)plan också men nu verkar min tid vara över för denna gång enligt herren i hoppgungan...kanske återkommer i eftermiddag? So long!!

Ja ni hör ju. DödsdödsDÖDSgott!

 

 

Om man vill pimpa ytterligare toppar man förstås med en klick vispad grädde och lite kanel, kanske några minimashmallows, ett litet plums honung och/eller en nypa vaniljpulver. Men för mig duger den där enkelheten gott. 

 

Yummie, som vi säger.

 

Benböj, utfall och armhävningar och det var egentligen bara till förstnämnda jag använde mig av gymutrustningen, och detta såklart genom att axla en skivstång. Om jag inte har känningar åt rumpan i morgon heter jag Kalle Bellman.

 

Finnes två styckna skivstänger i utomhusgymmet på (nu gissar jag lite men typ) 15 respektive 30 kilo och enbart med hjälp av dessa kommer jag kunna snygga till såväl ben som axlar, rygg och armar! Jippie! Ett liggunderlag i vagnpackningen och jag har mig en finfin hederlig bröstbänkpress till och med. Dessutom ligger där en lagom lång och brant backe att kicka igång backintervallerna i, så himla vältajmat läge. Åh så härligt - hoppas man kommer kunna använda grejerna hela vintern lång.

 

Finns såklart även chinsstänger och dipsmakapär, två olika höga boxar att göra upphopp på, sned bänk för syrliga crunches och ringar att hänga och dingla i (samt ytterligare en grej jag inte vet vad man ska ha till...ska fota - kanske nån av er vet??!). Om jag ska kunna göra chins och dips behöver jag dock investera i ett gummiband...undrar om de pallar minusgraderna eller bara vill gå av då? Någon som har någon idé om detta?

 

ÅH VAD JAG ÄR GYMTAGGAD! Och intervall-/snabbdistanstaggad till&med... Nu känner jag verkligen igen mig själv!

Åh vad jag är glad för livet jag får leva nu! Lyckan, tacksamheten... Jag minns hur jag tänkte i somras då jag var långledig (graviditetspenning från 6 juni liksom!), höggravid och extremt välmående i världens mest tänkbart ljuvliga sommarväder; nu har jag det lyckligaste och lättaste tiden i mitt liv. Sovmornar, långa utomhusfrukostar, massa strandhäng, häng med vänner, utflykter, grillmiddagar och ljusa ljumma uppesittarkvällar. Sen kom han...

 

Som sagt var blev det springvila idag relaterat till ömma benhinnor. Alltså - jag är inte orolig över ömheten. Det är så himla typiskt mina benhinnor (och ja, väldigt många andras också) att reagera så här när man börjar utmana dem med lite mer distans. Inget skadligt alltså utan mer som...träningsvärk. Då det är väsentligen skönare att springa på hyfsat oömma benhinnor så vilar jag alltså ytterligare en dag.

 

Veckan som kommer ponerar jag den fysiska aktivitete så som följer: 

• Tre till fyra springpass. Lutar väl åt tre nu då när jag inte fick till nåt idag? Ett av dessa (helgpasset) är långdistans och enligt planen bör jag fixa 15 km nu. Sen är det bara lite lättdistas, eventuellt nåt med vagn men förhoppningsvis utan. Runt milen långa.
• Ett styrkepass med fokus ben & rumpa. Och igår när vi var på sövningsprommis hittade vi ett finfint utegym bara en kilometer från oss! Perfekt nu när jag gärna har nåt tyngre på axlarna vid benböj och utfall...återkommer givetvis angående detta.
• Ett corepass. Max en halvtimme får det ta om jag ska orka (mentalt...) få till det.
• Armhävninsutmaning. Enligt appen "100 push ups", varannan dag.
• (Sövningsprommisar. Parentes och finstilt då det ju egentligen inte räknas som träning, men då den lille chefen har lagt till vanan att bara sova riktigt riktigt bra om vi går en ordentlig sväng med vagnen dagtid så blir det ett antal kilometer att ta i beräkning. Två sövningsprommisar om dagen på vardera timmen...tur att mamin ÄLSKAR att vara ute å gå!)

