• Det är inte så fiffigt som man kanske kan tro, att göra glassen i förtid och liksom förvara den i frysen fram till man ska avnjuta den. Det kan man i så fall göra om man behöver något superstenhårt att typ slå ihjäl någon med. Alltså - gör glassen precis när du ska äta den (eller så kan man kanske ha den i frysen  en timme eller så, ska utforska detta och återkommer i frågan gällande denna intressanta tidsaspekt!).

 

Nix, ingen bebbe i natt heller! Men nu får hen komma om hen vill, för BB-väskan är (i det närmaste) färdigpackad och skötbordet sitter på väggen, det var det sista fixeriet. Det gör dock inget om den stannar där inne och myser nån vecka till.

 

Känns bra sjukt att skriva ner miniblöjor på inköpslistan förresten. Jösses ja.

 

Kanske någon mer vill gissa datum (tips - det är ännu ingen som har tagit 10/8 och jag har minnsann läst att förstföderskor i genomsnitt föder fyra dagar efter beräknat datum...)??

Ja, en prommis alltså - inget barnafödande i sikte ännu om ni hade hoppats på det ;-).

 

Vilket totalljuvligt väder! Varmt (runt tjugan), men ändå friskt och med lite extremt välbehövligt regn hängade i luften! I need this so bad. Njuter av en avsvullen kropp med ringar på fingrarna, vardagskänslor med sug efter spagetti & köttfärssås-middag (äntligen husmanscravings istället för grill och sallad liksom!) och grym energiboost i form av häng med mor & far i dagarna tu...och strax också av en halvmils spatserande, alltså. Faktiskt tog jag en halvmil igår också. 

 

Även om jag inte har så mycket nytt att komma med så känner jag att jag liksom bör uppdatera här lite sådär lagom frekvent, så att ni inte inbillar er att jag är iväg och föder barn eller så ;-). Idag har jag emellertid en rätt så stor och viktig grej att informera om, nämligen att jag har löst the göra-yoghurtglass-issue, hur enkelt som helst!! Det började med att vi hade gäster här i helgen som hade med sig en tetra citronyoghurt från valio som de lämnade kvar...

 

...vilken jag givetvis sög i mig till mellis sen! Herrejäklar så god den var! Rund i smaken, lagom söt och citron- och yoghurtsyrlig (jag är himla svag för syrliga smarker...). Och, som det geni jag antagligen är, så körde jag halva tetran i glassmaskinen igår kväll och YES - det blev helt perfekt yoghurtglass!! 

 

Således: det är bara att köpa hem favvoyoghurten och glassa till den. Hur banalt skitenkelt som helst ju. Smaksätta kan man ju göra med what ever, olika bär, lite hackad choklad, en swirl home made kolasås...

 

...eller en lagom stor gubbnypa lyxigt lakritspulver, som jag gjorde igår då. Citron & laktritsyoghurtglass liksom, klockers ju.

 

Söndagsmysfilmen till vilken glasskålen avnjöts kan jag dock tipsa er om att avstå: Hans och Greta - Häxjägare. Eller jaha, ni kanske hör på namnet att den inte är nåt vidare värst sevärd?

 

Jag vilar vidare i sommarhettan och känner mig faktiskt ganska så stolt över det, på nåt vis. Ja det må låta skadat men det är så det är, jag är så van sedan tidigare att liksom alltid "lyckas få till" träningspass trots enorm tidsbrist eller 20 minusgrader eller 35 plusgrader eller snöstorm eller...ja, ibland även när jag inte är helt piggelin. Och tanken poppar liksom upp flera gånger om dagen fortfarande; "jag hinner med en prommis innan middagen", "i morgon ska jag upp i tid för en sval PW", "om jag drar till skogs är det nog inte så farligt varmt", men nix, det blir inget med det så länge det är så här varmt och jag har den här kroppshyddan och förväntas föda barn any day....men det säger ju lite om vilken addict jag faktiskt är. En tillfälligtvis ganska så klok addict i, iallafall.

