Tänk, två tredjedelar update tre fjärdedelar (man är ju inget matematiskt snille direkt...) har passerat alla redan! Tiden går så fort men ändå sååå himla långsamt. Man längtar ju så! Men jag försökar komma ihåg att njuta. Ofta!

Helt enligt planen besökte jag gymmet igår och inledde med att värma upp med 2 km jogg varvat med korta PW-inslag. Herregud så jag svettades! Efter ett finfint armpass i gymmet (som känns lika finfint idag!!) hoppde jag upp på bandet igen och precis enligt förhoppningarna hade det nu lossnat lite i benen och jag joggade ytterligare 5 km utan problems. Inledde varje kilometer med att gå 100 meter och höjde sedan successivt tempot från 9 sköna km/timmen till 10. Prepreggo var jag ju inget större fan av löpband och har nog praktiserat 99,9 % av all löpning utomhus oavsett väder och vind, och de gånger jag har sprungit på bandet har det bara handlat om intervall- eller snabbdistanspass. Det är väl nåt sånt som hänger kvar ännu, jag behöver liksom ha ett upplägg där jag delar upp löpbandslufsandet i etapper (= en km i taget!). Dock känner jag mig mer road av bandet nu än någonsin - vill faktiskt inte springa utomhus med den här kroppen då det helt enkelt inte vore njutbart. Nä, rekreerande PWs ute och endorfinproducerande lufsjogg inne - det är min melodi just nu. Och jag hoppas jag får fortsätta lufsa nån vecka till?

 

Annars är kroppen sig lik. Den växer såklart och bebén där inne är pigg och alert!  I måndags fick jag min första (och hittills enda...) revbensspark och det var nåt alldeles extra kan jag tala om! Nästan otäckt. Långt ut på högersidan var det och jag blev helt förvånad över att den hittat ändå dit bort. Sedan dess har den simmat tillbaka till sitt favvoställe långt ner och ganska långt bak igen.

 

Jag är lite mer trött och lite mer hungrig. Äter som en häst och är mest bara sugen på vanlig mat. Bröd äter jag mer än någonsin och när tunnbrödet var slut härom dagen köpte jag hem en jättepåse thekakor av vilka det nu också bara är småsmulor kvar. Älskar mackor! Tröttheten älskar jag inte lika mycket och det höga tempot på jobbet kombinerat med uteblivna raster tar ut sin rätt. Idag ger jag mig själv en riktigt lugn förmiddag! Dagens avslutas på barnakuten och i morgon ser jag fram emot en ledig fredag med efterlängtat besök!!

 

Tanken på att det bara är åtta arbetsdagar kvar tills jag är ledig till typ...ja, kanske nästa höst, är ganska så uppiggande faktiskt.