 

Härliga helg!! Så mysigt att komma i adventsstämning av den runt minus femgradiga temperaturen, vinterluften och solen som gnistrar i frosten. Ingen snö där uppe dock, inte inåt landet iallafall. Längs kusten låg ett tunt, tunt täcke som är hotat till livet av vilken kortvarig plusgradsattack som helst. Räkan slog till med att riva av sitt första gapskratt ever på vägen upp, vilket jag måste säga är nåt av det allra härligaste, roligaste, vackraste och häftigaste jag varit med om!! Han har även vänt sig från mage till rygg ett par gånger för första gången. Magi i hälsingeluften?? Som om det inte vore stort nog så har han sovit bättre än vanligt också. Jag har dock vaknat enligt vår gamla rutin, haha.

 

Jag har så mycket mys i magen av allt skönt häng med älsklingarna där uppe!! Så mycket energi i kroppen av skratt och kärlek, god mat, skön vila...och några springpass såklart! På lördagen fick jag till och med skönt sällskap av min älskling - kan inte komma ihåg när vi sprang tillsammans senast?! Snacka om kvalitetstid!

 

Övriga behållningar av helgen är till exemepel väldigt ömma benhinnor varför jag springvilar idag också (spring två dagar på raken = springvila två dagar tydligen) och...

 

 

Två smarriga recept jag fixade igår!

 

 

 

Som sagt var ska jag ju INTE skryta om Räkans sovrutiner (inte för att de inte är nåt att skryta med alltså utan för att jag är rädd att han ska göra en helomvändning om jag outar dem...) men ongen sover lunch än. LegDay styrkemässigt innebär även såklart benrakning och fotfilning i duschen vilket jag lugnt och skönt hinner med och tror på tusan om jag inte hade hunnit göra min favvorätt at the moment från scratch också? Dock hade jag en låda i frysen som jag nyss avnjutit.

 

 

Relaterat till en väldigt envishet angående varannan-dagspringeriet kombinerat med en viss fotbollsmatch ikväll vilken papin såklart ska se på plats fick jag vackert mäkta med en vangjogg denna gråmulna tisdag. Helt ärligt kändes det mest tungt innan faktiskt och det var väl kanske just för att jag hade visionen om att det skulle bli jäkligt tungt som det faktiskt inte kändes så himla farligt jättejobbigt när jag väl var igång. Faktiskt. Tänkte innan att jag skulle vara himla nöjd om jag fixade svängen på typ 0630 min/km-tempo och on going struntade jag blankt i farten för att sedan efteråt konstatera att det gick alldeles precis sub det önskade tempot! Skönt!! Och så läge "vintern" är så här mild funkar det skitbra att jogga med vår Brio Go (men nästa gång ska jag nog låsa framhjulen, det är lite geggigt här och var vilket kan göra svängbara hjul lite bångstyriga har jag märkt). 

 

Ja idag fick jag äntligen till det där 12 kilometersmålet och det kändes dessutom himla enkelt! Hade lagt upp en liten strategi innan om att hålla 6 min/km-tempo, ta två kilometer i taget ifall det skulle kännas tungt och tillåta mig själv ett litet stretch- och benuppmjuksningsstopp efter sju om det kändes minsta behövligt. Solsken, blåhimmel, svag bris, en spännande ljudbok för öronen och lätta ben...nej, ingen gång kändes det ens minsta jobbigt faktiskt och jag hade antagligen enkelt kunnat fixa månadsskiftsmålet på 15 km idag. Gick ut i det där planerade 6-tempot och höll det halvvägs och kunde sedan öka lite grann. De sista två sprang jag i 5.20-tempo. Tror det får bli så här jag smyger in lite "fart" inledningsvis. Så JÄKLA skön feeling idag! Men skynda långsamt var det ja...är som sagt var livrädd att  dra på mig nåt ontont i knän eller annorstädes. 