 

Dagarna rullar på och det är mycket besök, glass och turer till stranden. Trots att jag har börjat svälla nu (den ettåriga förlovningsdagen var sista dagen jag bar min ring på ett tag) och saknar att komma ut och röra på mig glädjs jag åt solen och värmen! Nu ska jag dock baka (igen) och när ugnen ska upp i 200 grader glädjs jag minst lika mycket åt vårt svala tegelhus, att vi faktiskt AC och tanken på svalt vatten i badkaret... Och jag erkänner att jag ser fram emot morgondagen då det ska vara åtminstone en aning svalare ute! Det vore inte dumt för tjockiskroppen med en prommis, trots allt.

 

 

Pju. När man trodde att det inte kunde bli varmare så...ja, så blev det det, helt enkelt. Och plötsligt känner jag mig rätt så gravid, liksom. Tänk; jag har likom trott att jag gått och väntat på en regnig, kall och blåsig dag för att jag ska få nåt gjort inomhus - men så var det någon slags touch på tropisk värme som gjorde det! Hur som, en innedag behöver både huset och min kropp (hurra för svalkande tegelhus!) och faktiskt är det som så nu, för första gången under de TVÅ ÅR vi har bott här, att samtliga rum är beboeliga!! Jippie! Alltid har det varit nåt rum som huserat en uppsjö av kartonger och annat skräp, men not anymore. Ljuvligt skönt! Dessutom är det hyfsat rent här hemma, mina saknade kollegor har fått massa gofika, mina vita kläder är vita (heja klorin!) och strax är allt hemhadlat inför helgen också.

 

Bara en kaka som ska bakas innan jag intar vågrätt läge framför min idol (/Gud) Ernst (uppdate: var ju ingen Ernst! Var fotboll - vilket i onsdags plötsligt blev ganska så ointressant, igen...) tillsammans med massa plommon, platta persikor och vattenmelon i afton, MUMS! Just det ja - middag! Blir ugnspannkaka idag faktiskt, tro det eller ej. Ska äta den kall med massa grekisk yoghurt och hemmagjord hjortronsylt från Hälsninglandet.

 

I morgon får vi efterlängtat finbesök från norromdalälven igen! Dagarna rusar verkligen nu, men jag mest bara njuter med. Och vilar mycket - det lovar jag!!

 

För ett år sedan blev jag, heeelt oförberedd och därmed extremt överraskande, friad till! Det var verkligen en helt perfekt dag och vi befann oss på en liten weekend i Barcelona. Dagen inleddes med en gemensam morgonjogg genom Ciutadellaparken, längs stranden Barceloneta... 

 

 

Vi hängde på stranden någon timme efter det, men redan vid lunchtid infann vi oss vid (Barcelonas bästa ställe!) la Champangeria där vi delade på typ ett par-tre flaskor cava, inmundigade ett par hamburgare och inledde ett firande som fortsatte heeela dagen och natten! Lyxdrinkar på Eclipse bar (uppe på hotell W med fantaaastisk view!), pizzamiddag (strax efter midnatt) på la Locanda och avslutningsvis dans ända till gryningstimmen på Opium. Jag kommer ihåg varje minut av dagen och jag kommer komma ihåg det tills jag trillar av pinn! Fy fan så roligt vi hade, bara vi två!

 

Vi blev inte gifta inom ett år, men vi blev iallafall äntligen välsignade på det sätt vi allra helst önskade. Bröllop och gifteri är inte jätteviktigt för mig egentligen - men jag hoppas ändå att vi kommer kunna ställa till med en rejäl kärleksfest någon gång om inte allt för lång tid.

 

Förresten så har vi kvar ett par flaskor cava från champangerian än minnsann. Ska lägga en på kylning redan nu så vi kan korka och fira när kommer hem tre personer här snart... Längtas!

God morgon vecka 39 och nu kan det bli när som helst...fast så har jag faktiskt tänkt ett tag ju. Och ändå tänker jag att det säkert kan dröja till den 20/8, en hel månad till nästan. Ja, det känns lite skumt faktiskt, tycker jag som är en sån väldans planerings- och kontrollmänniska, att liksom inte veta alls, what so ever. Lite lite frustrerande men samtidigt stört jälkla spännande, roligt och häftigt förstås. Och säkert nyttigt också, för mig.

