...och halvvägs! Tiden har gått och går fort på ett sätt, men samtidigt så oääändligt lååångsamt... Vi har firat dagen med en uppmjukande PW FF följt av noggrann välbehövlig stretch och gofrukost.

 

 

Att det är fortsatt flåsigt rent cardiomässigt behöver jag väl knappast klargöra. Det säger väl sig självt med en svällande kropp befriad från allt vad mjölk- & magsyraintervaller och weekly långpannor på > halvmaran heter...? Gällande styrkan är det som vanligt kan man säga. Jag skulle antagligen kunna pressa på ordentligt på gymmet, men kör snällt med de vikter jag orkar en si sådär 12-15 reps med. Jag kan fortfarande ligga på mage utan problem och antagligen nästan hur länge som helst på rygg också utan att bli yrslig (vena cava-syndromet). Det sista vet jag säkert eftersom det är så jag vaknar varje morgon.

 

Att bero på vakna så somnar jag definitivt ovaggad nowadays och gudars så jag njuter av det...senaste numret av Sköna Hem ligger fortfarande oöppnat på nattduksbordet, haha. Klockan slår 22, jag putsar gaddarna och kryper ner, drar av ett par liv i CandyCrush (ladda inte ner skiten - totalt beroendeframkallande och samtidigt sjukt annoying!) och får sedan en ljuvlig stekpanna i huvudet. Sen vaknar jag piggelin på morgonkvisten. Underbart!

 

Mage fick jag definitvt i slutet på förra veckan och då kände jag också med säkerhet de första rörelserna i mig. Jag kan sitta i timmar (eller iallafall i tio minuter) och bara le och försöka känna efter nu! Det är ljuvligt, även om det är sällan räkan ger sig till känna. Att dra på smaljeansen framkallar en mindre hjärnblödning så det har jag gett upp och istället kryper jag ner i riktiga mammabrallor. Skönt!

 

Äh, jag mår skitbra i kroppen helt enkelt. Det magonda försvann helt för typ två veckor sedan. Ibland är jag sjukt stel i hela kroppen men det är knappast nåt nytillkommet. Jag är galet tacksam - måtte det fortsätta (typ...) såhär!

 

Glädje och tacksamhet genererar positivitet och ork! Det går kanoners på jobbet trots ofta maxad belastning. Att jag kan bli jäkligt arg är ingen nyhet, men det kanske svänger lite fortare nu. Den stora förändringen i skallen är dock att jag har så nära till tårar - och för ingenting dessutom! I söndags när Caroline af Ugglas sjöng på nyhetsmorgon började jag böla och i morse på min PW FF (power walk före frukost that is...) drog det ihop sig i näsan när tankarna råkade flyga iväg till hur mysgullig räkan kommer vara under sin randiga virkade filt sittande i bilstolen på första shoppingturen på ica på vägen hem från bb....!! Alltså jag kan knappt skriva det utan att bli tokrörd. Helt sjukt är vad det är.

 

Hen väger som två stora chokladkakor (ca 400 gram...) och är dryga mjölkpaketet lång (ca 26 cm). Allt sitter på plats inklusive ögonfransar och naglar. Härom dagen var vi på ultraljud, magiskt!

 

 

Nej, det är inte långt till hösten vänner! Även om det är vinter ute för tillfället så är det snart april och jag vill inte verka negativ, men sommaren ÄR de facto skitkort. Vi har bestämt barnvagn (återkommer givetvis i det oerhört skitintressanta ämnet!!) och bilbarnstol, sistnämnda kommer vara kompatibel med barnvagnschassit. Jag vet märket på såväl säng & bärsele som stol (= stokke) och som skötbord visionerer jag typ en sekretär. Så snart snöskiten är borta ska vi rensa ur räkans room to be och fara till tippen (vi har kartonger där nu...fast vi har bott i huset mer än ettåetthalvt år ja). Och nej, jag vet att hen antagligen inte vill flytta till eget rum ett par dagar efter nedkomst, men allt ska vara klart då ändå. Punkt.

 

Allt blir begagnat förresten, så vi kommer till värmen igen efter årsskiftet.