 

Helgen har varit toppen med mycket familjetid och skönt häng med vänner. Igår kom vi inte i säng förrän vid kl 3 men oj så värt efter en massa skratt och skönt snack! Även om jag kanske behöver lite mer sömn än jag får för tillfället så är det ju så himla energigivande med de där jätteroliga kvällarna (och nätterna...) också!! Återstår nu fikadate, hockeymatch (papin ska spela för första gången på läääänge (bara för kul liksom) och Räkan är jättehockeyintresserad - vi måste bara få tag i några sånna där hörselskyddskåpor...) och sen skönt mys framför teven med sedvanlig tacomiddag, Solsidan och Bron. Jag älskar söndagar lika mycket som fredagar och  måndagar! Och nya säsongen av Bron...det blir ju bara bättre och bättre!!

 

Summerar förresten hela 40 km spring i benen denna vecka! Även om samtliga pass varit himla lugna och känts skitbraiga så kommer jag ta det en smula lugnare veckan som kommer för att låta leder, ligament och senor stärka upp sig. Återkommer med planen! Tänker även lägga om styrkan en smula, mest för kul...

 

 

Och sen har det blitt lite halka minnsann - upptäckte jag också igår! Dags att byta däck (fyrhjulsdrift och dubbdäck - ÄLSKART!) och skifta gummistövlar mot kängor/uggs minnsann, med gummistövlar på isfläckar kan det gå illa och igår var det nära ögat... Lyx på nåt vis att det är den 15 november och man fortfarande inte har bytt dojor. Vintern låter sig väntas på och det gör ingenting. Men till första advent vill jag ha snö och tio minus, thank you very much.

 

Två till antalet är förresten också mängden springpass jag presterat sen sist. 10 km i onsdags tillsammans med Ida, vi pratade och pratade och p r a t a d e och det gick ändå hur fint som helst att springa och jag hade kunnat köra en bra bit till! Älska känslan! Tempot var därefter förvisso (tog en timme), och jag får påminna mig gång på gång om att tempo inte är väsentligt just nu. Grundträning, distans, uppbyggnad!! Idag ett lite kortare pass på 8 km med efterföljande corestyrka. Fredagsfys före fredagsmys, you knowe!

 

Och apropå 15 november...inlägget om vår bli-gravid-resa är inte klart ännu, jag har inte skrivit en bokstav sedan sist (eh?). Men det kommer, så småningom. Dock säkert inte förrän nästa vecka för helgen är rätt fullsmockad med trevligheter faktiskt. Typ midddag och fotboll med vänner här ikväll, familjemys och middag hos vänner i morgon kväll, en hel del träning, lite hockey och mer familjemys.

 

Idag vaknade vi inte förrän halv tio! Eller egentligen var det  någon liten herrre som ville upp ett par timmar tidigare men jag lyckades söva om honom, hehe. Även om halv tio är nästan är lite för länge att sova till verkar detta dock vara en bra dag att sova bort delar av. Gråblaskigt väder och inget direkt upphetsande i kalendern. Efter sövningsprommisen blev det lite styrka (ja, jag erkänner - jag fuskade med måndagsbenpasset igår!) och smarriga rester bestående av citronlax, fullkornsbulgur och smögensås med broccoli och morötter. MUMS! Snart ska jag koka ihop en mustig (och stor sats!) köttförssås till i afton. Ja, sedan viktväkteriet började äter jag bättre än på länge. Vilket ju också var tanken med det hela. Och hektona rinner av mig så smått ändå, ja.

 

Förresten har jag fått hem en sån där hajpad fönstertvättare (tack mor & far!!!!) från Kärcher som jag kanske hinner prova?! Putsa fönstren i november verkar flokigt men det är ju ändå plusgrader. Och för första gången i mitt liv är jag sugen på det, bäst att passa på då.

 

Ja det var min tisdag det, himla intressant.