 

I förrgår var vi hos barnmorskan som mätte och klämde och checkade som vanligt, och (inte för att skryta men) jag är helt enkelt ett praktexemplar (fortfarande ;-)). Hb 130 g/L, viktuppgång hittills knappt 14 kg (10 enligt dem men då vägde jag in mig på några pannor över min normalvikt), blodsocker 3,6 mmol/L blodtryck 120/80 mmHg och SF-måttet har legat exakt prick på kurvan heeela tiden. Räkan har intagit position och ligger med sitt lilla huvud fixerat i startblocket. Vi får se om det blir nåt mer morskisbesök pre partum? 

 

Några har vågat gissa datum och kanske vi skulle ha ett litet gisseri här också - bara för skojs skull och den extrema spänningen liksom? Ni vinner inget, förutom äran förstås (och gänget som inte kan manövrera kommenteringsfunktionen kan ju alltid sms:a, haha).

 

• 28 juli - Linda
• 1 augusti - Malin
• 3 augusti - Andréa
• 3 augusti - Ö-vikarna
• 4 augusti - Kalle
• 4 augusti - Niklas
• 5 augusti - Simone
• 5 augusti - Fanny
• 6 augusti - barnmorskan eller läkaren som mätte där i begynnelsen ;-). BF, as they call it!
• 6 augusti - Mamma
• 6-7-8 augusti - Svärmor (jodå - ens svärmor är alltid tillåten trippelgardering!)
• 7 augusti - Sara
• 8 augusti - Ida
• 8 augusti - Snorkkis
• 9 augusti - Sofie
• 9 augusti - Pappa
• 10 augusti - Weronika
• 10 augusti - Linda
• 11 augusti - Debbie
• 18 augusti - Jag
• 20 augusti - Andreas
• 21 augusti - Caroline

(Man får gissa samma datum som andra ;-)!!)

 

Tror förresten att det kommer att komma en liten sammanfattning om hur den här graviditeten har upplevts också, såväl fysiskt som psykiskt och ementionellt, så småning om. Kanske har jag även lust att dela några utvalda delar av den där resan vi gjorde innan det liksom "tog sig"? Den är ganska träningsrelaterad, nämligen.

 

 

Med (mycket) mer eller (mycket) mindre två veckor till due date inleder jag nu operation formtoppning! Alltså - det här med barnafödsel liknas ju ibland hjälpligt med just min favvodistans maraton (eller som tre maror följt av direkt höjdhoppningstävling väl inne på station = misson impossible!) och även om jag nog törs påstå att många färre är i skick att springa en mara kontra hur många som faktiskt presterar en förlossning (typ hälften av jordens befolkning, that is!) så tror jag nog att det här med förlossning är snäppet mäktigare, coolare, tuffare och...ja, värre än just 42 195 meter skuttande framåt. Faktiskt.

 

How ever. Trots att det är totalt jäkla omöjligt att veta 1. När det blir och 2. Hur det blir så tänkte jag göra vad jag kan för att vara i så bra form (skick?) som möjligt när det väl beger sig. För det kommer bege sig i n o m en månad - hur jäkla fantastiskt ofattbart omöjligt underbart jäklaskitkonstigt det än må kännas!!

 

Planen:

• ...nattsudd! Kom inte i säng före kl tre varken fredag eller lördag relaterat till häng med kompisar och har helt ärligt fått lida rätt ordenligt av det såväl lördag dag som söndag. Värt då, men inte längre.
• ...inplanering av "måsten" i kalendern! Kan hända garderoben förblir kaos och några av kökslådorna är skitiga nåt tag (år?) till. I värsta fall får jobbet köpefika på torsdag...men det tror jag inte.
• ...gym! Faktiskt. Tänkte på det när jag nöjt träningsvärk efter senaste passet - fasen så dumt om jag har ont och är trött i halva kroppen relaterat till banal träningsvärk när jag väl ska föda Räka! Sjukt onödigt liksom.
• ...spinning! Och det kommer jag nog sakna. Men det tar också på krafterna ju, nu mer än någonsin tidigare. Känns onödigt att toppa ett spinpass med en två dygn lång förlossning och toppa det med ett akut kejsarsnitt (jodå - bäst att räkna med det värsta...).
• ...milslånga PWs i skogen med stavarna! Nix, från och med dags dato blir det max åtta kilometer och i skönt tempo. 

Njuter lugnet och ensamheten till max denna eftermiddag. Fixar små viktigheter som gör mig lugn och harmonisk, glädjs åt välmåendet, ledigheten, sommaren, långPWn i skogen, kroppen, kärleken, den ljuvligt söta och saftiga vattenmelonen och de yttepyttesmå kläderna som hänger på tork i barnkammaren. Törst knappt tro att det är sant och håller andan när jag går förbi rummet med den lilla, lilla färdigbäddade sängen och de tiny tajny nytvättade bodysarna, små tightsen, mössorna och strumporna. Finns det verkligen där på riktigt? Står det kvar om jag går förbi och kikar in en gång till? Och vem är du, som bökar och stökar hejvilt om kvällarna men vilar stilla så länge om mornar och förmiddagar? Galet kvällspigg och extremt morgontrött som far din, kanske? Ganska snart får vi veta.

 

 

Härliga soliga lördag! Baby är iväg på golfbanan och jag sitter i sedvanlig ordning ute på däcket med frukostbrickan. Sovmorgon som vanligt, väldigt välbehövligt den här gången då det blev sent igår. Konserten var skön, men det bästa var extranumren då de klämde några gamla rockiga dängor varav Gloria, min MandoDiao-favvo, var en. Skönt att få skaka rumpan lite! Vi rundade av (med en cola light...) på stan sen, mycket trevlig utekväll!! Kanske en av de sista på jäkligt länge? 

 

Nu ska jag mjuka upp lederna en smula med en PW i skogen och sen bara chilla heeela dagen. Ikväll middag hos vänner  och av tidigare erfarenhet vet jag att risken/chansen att det blir ytterligare en mycket sen afton är stor. Ett eftermiddagsnap är spikat!

Oj vad dagarna går fort nu plötsligt! Dater och aktiviteter varje dag minnsann och skitkul är väl det, men ibland känner jag liksom att jag inte hinner med att sväva omkring i min boa-bäbis-bubbla ordentligt, i lugn och ro. Att jag inte kommer hinna bli tillräckligt förberedd, liksom. Men det blir man väl inte how ever, är det inte så? Hur jag än gör och tänker så fattar jag inte att det är en bäbis som tacklar mig invärtes stup i kvarten och snart kommer ut.

 

Idag är vädret lite svalare och det blåser på ganska ordenligt. I kalendern står egentligen inte så mycket mer än grillmiddag med vänner mot kvällningen följt av konsert med Mando Diao. Ska bli jättekul - jag älskar inte bara grillmiddagar med goda vänner utan även den där infruset-skivan! Den får lov att bli bakgrundmusiken på dagens PW runt stan. Bra warm up!

 

Sen hinner jag städa lite också, jäkligt välbehövligt. Har verkligen prioriterat solen de senaste dagarna (veckorna?!) vilket såklart känns helrätt, men dammtussarna börjar likna små hundar här nu. I morgon ska jag nog bäbisfixa lite mer. Tvätta tiny tajny kläder och ömsint hänga på tork och kanske börja få till den där BB-väskan en gång för alla. Mysa omkring i bubblan med bara mig själv ett tag. Det är egentligen det bästa jag vet just nu.

 

Eftersom jag låter så präktigt självgod när jag hela tiden förtäljer om mitt happy life, ledig och lycklig i sommarsolen, och uppträder lite skrytsamt duktigt liksom, som tränar så flinkt och bekymmerslöst trots födas-färdig bäbis i magen, så tänkte jag berätta som saker jag saknar faktiskt. Jag saknar:

• Att springa snabbdistans. Ja fy FAN säger jag bara, vad superjäklajätteljuvligt att få springa fort (med mina mått mätt) med lätta steg på snabb asfalt! Ligga liksom precis där på gränsen och ändå känna att man pallar tempot bra länge än och att den där sub 45-tiden på milen nog inte bara är en dröm. Dit är det långt nu.
• Att springa intervaller. Alla sorter har sin charm! De korta, tvåhundringarna (200 meter x skiiitmånga, kanske 20 eller fler?) är en riktig nära-döden-upplevelse för hela kroppen - men en sån sjukligt skön lyckokick när det väl är avklarat!! Tusingarna (1000 meter x typ 6-10?) är annars favoriten! Bra måttstock på formen och riktigt vässande. Backintervaller...älskade hatade. Kan inte se en backe utan att tänka på syra, svidig svett och onda ben...eller såklart farmför allt välbefinnandet etterpå. MITT KNARK!
• Att sprina långdistans. Att riva av en dryg halvmara en lördag eller söndagmorgon, gärna med min vapendragare Ida vid min sida. Löpa på i lagom tempo, prata om allt och inget och känna att benen liksom bara vill fortsätta typ hur länge och långt som helst. Stretcha gemensamt i gräset efteråt med en varsin iskall cola light (i knowe - meningslöst...men liksom vår grej!). Efter nyår hoppas jag vi gör det igen - med en ny mara i sikte!!
• Att springa över huvud taget. Det är liksom inte skönt längre. Inte för att jag testat på ett tag men jag känner mig ändå hyfsat säker ;-).
• Att gymma jäkla-skit-hårt och liksom känna hur musklerna bygger på sig. Att inte palla att tvätta håret efteråt eftersom armarna helt enkelt inte går att lyfta. Nu har musklerna runnit av ordentligt. Men jag saknar springeriet mer. Way mycket mer.
• Att bli lullig på rödtjut. Eller för all del rosé/sangria/tinto de verano. Jo, jag saknar det faktiskt. Inte för att jag direkt varit nån partyprisse det senaste...decenniet (annat var det before twenty...ojojoj ni skulle INTE känna igen mig!), men en eller ett par bläckor om sommaren hör ändå till för mig. Men jag saknar det inte jätteskitmycket, ärligt talat. Hehe.
• Blodiga biffar. Fast det har jag tjuvätit (don´t tell...) för visso.
• (Att tjuvröka. Nä, nu börjar jag visst hitta på...saknar nog inte så mycket mer helt enkelt. Chévre kan man ju äta bara den är upphettad (t.ex. på pizza - try it!!), till exempel.)

  

Tröttnar aldrig!

   

 

Volymen ska förresten vara sådär nublirjaghörselskadad-hög. Ut och spring nu ni som kan (så åker jag till plajan så länge...)!! Jo - en sak till jag saknar förresten:

• Att ligga på mage på stranden och läsa en tidning. Nu måste jag hela tiden sitta i brassestolen och baksidan är helt blek, hehe. Ska prova att gräva ett bellyhål i sanden idag kanske? Off we go!

 

 

• Det känns fortfarande som PW (= power walk) men tempot ligger nu runt 10 min/km, vilket inte är så powerish för mig, egentligen. Alltså - jag kör förstås på känsla och stressar såklart inte över siffror nowadays - men intressant ändå att det är sån stor temposkillnad trots att jag inte upplever det så. Det händer helt klart grejer i kroppen även om jag inte märker av det så mycket.
• Jag får inte gå i skogen längre. Iallafall inte själv och iallafall absolut inte i Vilstaskogen, och det är barnafadern som utlyst dessa restriktioner. Vecka 38 är ett faktum och jag är förstås inte själv supersugen på att bli utbaxad ur djupa skogen av räddningstjänsten...även om risken känns yttepytteminimal förstås. Har iallafall frikort på min "lilla" skog (Odlaren) då det är relativt nära till vanliga vägar från hela slingan där.
• Gummiplupparna nertill på stavarna behöver bytas - igen. Det här metalliska ljudet ger mig spunk! Rätt illa tycker jag, att man måste byta pluttar en gång i månaden. Jag stakar ju dessutom mest i skogen och där borde de ju rimligtivis nötas än mindre än på asfaltturer. Aja, snart byter jag ut stavarna mot en vagn (!!!!!!).