 

Men den där bli-med-barn-berättelsen kanske är mer intressant för någon? Hade tänkt publicera den på en viss årsdag (tror det är den 16de men måste kika upp i förra årets kalender...) men vi får se om jag hinner klart. Himla lång är den i detta nu, redan! Men den är också väldigt ocensurerad för tillfället, därav några tårar alltså...vi får se hur djupt av mig själv jag orkar blotta sen. Nåt blir det iallafall.

 

Mycket möjligt att mamin har fått hybris såväl kropps-, bebisrutin- och tidsmässigt, men plötsligt hade skallen knåpat ihop en (väldigt extremt preliminär) träningsplan för veckan faktiskt. Så som jag alltid gjorde förut, prepreggo. Eller ja, som preggo också ju. Men hittills har jag iallafall inte vågat mig på den postbebbe. Nåt sånt här visionerar jag dock nu:

 

Måndag - Lättdistans och styrka. Check! på förstnämnda med en 10 kilometersjogg runt stan i härligt kall temperatur och torr, skön luft. Min andra mil post partum och den kändes faktiskt inte fullt lika simpel som den första. Eller jo, efter 5 km lossnade det faktiskt. Benböj, utfall och ett par coreövningar återstår.

Tisdag - Promenad/Vila. Nä, den timmeslånga sövningspromenaden räknas ju inte som träning längre...så vila då.

Onsdag - Lättdistans. En mil igen, med sällskap av min bästa springkompis och maratonkompanjon Ida! Äntligen. Hon lär få dra ner på tempot ordentligt om hon vill ha svar på eventuella frågor eller påståenden, hehe.

Torsdag - Styrka. Hemmavid (i samband med sövningspromenaden som inte är nån träning). Blir core och rygg.

Fredag - Lättdistans. Typ en sisådär 8 km jogg. MED vagn. Upplevelsemässigt således typ en halvmara ;-).

Lördag - Vila.

Söndag - "Långdistans". Nytt försök på att tillryggalägga 12 km!! Ett par core:iga styrkeövningar på det.

 

Får se om en vecka hur jag fick till det! För övrigt är jag småsugen på en armhävningsutmaning...det är min största svaghet just nu tillika min bästa funktionella träning. Armhävningsutmanings-kick off nästa vecka kanske...? Undrar hur den ska se ut?

 

...och I can´t wait for en springtur idag!! Kroppen är utsövd (jamen typ...), kaffet i omlopp, bebben kurerad från såväl munblåsor som vaccinationsbiverkningar, halsen oöm. Och på bara de få sekunder det tog för mig att hämta in tidningen hann jag bygga upp en rejäl springabstinens!! Frosten som gnistrar i gräs och buskar, solen som lyser från klar ljusblå himmel, lugnet i luften...tror till och med det kan bli lite stämningsfull ryk ur munnen på turen kalla måndagen till ära!

 

Måndag förresten, igen ja. Jag gillart massor! Till påtåren öppnar jag kalendern och ser över veckans trevliga dater, kompletterar handla-hem-listan lite och bara njuter av att just idag har vi inget alls planerat. Mer än besök av mostern samt en springtur då. Lovely!!

Hej på fars dag! Det blidde ingen "långdistans" för mig denna gråmulna söndag. Lite extra trött i kroppen, lite fortsatt skrovligt i halsen...men det är nog egentigen tidsfaktorn som är det mest avgörande. Efter två lite jobbigare nätter då den lille filuren vaknat ofta bjöd han idag minnsann på den kanske bästa natten hittills följt av rejäl sovmorgon. Med andra ord - min lilla levande tuttgalna väckarklocka larmade inte i tid. Lika glad för det är jag för nu har jag fått sovmorgon två mornar i rad (till kl 0930 - tjoho!) och halsen får en chans att kurera sig också. Om den nu är småsjuk, jag är ytterst osäker faktiskt då jag känner mig så frisk i övrigt.

 

Alltså blev det bara två springpass denna vecka och kanske kontrar jag med fyra pass veckan som kommer? Det kan man ju göra även om man bara springer varannan dag ju! Idag fick jag förresten en inbjudan till en lockande gruppspringdate i morgon eftermiddag, men jag är inte säker på att jag är redo för det än. Vill nog springa lite mer själv först. Mitt tempo är redan lågt och ska jag prata samtidigt också vet jag inte riktigt vad som händer.

 

Nu ska vi iväg till svärisarna för söndagsdinering och skönt häng!! Mysigt. Nya tag och ny vecka i morgon!

 

Åh - det är FREDAG igen! Så härligt ju!! Vi har haft en hyfsad natt trots rejäl febertopp hos lillen igår (efter vaccinationen you knowe) och efter mysig morgon med långfrukost med tidningen och bäbisbad blev det en uppiggande promenad, tyvärr i frånvaro av det av SMHI utlovade solskenet. Och den var ju rakt inte uppiggande för den lite mindre av oss två, vilket förstås var tanken med det hela. Det är ju därför jag kallar det sövningspromenad och han sover nu så gott på fårskinnet ute i vagnen!

 

Hur som, det var jättelänge sedan jag lyssnade på nån podd på prommisen/löpturen nu, gjorde det ju jämt förut och så fort jag hör eller läser nåt om "Hannah & Amanda" så tänker jag på solsken, värme och en härligt gravid kropp på svettig promenad! Nu funkar emellertid inte mitt spotify då jag fått ett nytt kontokort (tecken på att du är 30+ = du "orkar" inte ändra kontoinställningarna på telefonen...) och därmed inte betalar (körkortet är förresten borta insåg jag nu!! Jag som har ett paket att hämta på posten med beautylyx!) så idag öppnade jag poddappen för första gången på länge och HIMLAR vad mycket intressanta intervjuer det finns nu på Värvet! Winnerbäck bland andra!! Ni som inte upptäckt poddar i allmänhet och Värvet i synnerlighet - check it out!! 

 

Fredag alltså och en härlig helg med familjemysfokus stundar. På agendan idag hittar vi löptur när killen kommer hem från jobbet (skönt att slippa vagen ju!) och en smarrig middag med en rejäl bit entrecote och ett glas rött. I morgon en utflykt till Erikslund i Västerås (inte supermys med Ikea på en lördag tycker jag men en av golvlamporna gick av (!!) härom dagen och det passar sig inte att vara kort om lampor i november) och lite mer hemmamys. På söndag "långdistans" (citationstecken då den liksom är max 12 km "lång") och firande av fadern i huset! Och några fler pappor, kanske.

 

Helt enligt planen blev det vila igår då jag ju sprang i förrgår. Kommer fortsätta så ett tag framöver, att inte springa två dagar på raken. Det ger ovana, eventuellt lite uppluckrade leder (med mera) tid för extra återhämtning och ger mig chansen att känna efter så att jag inte förtar mig. Prommisar blir det ju ändå då Räkan sover så extremt bra när vagnen gungar på, men det räknas inte riktigt som träning nowadays utan mer som återhämtning, rekreation, luftventilation och skallrensning.

 

Idag blir det dock heller varken spring eller prommis faktiskt. Har haft vänner här på förmiddagskaffe och lunch (kålpudding med potatis, brunsås & lingon! Mums vilken (supernyttig!!!) höstfavorit!) och sen var det dags för lillen att erhålla sin första vaccination minnsann, vilket såklart gick hur fint som helst. Vi räds knappast nålar i det här huset ;-)! Men eftersom jag inte vet hur han kommer reagera på sprutorna tänker jag hur som helst hålla mig vid hans sida med tuttarna till förfogande och har erbjudit killen min torsdagsträningstid istället ;-). Känns extra bra då jag känner mig lite trött i kroppen och skrovlig i halsen (vilket väl knappast kan bero på att jag var på tjejmiddag ute på lokal igår?? Ett glas vin och hemma före 2130 liksom...och ja, det innebär att jag snodde killens träningstid då, hehe).