 

Jodå, trots att pensionärsmentalitet må råda här så kom jag faktiskt iväg till gymmet efter frissfixen, och i god tid dessutom! Hann dra igenom de väsentliga kroppsdelarna i gymmet med favvoövningarna...

 

• Latsdrag
• Rodd i maskin
• Axelpress med hantel
• Tricepspress med hantel
• Bicepscurl med skivstång
• Rear deltoid
• PecDec (träningsvärksäkert kort! Kör typ aldrig bröst ju)

 

...och drog till med personsämsta på samtliga, hehe. Ändå var det rätt ansträngande faktiskt. Musklerna har degenererat helt klart, vilket är föga förvånande och givetvis helt okej. Kan knappt kalla passet för regelrätt styrketräning ens, mer kanske småskön rörlighetsträning med visst motstånd.

 

Spinningen var helt ljuvlig!! En halvtimme "distans" och jag hade inga som helst problem att hänga med på allt. Pulsen låg hyfsat kontrollerat runt 150 s/m (tillät den sticka lite mot slutet för att pimpa endorinkicken en smula, hehe), svetten dröp när jag var klar och smajlet gick från öra till öra! Fy fan vad glad jag är i den här snälla snälla kroppen!!

 

God Måndag! Idag börjar hjärtat jobba igen efter en sin semester och det känns lite konstigt faktiskt. Det har verkligen varit helhärligt att vakna tillsammans varje morgon och bara ta dagen som den kommer, och allt som oftast har den ju kommit med strålande solsken också. Vår sista semester på tu man hand på vääääldigt lång tid och oj vad vi har njutit. 

 

Tänkte få till lite vardagsrutin själv också från och med idag men det började med att klockan inte ringde och jag vaknade seeent. Vidare har jag kommit in i ett rejält pensionärstempo vilket gör att jag sällan planerar mer än en date/aktivitet (förutom träning) per dag. "Måndag? Nej, jag kan inte då - ska till frissan!" Så låter det minnsann. Och så får det väl fortsätta låta då. Chill i första hand!

 

Förresten ska jag faktiskt till frissan idag och det tar halva eftermiddagen. Känns lika vältajmat som absolut nödvändigt iallafall - det lär ju dröja sen innan man kommer iväg. Jag har slutat tappa så extremt mycket hår nu (tror och hoppas jag!) men tyvärr rök nog nästan två tredjedelar av min gamla härliga kalufs. Det ger ytliga mig lite ångest, men jag vet ju så väl att det finns viktigare saker i livet än en välhängd fripp.

 

Med killen på grabbiga äventyr i storstan och ingen girlfriend att roa mig med så tar jag helt enkelt bara hand om mig själv den här helgen. Himla skönt det med ju, faktiskt! Det ständigt återkommande rådet "passa på att SOOOOVA!!!!" från alla småbarnsföräldrar till alla preggos rimmar ju rätt så bra med just det - att ta väl vara på den så kallade "egentiden". Den lär ju bli rätt så stympad inom kort om jag fattat det hela rätt. Och även om man absolut inte kan lägga den här tidens "onödiga" sömntimmar på något konto för framtida bruk, och även om brunfärgen jag pimpar mig själv med nu kommer rinna av innan jag ligger naken och kvidande i ett sterilt sjukhusrum och manikyren har falnat redan i morgon och mitt tafflande trädgårdsfix antagligen inte kommer att rädda någon växt i realiteten så kan jag se tillbaka på den här ljuvliga tiden och kanske åtminstone glädjas över att jag verkligen var snäll mot mig själv v a r j e dag där på slutet, innan Räkan kom och tog över chefsskapet här hemma.

 

Idag har jag sovit lääänge (snoozar till 9 varje dag nu - grymt för att vara mig!), ätit en smarrig filtallrik toppad med jordgubbar, kiwi och nektarin...