 

Nu ska vi bara mysa på, laga kycklig i lergryta, tända ljus och en brasa och njuta novembermörkret. Men okej - om lillen somnar i tid smäller jag nog av ett styrkepass på vardagsrumsgolvet trots allt! Och i morgon - då blir det vagnjogg igen!!

 

Efter en lugn dag innehållandes först lite häng på sjukhuset (där vi förutom den där efterkontrollen även besökte min nuvarande och förra arbetsplats och jag faktiskt blev lite småsugen på att småjobba lite lite grann...) följt av mest bara hemmamys stod jag ombytt och redo i hallen när killen kom hem från jobbet, till tänderna taggad för lite härligt kvällsspringeri! Uj så skönt att få skutta iväg i det fuktiga mörkret! Luften frisk och kall, vinden knapp, benen pigga och sinnet lätt! 8 km var planen och jag lufsade iväg mot stan och tog en tur längs med ån. Så fint där ute i höstmörkret. Så skönt vara ensam med mina tankar en stund...och tankarna, ja de var väl mest hemma med de där två älskade killarna faktiskt. Springkänslan var så skön! Jag hade gärna fortsatt och tagit några kilometrar ytterligare, men höll mig snällt till planen. 

 

Väl hemma rev jag av ett gäng benböj och utfall, plankor och höftlyft ute på däcket medan de där fina killarna stod och hejade och vinkade genom fönstret. Ja, den ena behöver ju såklart en del vinkhjälp av den andra än så länge. Men snart står han väl där själv och vevar...och jag är tillbaka på det där jobbet. Det går allt för fort, gäller att njuta nu!! Och OJ vad jag njuter, även om de där munblåsorna hos lillen ihärdigt förpestar någon kvällstimme fortfarande. Måtte de läka snart!

 

Nu myser jag tystnaden med en klyftad persimon och en kopp rykande het choklad. Mjölk och kakao en masse bara, stillar eventuellt sug och lugnar ett redan ganska lugnt sinne. Snart är det god natt!

Kanske kan man tycka att det skulle ha varit bra att göra grejerna liksom...i omvänd ordning? Aja, allt verkade tipptopp på dagens kontroll så skitesamma. Nu gavs inte själva underredet någon närmare undersökning och jag kan faktiskt tycka att det verkar himla onödigt när man inte har några bekymmer därifrån. Må hända att knipet inte är på pricken så starkt som innan graviditet och förlossning, men på god väg. Och att man har hittat knipmusklerna...ja, det känner man väl själv? Vi pratade mest istället och Räkan hängde glatt i en sackosäck. Tror jag måste införskaffa nåt sånt till honom! 

 

Så hur känns kroppen då, såhär tre månader post partum? (Läs här för en månad och här för två månader post partum!)

 

Jo, fint tack! Den där tyngkänslan jag upplevde i början var ju borta redan för över en månad sedan och jag känner inte att jag blir trött i bäckenbotten efter ansträngning alls. Liksom förra månaden känns det annorlunda i höft- och ljumskparti - liksom en smula instabilt. Jag skulle inte kuta (skillnad på kuta och jogga dock!) terräng i dagens läge, ej heller deltaga i nåt typ gympapass där man kör mängder med snabba utfall och gärna från stepbrädor och dyligt. Känner liksom att det vore himla...obra, om benen gled isär oförhappandes. Det får gärna dröja lite innan det blir massa modd och halka ute, med andra ord. 

 

Konditionsmässigt är jag på god väg och motivationen är skyhög! Skulle gärna springa en rejäl långpanna till helgen men har ju faktiskt blivit gammal och vettig nog att skynda långsamt. Passen kommer liksom tidigare att ökas med 1-2 km åt gången! Igår var jag lite trött i benen efter söndagens springeri. Inget ont dock, men jag måste erkänna att jag har känt av höger knä lite yttepyttelite efter att jag tränat utfall. Men jag antar att jag inte kan sluta med utfall för det ;-), hehe..(och utfall är alltså det värsta jobbigaste jag vet. Typ). 

 

Beträffande styrkan kör jag på hemmavid ungefär enligt de här planerna. Jag längtar lite efter att gymma ordentigt faktiskt men vet inte om jag kan prioritera det tidsmässigt typ ever again??! Kanske ett pass i veckan på jobbgymmet i så fall...? Det är nästan i strykan jag känner mest skillnad nu kroppsligt, jag är SÅ vek. Buhu.

 

Vikten går stadigt nedåt och nu kör jag ju alltså viktväktartänket. Jättebra för mig! Jag äter regelbundet, hälsosamt och framför allt balanserat veckans ALLA dagar (och kan fika helt vanligt fikabröd i adekvata mängder och ta ett gals vin till helgköttet fortfarande vilket såklart är ett måste!) och går ner i vikt sakta men säkert. In i de gamla braiga vanorna igen bara - så jäkla skönt!

 

Den närmaste månaden tänker jag fortsätta springa tre pass i veckan. Långdistans på helgen (i dagens läge alltså en mil, efter helgen förhoppningsvis 12 km?) och två lätta distanspass i veckan om ca 8-10 km. Så småningom ska ett av dessa bli ett kvaltetspass, först lite enkel fartlek och sedan mer regelrätt intervallträning. Snabbdistans får vänta. 

 

Jag är väldigt tacksam över att kroppen känns så bra och oerhört glad att jag fick till den där sub 60-minutermilen på Räkans tremånaders-dag. Det var ett stort, önskvärt mål! Nästa stora får bli en halvmara mot årsskiftet. Det känns rimligt. Och därefter mer strukturerad maratonträning! Tjoho!!

 

 

Söndagen för övrigt har varit himla stillsam. Fikasällskap, många koppar kaffe med varm mjölk, tända ljus och nu ett kompakt novembermörker utanför fönstret och fallande regndroppar. Vår nu tre månader (!) stora kille har det lite jobbigt fortfarande och i fredags upptäckte vi varför - en gigantiskt (förklylnings)blåsa långt bak i gommen! Stackars stackars liten! Inget att göra mer än att trösta, smärtlidra och försöka mata i så gott det går. Det verkar ändå ha vänt nu och det är så skönt. 

 

I morgon måndag och ny vecka innehållandes bland annat efterkontroll. Efter det kanske en träningsrevidering? Ska skriva ett inlägg om hur tremånaderpostpartum-kroppen känns också. 

Två säkra tecken på att du inte löptränat adekvat på länge (förutom tilltagande bukomfång och nedsatt flåskapacitet):

 

• Dina fötter ser helt normala ut! Du har tånaglar, tio till antalet, och de är inte blå/gröna/bruna/orangea/gula. Du har INTE tjocka förhårdnader om hälen med mera och inte minst en vattenfylld ömmande blåsa. Helt enkelt; du skulle kunna gå på yoga barfota utan att skämmas!

• Du hittar inte din GPS-klocka. Den som i normala fall ALLTID ligger laddad och redo på sin självklara plats (tron?) redo att bara snappas upp i språnget mot en stundande löparrunda.

 

Finfötterna kan jag leva utan med inte mr Garmin (min gamla klocka, that is). Dags att försöka spraka igång amningshjärnan....när använde preggot den senast? Måste varit hundra år sen ju! I morgon behöver jag honom laddad och alert (ja, jag har vilodag idag och kan inte annat än drömma och fantisera om den där milen som ska avhandlas i morgon bitti...känns liksom som en himla stor grej. En milstolpe skulle man kunna säga)!!

 

Och helt ärligt igen så har jag inte haft tid att läsa den än idag heller, hehe. Snyftet goes on, liten Räka vill bara bli buren. Natten har dock varit okej och efter en långpromenad sover han nu sött igen och jag känner mig stärkt. Räkningarna är betalda, naprapattid är bokad, påtår är upphälld! Det är fredag och det är november, det är sköna helgdater inplanerade och fantasier om första joggmilen på länge. Oxfilé och ett glas rött står på matsedeln. 

 

Ljuvligt. Nu tidningen!