 

Jamen gudars alltså vad jobbigt det ÄR, att vara höggravid såhär mitt i sommaren! Precis sådär plågsamt hemskt som de förutspådde, de där uppmuntrande gökarna (ja, ganska många personer faktiskt) när jag berättade att vi skulle kläcka unge i augusti. Det här med att slappa i eftermiddagssolen med en virgin mojito och en god bok, att ta tidiga (??) powerwalks i skuggande skog, sitta på uteserveringar och se fotboll med en kall öl som man inte blir det minstaste klen av (dock nödigare än nödigast...) även om man dricker ett kvarts flak eller mer, att sno ihop smoothies på smakrika frukter till frulle om mornarna och slänga ihop snabba matiga sallader till såväl lunch som middag, att packa kylväskan full med vattenmelon och styra kosan mot närmaste plaja med brassestolen över axlen och bada, bada och b a d a som man inte gjort inom landets gränser på nästan 20 år.

 

Asjäkla skitjobbigt I tell u, verkligen, att vara ledig och lycklig när det är strålande sol och man kan gå omkring nästan-naken varje dag. Jag får lov att återkomma igen ordentligt här när vädret blivit sådär svenssonsommar-normalt igen, med max 15 plusgrader och hällregn och stormvindar. Ujuj vad skönt det ska bli :-/.

 

...när man: 

 

  

  

 

3. Hulkar till varenda sommarprat (t.ex. det med Filip Hammar när han berättar om föräldralyckan när Linda gick för första gången vid tre års ålder!), värvetintervjun med Ernst (alltså - han var min idol tidigare...nu är han min GUD!) och till den här låten (med många många flera....):

  

Sommartiden är grilltider och här brinner kolen säkert sex dagar i veckan. Jag älskar grillade köttbitar (helst entrecote, oxfilé & co...hängmörade och rare-grillade!) vilket kanske förklarar att jag har ett Hb på drygt 130 g/L trots att jag är höggravid och noncharlerar järntabletterna helt sedan en lång tid tillbaka? Persilja och spenat kan faktiskt slänga sig i väggen - det är hemjärn man ska få i sig brudar!! Dock ska jag väl knappast rekommendera preggon att äta köttet rare, så det gör jag alltså inte. 

 

Anyways. Lite smask vi ätit senaste dagarna:

 

• Sovmorgon & utomhussolskensfrukost
• Milslång PW runt stan
• Strandhäng med bokläsning och massa (?) bad!!
• Hemmachill med grill och (förhoppningsvis) smarrig home made yoghurtglass

 

Väger cirkus 2,5 kilo och är runt 46 cm lång enligt en av mina många preggoappar. Heads down, och de små fötterna kickar gärna revben i tid och otid och rätt vad det är känns det som att någon petar mig hårt och bestämt i sidan (företrädelsevis höger sida, det är där Räkan föredrar att hänga runt) från insidan liksom.

 

Vet inte om hen älskar eller hatar att åka bil, men det är helt klart nåt med bilåkning som gör den mycket lilla människan smått galen iallafall och det känns som att jag har en stor boaorm omkringkrälandes i magen och det spelar ingen roll om jag kör eller sitter vid sidan om. Då kommer ofta någon nerv i kläm och det strålar av smärta och obehag ner genom ljumskar och lår. Har utlyst att maxsträckan jag tänker sitta i en bil innan ungen har kommit ut är härifrån till Mariefred från och med nu (helst åker jag inte längre än till stranden, men är så sugen på en fikautflykt till Mankan så dit biter jag nog ihop ändå, hehe).

 

Alltså, jag älskar såklart den här kontakten och kommunikationen vi har nu. Tro inget annat.

 

Fullt adekvat viktuppgång sist jag kollade och det känns som att magen växer så det knakar nu! Jag stuttar i saker och stänger dörrar på den varje dag... Jag kräver mycket mer sömn än tidigare och ser till att fixa åtta timmar per natt åtminstone, med ett par kisspauser allt som oftast.

 

Smärtmässigt får jag vara nöjd. Kan inte ligga platt på rygg (förutom i min egen säng) för då är det som att hela ländryggen låser sig (och så har det varit sedan vecka fem ungefär...kanske en naprapatgrej?) och av självklara anledningar inte på mage. Framåt kvällen blir jag ibland rätt så stel i höftpartiet och går lite sådär signifikativt vankande, ni vet. Det ömmar i pelvis och ljumskar. Ibland tänker jag vid läggdags att "nu är det kört!" (foglossning is here to stay!), men varje morgon vaknar jag pigg, lätt, smärtfri och stark igen. 

 

Den senaste veckan har jag blivit mycket mer medveten om hur viktigt det är med magmuskler etc när man reser sig upp...ja, det börjar helt enkelt att bli lite småsvårt i vissa lägen.

 

Illamåendet som jag besvärats av sedan några veckor tillbaka håller jag i schack genom att äta mindre portioner. Jag ser till att energihalten är högre så får jag i mig de kalorier jag behöver iallafall, så där är jag inte ett dugg orolig.

 

Höll nästan på att glömma nästäppan och "vadkramperna"...antagligen för att nässpray och TENS är stående inslag i min nattning fortfarande. Jodå.

 

Jo, nu har jag tagit mitt sista löpsteg på ett tag. Det blir ett sånt obekvämt tryck nedåt när jag liksom hoppar fram nu. PWs orkar jag dock med precis som tidigare och går en sisådär 40 km per vecka, de tuffaste passen är milen i skogen med stavar.

 

Upplägget med ett styrkepass med mer funktionellt fokus och ett mer "snyggtionellet" per vecka gäller ännu, även om jag inte kommit iväg till gymmet lika lätt då vi varit bortresta en del senaste veckorna. Corepass mot egen kroppsvikt får man ju enkelt till iallafall, utan gym.

 

I den mån det finns tid kommer jag fortsätta gå på spinningpass och ser då till att ligga på lagom puls (140-150 s/m), skulle gärna få till ett i veckan för att njuta den där skönt svettiga endorfinkicken ni vet? 

 

Så var det den där jäkla snippgympan då och NÄE, den lilla rutin jag trodde mig ha fått in härom veckan är puts veck efter vårat semesterfirande. Å andra sidan, så blir det per automatik så att man tränar de där musklerna en del när man är ute och går, för med en 2,5-kilosklump (med mera) i magen blir det ett rejält tryck mellan varven och då är det bara att nypa ihop om man inte vill kissa på sig. Helt enkelt.

 

Min önskan är att kroppen låter mig fortsätta med ovanstående upplägg till 38 fulla veckor, det vore så himla skönt och coolt!! Sen är det nog dags att liksom börja formtoppa lite...

 

Tänkte jag skriva om här och påbörjade en rejäl textmassa, haha...det får bli ett eget inlägg någon gång fram över.

 

Mmm, dagarna på ön var smått unhealthy på lite olika vis. Typ chips-, bea-, fika- och godisviset, ni vet. Dessutom känner man sig inte freshast i stan precis efter några dygn där, trots att helt grym utomhusdusch med (skåll)hett sjövatten finnes. Alltså - jag älskar älskar ä l s k a r att vara där, men det är gött att komma hem också och liksom fresha upp sig lite. Nu kör jag vad man med glimten i ögat skulle kunna kalla en gravidkompatibel detox ett par dagar vilken inte alls på nåt sätt går ut på att plåga i sig äckliga sjögräsdrinkar och leva på typ 500 kcal/dag. Lite så här bara:

 

• Hett bad med smått smärtsam helkroppsskrubb, rakning (börjar bli lurigt vid bikinilinjen med omnejd...funderar på nåt brasilianskt vaxigt faktiskt för att undvika ofrivillig omskärelse), hårinpackning, ansiktsmask och insmörjning med den dyraste burken i skåpet.
• Mycket färg på tallriken! Frukt & grönsaker till allt, gärna säsongens såklart.
• Inga transfetter (chipsdetox - myyycket nödvändigt)!
• Lagom med salt (det är typ 30 grader ute dock - lite behövs!)
• Inget godis.
• Bara hembakat fika.
• Mycket yoghurtglass ;-)!
• Vatten i mängder. Kolsyrat funkar bra.
• PW och lätt styrka varje dag.
• Mycket skön sömn och vila vid behov.

Ja, trots att jag är tokledig nu sedan en HEL månad tillbaka så känns det liksom lite extra som semester bara för att hjärtat är ledig, och särskilt när man befinner sig i mitten av ingen stans på en (typ) öde ö såklart! Vi har haft helt fantastiskt sköna dagar!